Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Fysisk aktivitet och depression

Fysisk aktivitet och depression

    Table of contents
    No headers

    Petrus Lamers

     

    Aerob fysisk aktivitet och egentlig depression

     

    Introduktion

    Depression är en av den vanligaste diagnosen inom primärvården. Man beräknar att 10–15% av befolkningen någon gång under sin livstid kommer att drabbas av en depression.  Depression kan medföra att patienter har svårt att klara vardagen och arbete och diagnosen står för en stor del av sjukskrivningar. Det finns risk för suicidförsök, så mycket som 4% av befolkningen dör som en konsekvens av depression och dödligheten är därmed lika hög som rökning. (Dinas, Koutedakis, & Flouris, 2011)
    För att diagnostisera depression används diagnoskriterier som anges i diagnossystemet ICD-10 eller DSM-V. Depression definieras som ett tillstånd som varar längre än två veckor och där nedstämdhet under större delen av dagen och förlust av intresse till aktiviteter man tidigare har uppskattat är kardinala symptom. Sedan finns det rad andra symptom som kan ingå i diagnosen, som sömnsvårigheter, brist på energi, dålig självkänsla och självmordstankar.
    Sjukdomen kan yttra sig i olika allvarlighetsgrader.(Dinas m.fl., 2011)
    Depression behandlas oftast med psykologiska behandlingsformer samt läkemedelsbehandling. Läkemedelsbehandling är effektiv mot depression, men behandlingen har biverkningar, det tar tid innan behandlingen har effekt och symptomen kan bli värre i början av en behandling. Därför avstår vissa patienter från behandling. Psykologisk behandling har inte lika många biverkningar, men det krävs att patienten är motiverad, det kan finnas en väntelista och vissa patienter avstår från psykologisk behandling pga. låga förväntningar. Därför har intresset för alternativa behandlingar ökat. (Cooney m.fl., 2013)
    Det är sedan länge känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på depressionssymptomen. Man har redan på 60-talet kunnat fastställa att fysisk aktiva personer lider i mindre utsträckning av depression än inaktiva personer. I en Review artikel från 2010 där man granskade ett begränsat antal studier fastställde man att träning och fysisk aktivitet är effektiv i minskning av depressiva symptom. (Dinas m.fl., 2011).
    Det finns ett antal förklaringsmodeller till den positiva inverkan av fysisk aktivitet på depression. En förklaring kan vara att de avleder från negativa tankar som är central i sjukdomsbilden och att hjärnan är upptagen att lära något nytt. Social samvaro i samband med träning kan ha betydelse. Man har kunnat mäta högre grad av self-efficacy och självkänsla i samband med fysisk aktivitet.  Fysiologiska effekter av träning är lägre halter av stresshormonet kortisol, påverkan på endorfin och serotonin halter som påverkar stämningsläge.(Cooney m.fl., 2013)
    I Sverige finns det två viktiga statliga institutioner som utfärdar rekommendationer för diagnostisering och behandling av sjukdomar, SBU samt Socialstyrelse. År 2017 Publicerade Socialstyrelse nationella riktlinjer för behandling av depression och ångestsyndrom. I de nya riktlinjerna är fysisk aktivitet låg prioriterad som intervention, den har fått prioritet 6 på en 10 gradig skala. Fysisk aktivet beskrivs som en intervention som man kan göra. Motivering från Socialstyrelsen till den låga prioriteringen är det begränsade evidensläge som fysisk aktivitet idag har. Socialstyrelsen prioriterar istället psykoterapi, KBT som får prioritet 2 och betecknas som en behandling som bör erbjudas, samt läkemedelsbehandling som fått prioritet 3, den bör erbjudas men får lägre prioritet än psykoterapi pga. biverkningar. (”Vård vid depression och ångestsyndrom”, u.å.)
    FYSS 2017 är en evidensbaserad handbok i området fysisk aktivitet och sammanställs av Svenska läkarsällskapet. FYSS fastställer man att man bör rekommendera fysisk aktivitet för personer med lindrig eller måttlig depression.(läkartidningen, u.å.)
    Syftet med den här artikeln är att undersöka evidensläge för fysisk aktivitet vid lindring till måttligt egentlig depression.

    Frågeställning

    Är effekten av aerob fysik aktivitet för vuxna patienter med diagnosen egentlig depression bättre i jämförelse med sedvanlig depressionsbehandling.  

    Litteratursökning

    Artiklar söktes i databasen Summon.
    Följande sökorden användes: (TitleCombined:(depression)) AND (SubjectTerms:(physical activity)) AND (aerobic) AND (dose) från år 2011, engelska. 45 artiklar sorterades fram I databasen. 4 artiklar bedömdes som relevanta för detta arbete. De övriga 41 undersökte aerob fysisk aktivitet vid depression i relation till andra sjukdomar.

    Två Artiklar (Kvam, Kleppe, Nordhus, & Hovland, 2016)(Cooney m.fl., 2013)var systematiska review artiklar med meta-analys som togs med i denna artikel.En artikel var en stor singel-blind randomiserad studien, utförd i Sverige (Helgadóttir, Hallgren, Ekblom, & Forsell, 2016).

     

     

    Resultat

    Resultat av (Cooney m.fl., 2013)

    Cooney m.fl publicerade en stor systematisk review artikel utförd av Cochrane som följde upp en tidigare systematisk reviews, som publicerades 2010. Man sökte randomiserande kontrollerade studier med frågeställningen effektivitet av fysisk aktivitet i behandling av depression. Inklusionskriterier var att deltagarna i studierna var 18 år eller äldre. Fysisk aktivitet jämfördes med sedvanlig behandling, vilket innebär läkemedelsbehandling, psykologisk behandling eller ingen behandling alls. Artiklarna var publicerade mellan 1950 till 2013. Kvaliteten av studier bedömdes enligt Grade. 39 Studier inkluderades i denna artikel, 37 av de var underlag till en meta-analys.
    Majoriteten av studierna var gjorda på aerob träning, 33 av 39, i 2 studier undersöktes styrketräning i kombination med aerob träning, 4 studier undersökte enbart styrketräning som intervention.
    Slutsatsen var att träning hade måttligt bättre effekt på depression än ingen behandling alls. De allra flesta studier var gjorda på aerob träning. När man jämförde effekten av styrketräning och styrketräning kombinerad med aerob träning verkade effekten vara något bättre än aerob träning, men materialet var för litet för att dra säkra slutsatser. När man inkluderade studier med singel-blinda design, var skillnaden små mellan fysisk aktivitet och ingen behandling.
    Det var ingen skillnad av behandlingseffekt mellan träning och psykologisk behandling. Man hittade inga skillnader i effekt mellan läkemedelsbehandling och träning fast den slutsatsen baseras på få studier.
    Författarna vill se större studier, där man även undersöker vilken typ av träning fungerar bäst. Man frågar även hur ofta och med vilken intensitet patienter med depression har nytta av träning som behandling. (Cooney m.fl., 2013)

    Resultatet av Siri Kvarn: Excersise as treatment for depression: a meta analys, 2016
    Man undersökte randomiserade kontrollerade studier med diagnosen depression enl. DSM-V eller ICD-10 kriterier. Deltagarna var både män och kvinnor över 18 års ålder.
    Man inkluderade både aerob träning och styrketräning. 23 Studier inkluderas i denna review artikel och man utförde en meta-analys av resultatet. 19 av 23 studier var utförda med aerob träning som gå, springa och cykla. Endast 4 undersökte styrketräning. Därför inkluderas studien i denna artikel.
    Resultatet av studien var att aerob fysisk aktivitet är en effektiv intervention mot depression i jämförelse med sedvanlig behandling.  Man undersökte även resultatet mot olika sedvanliga behandlingar mot depression och fann att det inte var någon signifikant skillnad i resultaten mellan fysisk aktivitet och psykologisk behandling och fysisk aktivitet och läkemedelsbehandling. Däremot var det en stor skillnad mellan fysisk aktivitet och ingen behandling.
    Vid uppföljning av behandling med fysisk aktivitet avtog dock effekten och det fanns ingen förklaring av detta. Man drog slutsatsen att kontrollgruppen möjligen har blivit bättre och därför skillnaden blir mindre och att depression även läker ut av sig själv.
    Effekten av fysisk aktivitet var inte signifikant om man endast inkluderade studier med singel-blind design, jämfört med intention till behandling.(Kvam, Kleppe, Nordhus, & Hovland, 2016)

     

    Resultat av Björg Helgadottir: Excersise for depression: A randomized controlled trial, 2016
    Den här studien som fick namnet ´Regassa´. Regassa var en singel blind randomiserad studie som genomfördes parallellt i 6 olika län i Sverige. Målet med studien var att evaluera effekten av fysisk aktivitet på en mild till måttlig depression, i jämförelse med sedvanlig behandling (TAU= treatment as usual), ordinerad av allmänläkare. Med sedvanlig behandling menas KBT behandling eller behandling med antidepressiva läkemedel. Man använde MADRS-S (Montgomery-Åsberg-Depression-Scale) som utvärderingsinstrument för behandlingarna. 600 Män och kvinnor i ålder 18–67 år deltog i studien, som utav en läkare har fått en depressionsdiagnos enligt PHQ-9 (patient health quastionaire). Missbruk, somatisk sjukdom eller pågående behandling hos psykiatrikern uteslöts från studien.
    Man randomiserade patienter i 3 grupper: hälften av patienterna delades in i TAU gruppen, den andra halvan delades in i 3 olika träningsgrupper. Den första gruppen var en yogagrupp och hade en låg intensitet. Den andra gruppen var medelintensiv aerobicsklass och den tredje gruppen var högintensiv aerobicsklass. Träningsgrupperna skulle träna tre gånger i veckan under en 12 veckors period.
    Slutsatsen var, att fysisk aktivitet är en adekvat behandling mot depression och att effekten av träning är likvärdig med sedvanliga behandlingar som psykoterapi och läkemedelsbehandling. Den slutsatsen drar man trots man i den här studien har visat att alla träningsgrupper hade en högre reduktion i MADRS-S än TAU gruppen.
    Andra slutsatser i studien var att både män och kvinnor svarade positiv på träning- Både könen hade en signifikant minskning i MADRS-S score, men män som tränade hade en signifikant större minskning. Lågintensiv träning som yoga verkade ha en bättre effekt på depression än medelintensiv eller hög intensiv träning.  Bortfallet i studien var enligt författaren måttlig stor och ligger i linje med andra studier i detta ämne. En tredje del av deltagarna som var indelade i träningsgruppen började aldrig träna, en tredje del tränade endast ett fatal gånger. Patienter som hade tränat 12 gånger eller mer av sammanlagt 36 tillfälle, vilket endast var 32,3% av den totala träningsgruppen, ingick i studiens statistik. I den lågintensiva yoga gruppen var bortfallet minst, 50%, i den högintensiva gruppen var bortfallet 81%. (Helgadóttir, Hallgren, Ekblom, & Forsell, 2016)Det stora bortfallet sänker kvalitén i den här studien. Författaren redovisar inte orsaken till det stora bortfallet.

    Diskussion

    Slutsatsen i de systematiska review-artiklarna med meta-analys, där man främst undersökte effekten av aerob fysisk aktivitet mot sedvanlig behandling, var att effekten bedömdes som måttligt och i paritet med läkemedelsbehandling och psykoterapi. Artiklarna besvarade frågeställningen. I båda artiklarna påpekade man att, om man endast inkluderade blindade studier, var effekten av fysisk aktivitet liten och inte signifikant i jämförelse med ingen behandling alls och således sämre än läkemedelsbehandling och psykologisk behandling. Slutsatsen var trots detta att fysisk aktivitet är en effektiv behandling mot depression. Slutsatsen är motsägelsefull. När man endast inkluderar studier med ett starkare evidensvärde, är effekten svag. Det är möjligt att Socialstyrelsen därför bedömer att bevisläget för fysisk aktivitet fortfarande för låg.
    Det är intressant att effekten av fysisk aktivitet avtar med tiden. Författaren tror att det beror på att en depression många gånger spontanläker.
    Björg Helgadotters studie, som går under namnet `Regassa`, presentades vid ett flertal möten för läkare, psykologer och KBT-terapeuter i Stockholms län. Vårdpersonalen var bland annat anslutna till den statliga satsningen mot psykisk ohälsa. Stockholms läns landsting anordnade mötena i vidareutbildningssyfte. Fysisk aktivitet presenterades som en mycket effektiv behandling mot depression. Läkare och terapeuter borde, enligt forskarna till denna studien, förskriva fysisk aktivitet som ett alternativt till läkemedel och psykoterapi.  Det är dock anmärkningsvärt att den rekommendationen baserades på Regassa-studien, när 67% av deltagarna i studien inte slutförde interventionsprogrammet. Ett av kardinalsymptomen för depression är brist på energi samt svårigheter att företa sig aktiviteter och det är troligt att behandlingen inte passar alla patienter med egentlig depression.
    Om man sammanväger resultatet av studierna drar jag slutsatsen att fysisk aktivitet kan vara ett komplement till läkemedelsbehandling och psykologisk behandling, om patienten vill ha ett alternativ till sedvanlig behandling och är motiverad till fysisk aktivitet.
    I och med systematiska review artiklar med meta-analys användes är slutsatsen tillförlitlig med dagens evidensvärde. Bristerna i den stora svenska studien av Björg Helgadotter illustrerar det man påpekar i review artiklarna.  Det är svårt att genomföra tillförlitlig forskning inom detta diagnosområde pga. stora bortfall.

     

    Referenser

    Cooney, G. M., Dwan, K., Greig, C. A., Lawlor, D. A., Rimer, J., Waugh, F. R., … Mead, G. E. (2013). Exercise for depression. Cochrane Database of Systematic Reviews. https://doi.org/10.1002/14651858.CD004366.pub6

    Dinas, P. C., Koutedakis, Y., & Flouris, A. D. (2011). Effects of exercise and physical activity on depression. Irish Journal of Medical Science, 180(2), 319–325. https://doi.org/10.1007/s11845-010-0633-9

    Helgadóttir, B., Hallgren, M., Ekblom, Ö., & Forsell, Y. (2016). Training fast or slow? Exercise for depression: A randomized controlled trial. Preventive Medicine, 91, 123–131. https://doi.org/10.1016/j.ypmed.2016.08.011

    Kvam, S., Kleppe, C. L., Nordhus, I. H., & Hovland, A. (2016). Exercise as a treatment for depression: A meta-analysis. Journal of Affective Disorders, 202, 67–86. https://doi.org/10.1016/j.jad.2016.03.063

    läkartidningen. (u.å.). FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (Häftad) (Vol. 2016).

     

    Vård vid depression och ångestsyndrom. (u.å.). Hämtad från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/.../2017-12-4.pdf

     

     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Kommentar Wiki 4: Vi diskuterade var i texten man kommenterar kvalitén till studier enligt SBU:s kvalitetsgransknings-mal. Vi kom fram till att man gör det under resultat och att det bör vara kortfattat. Att använda mallen var en lärorik uppgift i sig.
    Posted 10:32, 1 Apr 2018
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.