Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Fysisk aktivitet hos patienter med KOL

Fysisk aktivitet hos patienter med KOL

    Table of contents
    No headers


    Introduktion

    I mitt arbete som sjukgymnast upplever jag ibland att det är svårt att motivera mina KOL-patienter till aktivitet med hög intensitet. Jag skulle därför vilja jämföra och se om jag kan få ökad livskvalitet hos mina patienter efter aktiviteter på låg intensitet jämfört med aktiviteter utförda med hög intensitet.

    Sjukdomstillstånd i bronkerna (kronisk bronkit) och lungvävnaden (Emfysem) kallas med ett samlingsbegrepp Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). (Olséni & Wollmer)

    ”Med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) avses här personer som har förhindrat flöde i sina luftvägar trots optimal luftrörsvidgande behandling. Detta mäts med spirometri, och konstateras då kvoten mellan forcerad exspiratorisk volym under en sekund (FEV1) och forcerad vitalkapacitet (FVC), det vill säga FEV1 / FVC, är lägre än 0,7 efter luftrörsvidgande medicin.” (FYSS) KOL anses vara en vanlig folksjukdom i Sverige och så många som 16 % av befolkningen över 40 år i Norden anses ha KOL . KOL är den tredje vanligaste dödsorsaken i världen enligt WHO.(Emtner & Wadell) Skillnaden mellan astma och KOL är att patienter med KOL har en relativt konstant obstruktion som inte medicinskt går att påverka. KOL-patienter försämras dessutom gradvis. Inslagen av obstruktion och emfysem kan variera mellan olika patienter. Inte förrän FEV1  (Forcerad expiratorisk volym)har minskat ned mot hälften börjar de flesta söka vård har erfarenheten visat (Olséni & Wollmer)Det finns fyra stadier av KOL  och diagonosen ställs med dynamisk spirometri efter inhalation av bronkvidgande läkemedel. Men bedömning sker även baserat på symtom och excerbationer. (Emtner & Wadell) En excerbation är en periodvis försämring i sjukdomen med bland annat ökad andnöd och ökade upphostningar som ofta är missfärgade. Personer som har KOL får vanligtvis excerbationer mellan en och fyra gånger per år, men det finns också de som inte drabbas alls (KOL.se)

    Riskfaktorer att drabbas av KOL är stigande ålder, ärftlighet (Alfa-1-antitrypsinbrist), låg socioekonomisk grupp, yrkesmässig exponering för industriella luftföroreningar, stadsmiljö och förbränningsgaser inomhus i primitiva bostäder. (FYSS)

    KOL kan inte botas, men tidig upptäckt och tidigt insatt behandling mildrar symtomen och bromsar sjukdomens utveckling. (KOL.se) En patient som klarar <350 meter på sex minuters gångtest har sämre prognos.En hög fysisk aktivitetsnivå eller hög fysisk kapacitet leder till minskad dödlighet och minskad inläggning på sjukhus.(Emtner & Wadell)Den nedsatta fysiska kapaciteten beror på försämrad lungkapacitet och försämrad ventilation samt på muskeldysfunktion . Det varierar dock mellan patienter vilken som främst begränsar den fysiska förmågan(Emtner & Larsson)

    Försämrad ventilation (minskat alveolärt gasutbyte), ökat andningsarbete (hyperinflation och ökat luftvägsmotstånd), skelettmuskeldysfunktion, hormonella förändringar (sänkta nivåer av anabola steroider), systemisk inflammation och ökad energiomsättning i vila gör att KOL-patienters fysiska prestationsförmåga begränsas. Fysisk aktivitet blir därför en viktig del av behandlingen för att öka det fysiska aktivitetsbeteendet, den fysiska kapaciteten, ADL-förmåga samt skapa ökad livskvalitet. (nationellt vårdprogram för KOL)

    Träning är en viktig del i behandlingen av KOL. Fysisk aktivitet och konditionsträning ger förbättrad funktion och livskvalitet och bidrar till att bromsa upp sjukdomens utveckling. (KOL.se) De flesta patienter med KOL är extremt fysiskt inaktiva. Många erbjuds inte träning och av de som erbjuds tackar en stor del nej till träningen. Det är därför av stor vikt att sjukvården erbjuder träningsmöjligheter och motiverar KOL-patienterna att träna. (Emtner & Wadell) Kliniskt har man sett att patienter via träning förbättrar sin andningsteknik och därmed vågar vara mer aktiva i vardagen, då rädslan för dyspné minskar. Med hjälp av träning har man sett att kondition och muskelstyrka förbättras, men man kan inte förbättra lungfunktionen via träning. (Emtner & Larsson)

    Det finns få kontraindikationer för aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet men de absoluta kontraindikationerna är svår aortastenos, hypertrof kardiomyopati eller instabil angina. Relativa kontraindikationer kan var grav reumatisk sjukdom, artrit eller neurologisk sjukdom. (Emtner & Wadell)

     

    Frågeställning

    Kan fysisk aktivitet på låg intensitetsnivå öka livskvaliteten hos äldre patienter, över 65 år, med KOL jämfört med de äldre patienter, över 65 år, med KOL som tränar med hög intensitet?

    Patienter med KOL

    Träning på låg intensitet

    patienter som tränar på hög intensitet

    uppskattad livskvalitet

     

    Litteratursökning

    Jag sökte i Pubmed (mars 2018) med sökorden chronic obstructive pulmonary disease AND exercise training AND high intensity AND quality of life. Jag sökte på studier gjorda de senaste fem åren. Jag fick på detta 17 st träffar. Av dessa kändes två artiklar relevanta efter att jag läst abstakt: ”Exercise training modalities and stategies to improve exercise performance in patients with respiratory disease” (Almeida and Rodrigues) samt ”Exercisetraining in COPD: what is it about intensity?” (Morris, Walsh, Adams and Alision). Jag provade att göra andra sökningar för de senaste 10 åren och fick då 37 träffar, men dessvärre ingen ytterligare som matchade mina kriterier. Jag gjorde en sökning i Pubmed de senaste fem åren med sökord chronic obstructive pulmonary disease and exercise and RCT fick jag sex träffar som inte var relevanta.  När jag gjorde en sökning i PEDro fick jag minska ner mina sökord till chronic obstructive pulmonary chronic obstructive pulmonary disease disease AND high intesity. Jag fick då 41 träffar men inget som var relevant. I min strukturerade fråga ville jag kolla på patienter med KOL som tränade på låg intensitet och se om livskvaliteten ökade jämfört med patienter som tränade på hög intensitet. Då jag valt ett snävt område att jämföra lågintensiv mot högintensiv träning kunde jag inte hitta några RCT-studier trots olika sökförsök. En av artiklarna jag läst hänvisar också till att det finns så starka evidens för att träning ökar livskvalitet att det inte är motiverat med nya RCT-studier.

     

    Resultat

    Almeida och Rodrigues diskuterar i sin artikel kring rehabprogram vid sänkt lungfunktion och hur det ökar patienternas förmåga att tåla träning, att den funktionella kapaciteten ökar samt att utmattningen och andnöden minskar. Tyvärr nås, enligt artikeln, bara 5 % av patienterna av denna typ av rehabprogram. Man menar att träningens intensitet är av vikt för att nå fysiologiska fördelar, och enligt artikeln bör aktiviteten ske på hög intensitetsnivå. Dessvärre beskrivs inte vilken nivå som författarna anser vara hög intensitetsnivå. Artikeln beskriver de framgångar man kan få av kortare episoder av intervallträning, (30 sekunder upp till 3 minuter) tack vare hög intensitet i perifera muskler och ett lägre ventilationskrav som ger en senare hypoventilation (förskjuten respiratorisk acidos, dv sänkt PH-värde i blodet, på grund av att koldioxid samlas i blodet) I artikeln pekar man på att rehabprogram vid sänkt lungfunktion bör implementeras mer i den kliniska vardagen.

    Artikeln avslutas med etiska ställningstaganden samt redogörelse för att inga intressekonflikter föreligger. (Almeida & Rodrigues)

    I reviewartikeln från Morris et al kan man läsa att det finns stark, systematisk evidens för ökad träningsförmåga såväl som minskad andfåddhet samt ökad livskvalitet vid träning. Den senaste, enligt artikeln, gjorda Cochrane-review för lungrehabilitering påvisar att det finns så stor evidens att det inte ens är motiverat att göra ytterligare RCT-studier kring träning. Däremot konstaterar man att det bör göras ytterligare studier för att hitta optimal intensitet för att få det mest optimala resultatet. Deras artikel vill studera kortare program på 8-12 veckor, då man anser att det finns god evidens för positiva effekter av långvarigare program. Även här konstaterar man att orsaken till ökad syreupptagning beror på att den respiratoriska acidosen förskjuts vid en högre belastning. Man har tydligt sett sambandet med träning hos yngre personer, men man kan inte riktig se det lika tydligt hos patienter som är mellan 65-75 år. I flera studier har man sett att det inte finns någon signifikant skillnad mellan träning på hög respektive låg intensitet bland de över 65 år.

    Artikelförfattarna har gjort en meta-analys av tre studier som jämför högintensiv och lågintensiv träning. Man kunde dra begränsade slutsatser kring att uthålligheten förbättrades av högintensiv träning och därför kan man inte ge behandlingsrekommendationer utifrån detta.   

    Många av studierna på KOL-patienter är av intervall-karaktär. Detta gör det svårt att summera ihop resultaten i hög- respektive lågintensiv träning. Författarna diskuterar möjligheten att räkna fram träningsvolym genom en ekvation: frekvens X tid X träningsprogrammets längd. Författarna menar sedan att man ska räkna ut max syreupptag över tid. I diagrammet visas en plot där man tydligt kan se att högre intensitet ger ökad förbättring. Detta är dock mer en statistisk uträkning snarare än kliniska fynd, och det gör att man inte kan se detta som evidens. Det finns inget som visar att patientens livskvalitet har ökat. Man har heller inte sett någon lägstanivå för hur länge ett träningsprogram ska pågå för att få adaptation. Författarna konstatera vidare att det behövs fler studier för att undersöka hur träningsprogram på mer än tre månader påverkar. (Morris et al)

    Fick i ett senare skede tips om en RCT som var blindad. Grupperna var blindade, men testare var tvungna att veta intensitetet för att utföra träningen på rätt nivå, så det var omöjligt att få den dubbelblindad. Det var sammanlagt 34 patienter som deltog. Dessvärre mätte studien inte livskvaliteten och den hade deltagare både över och under 65 år, så den stämmer inte in med min intervention. Studien undersöker i alla fall på träning på två olika intensiteter. Slutsatsen av denna studie som hade tre träningstillfällen per vecka med belastningen på 60% alt 80% av VO-max visar att det inte finns någon signifikant skillnad. Båda grupperna upplevde en positiv påverkan, men ingen av grupperna upplevde mer positivt än den andra. Slutsatsen man gör i studien är att KOL-patienter bör träna på minst 60 % VO-max för att få en positiv effekt.(Santos et al)

    Diskussion

    Jag konstaterar att jag inte har material att jämföra sammansatta grupper vad gäller högintensiv och lågintensiv träning. Det är även svårt att dra några slutsatser gällande ålder.  

     

     

    Referenser

    Olséni, L. & Wollmer, P. (2003) Sjukgymnastik vid nedsatt lungfunktion . Lund: studentlitteratur AB

    FYSS-kapitel KOL. Hämtat den 15 februari 2018 frånhttp://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Kronisk-obstruktiv-lungsjukdom.pdf

    Emtner, M. & Wadell, K. (2017) Personer med KOL behöver träna . Läkartidningen 2017; volym 114

    KOL.se.  Hämtat den 15 februari 2018 http://www.kol.se/

    Emtner, M. & Larsson, K. (2005) Fysisk träning bör erbjudas alla KOL-patienter- oavsett sjukdomsgrad . Läkartidningen 2005; volym 102

    Nationellt vårdprogram för KOL. Hämtat den 15 februari 2018http://slmf.se/kol/

    Almeida, P. & Rodrigues, F. (2013)  Exercise training modalities and stategies to improve exercise performance in patients with respiratory disease. Portuguese journal of pulmonology 2013; 10

    Morris, R., Walsh, J., Adams, L. & Alision, J. (2016) Exercise training in COPD: what is it about intensity? Respirology 2016;21

    Santos, C., Rodrigues, F., Santos, J., Morais, L. & Barbara C. (2015) Pulmonary Rehabilitation in COPD: Effect of 2 Aerobic Exercise Intesities on Subject-Centered Outcomes- A Randomized Controlled Trial  Respiratory Care 2015;60;11

     

      //Sofia Söderström, MC 3025

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Vi träffades i vår lilla grupp via connect den 27 mars. Vi hade bra diskussioner kring SBU:s mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. När jag skrev min text efter litteratursökningen,hade jag inte hittat någon riktigt bra RCT-studie. Jag fick några tips av Anton kring detta och jag använde en av dessa studier när SBU:S mall diskuterades i gruppen. Denna studie har jag nu i efterhand skrivit med i mitt arbete, även om den inte stämde på alla parametrar i min frågeställning. Det var bra att diskutera mallen, då vi upptäckte att vi tolkat den olika på vissa punkter. Vi diskuterade även hur referenslistan skrivs på snyggast respektive mest praktiska vis. Jag fick lite frågor kring hur jag valt sökord vid litteratursöket, då jag sökt på "high intensity" men inte "low intensity". Jag hade inte, och har inte nu heller, något bra svar till detta. Kan slutligen konstatera att det är bra att diskutera i grupp då man får bra feed-back, och förhoppningsvis även ger användbar feed-back till några av sina kursare.
    Posted 22:09, 4 Apr 2018
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.