Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Effekten av styrketräning för patienter efter en ACL-rekonstruktion

Effekten av styrketräning för patienter efter en ACL-rekonstruktion

    Table of contents
    No headers

    Introduktion


    Artros som är en ledsjukdom innefattar smärta och försämrad ledfunktion följt av försämrad broskkvalité och förlust av ledbrosk i leden, inflammation i ledhinnan och förändringar i benstrukturen. Artrossjukdomen engagerar både brosk, ben och ledkapsel samt kan påverka olika delar av kroppen. Knän och höfter drabbas i störst utsträckning. Då brosket bryts ned och tappar sin stötdämpande funktion uppkommer oftast flera symtom vilket de vanligaste är smärta under och efter belastning. Smärta i vila och störd nattsömn förekommer vid en mer påverkad artrosbild. Andra förekommande vanliga symtom är ledstelhet och försämrad ledfunktion (1). I samband med en allvarlig knäskada uppkommer en kraftig inflammation och brosknedbrytning. Har man tidigare fått en allvarlig knäskada finns en stor risk att senare i livet drabbas av artros. Efter en främre korsbandsskada finns 50% risk att senare drabbas av artros, och med en samtidig fraktur är risken ännu större. Artros uppkommer oftast senare i åldern och fler än 30% över 60 år har röntgenologisk artros i knäleden (2). Vid en allvarlig knäskada uppkommer det dock även i en yngre population. 10-15 år efter en främre korsbandsskada har flera studier visat att nästan 50 % av yngre personer har en röntgenologisk artros (3). Högt BMI, associerade meniskskador, ledinstabilitet, förändrad ledbelastning, akut kraftig inflammation i leden och kronisk låggradig inflammation samt fortsatt hög aktivitetsnivå efter skadan ökar risken för artros, men det är idag svårt att säga vad som exakt utgör den accelererande artrosutvecklingen. Vanligare är det med artros i den inre delen av knäleden jämfört mot den yttre, har såväl kliniska som en stor epidemiologisk studie visat (4). Diagnosen knäartros kan ställas då det förekommer symtom i form av smärta samt röntgenologiska tecken på artros. Dessa tecken är ledspringesänkning och osteofyter, som indikerar på att brosket håller på att försvinna. Vid stående med en neutral knäledsställning finns en ökad kraft inåt från knäledens centrum. Då en person är hjulbent ökar belastningen på den inre delen av knäleden ännu mer och därmed ökar risken att utveckla artros (5,6)
    Två stora riskfaktorer för att utveckla artros är förändring i fysisk aktivitetsnivå och målinriktad träning. Där ingår bl.a. muskelsvaghet och fysisk inaktivitet. Efter en akut skada i knät ses en ökad belastning i leden som sedan fortgår och en förstärkande faktor till den fortsatta belastningen är om man fortsätter med vissa elitidrotter. Den belastningen kan jämföras med att genomgå en ACL-rekonstruktion. Det är den belastningen på leden som går att minska genom muskelstärkande träning (3,7)

     

    Det finns samlad evidens gällande sambandet mellan knäextensormuskelsvaghet och risken att utveckla knäartros. Där har man sett att det finns en ökad risk att utveckla symtomatisk knäartros hos personer med muskelsvaghet i knäextensorer hos både män och kvinnor. Det har studerats på uppföljningar om minst 2 år, där deltagarna inte skulle ha haft radiologisk eller symtomatisk knäartros samt där det funnits någon åtgärd av knäextensormuskulaturen. Samtidigt har det visats att en ökad quadricepsmuskulatur ger en minskad risk för att utveckla symtomatisk men inte radiologisk knäartros. Det behövs flera översiktsartiklar för att kunna dra några större slutsatser (8)

     

    Främre korsbandsskador (ACL-skada) är en av de vanligaste knäskadorna och skadefrekvensen har verkat vara högre då det inte finns någon kontakt med andra. Oftast uppkommer den vid inbromsning av en rörelse eller vid byte av rörelseriktning. I Sverige skadas ca 6000–7000 individer av en ACL-skada varje år och är den idrottsskada som leder till högst frekvens av idrottsinvaliditet. Främst drabbas unga idrottande kvinnor, åldrarna 16–20, inom idrotter som innebandy, fotboll och handboll. Det finns ännu inga tydliga bevis på det naturliga förloppet som kunnat klarlagts genom en väldesignad RCT-studie. Däremot tycks det som att en ACL-skada i de flesta fall ökar risken för utveckling av artros i knäleden, oavsett konservativ- eller operativ behandling. Vid knäledsinstabilitet och patienten ska återgå till pivoterande idrott finns det en gemensam uppfattning om att en patient bör opereras (9).
     

    Rekonstruktion av främre korsbandet (ACL) är ett vanligt artroskopiskt ingrepp där det utförs ungefär 300 000 rekonstruktioner årligen i USA (10). I Sverige är den siffran 3000 ACL-rekonstruktioner/år (11). Syftet är att återställa funktionell stabilitet i knät, vilket man kan utföra med olika kirurgiska tekniker och transplantationsställen (12). Hamstringssenan är en av de vanligaste använda grafterna vid ACL rekonstruktioner (13). Det är dock svårt att få tillbaka normal biomekanik och full funktion i det opererade knät och är förknippat med tidig utveckling av artros (3,14). Det är därför av stor vikt att information om faktorer som är förknippade med ökad risk för artros, såsom låg muskelstyrka i nedre extremiteter, vara en del av riskhanteringen vid ACL-rekonstruktioner (3). Hamstringsmuskulaturen anses vara viktiga protagonister för ACL och nedsatt knäflexorstyrka har visat sig vara en potentiell riskfaktor för att drabbas av en sekundär ACL-skada (15,16). Enligt internationella standarder är postoperativ rehabilitering av ACL generellt begränsad till de första 9–12 månaderna efter operationen. Däremot är det begränsad evidens för effekten av muskelstyrkeinterventioner under den sena rehabiliteringsfasen (12 månader efter operationen) efter ACL-rekonstruktion (17,18). Vävnadsregenerering, verifierad muskelvolym och återväxt av sen-graften anses vara en av de viktigaste förutsättningarna för postoperativ återhämtning vad gäller förbättrad knäledsfunktion (19,20). Flera studier har studerat den regenerativa kapaciteten hos semitendinosus och gracilis senor och visat den betydande senregenereringen efter 6 månader. Senregenerering är dock en långsam process och kan fortsätta upp till 12–24 månader efter ACL-rekonstruktion. Detta kan ha en inverkan och påverka effekten av muskelstyrkainterventioner (21,22).

    Frågeställning

    Hur kan styrketräning efter en ACL-rekonstruktion påverka nedsatt knämuskelfunktion i nedre extremiteter, vilket är en riskfaktor för utveckling av artros?

     

    P: Män och kvinnor i vuxen ålder (18–65) som genomgått en ACL-rekonstruktion.

    I: Styrketräning högre intensitet/belastning

    C: Styrketräning lägre intensitet/belastning

    O: Muskelkraft/funktion i nedre extremitet. Förmågan att utföra aktiviteter i det dagliga livet samt deltagande i sport och fritidsaktiviteter genom ”Knee Injury and Osteoarthritis outcome score”/knäfunktion.

     

    Litteratursökning
    Databasen Pubmed var den som först användes. I början användes ett brett perspektiv och sökningen Knee injuries and physical activity and osteoarthritis gav 379 träffar men med filter clinical trials kunde detta begränsas till 38 träffar. Av dessa fanns ingen relevant artikel till det tänkta valda området. Efter en begränsning på ämnesområde användes sökningen ACL and resistance training och fick fram 68 träffar, med filter clinical trial kunde sökningen begränsas något till 23 träffar. 4 artiklar valdes ut men 2 av dem föll bort då den ena artikeln endast undersökte ledinstabiliteten och den ena artikeln bara undersökte muskelstorlek och funktion. Med sökning i databasen Cochrane library gjordes samma sökning ACL and resistance training med filter trials och fick fram 22 träffar. Av dessa valdes 2 studier ut varav den ena var samma som en av de från pubmed-sökningen. Den andra studien som verkade vara den mest relevanta studien i sammanhanget sett till frågeställningen, var från 2018 men inget resultat var publicerat ännu och därför inte kunde tas med.  

    För att se över relevansen av studierna valdes att använda SBU:s “Mall för bedömning av relevans”. De relevanta studierna granskades sedan genom SBU:s “Mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier”. Detta för att se över studiekvaliteten i studierna och vilka risker det finns för systematiska fel. De 2 artiklarna som hade valts ut var i stora drag relevanta till den frågeställning som fanns.  

    De två studierna som valdes ut var “The effects if High-Intensity versus Low-Intensity Resistance Training on Leg Extensor Power and Recovery of Knee Funkction after ACL-Reconstruction” av “Bieler et al”och “Effects of closed versus open kinetic chain knee extensor resistance training on knee laxity and leg function in patients during the 8- to 14-week post-operative period after anterior cruciate ligament reconstruction” av “Mark C. Perry et al”.

     

    Resultat
    Theresa Bieler och medarbetare (23) undersökte och jämförde effekterna av hög intensitet (HRT) med låg intensitet (LRT) av styrketräning för kraften av extensionsmuskulaturen av nedre extremitet samt återhämtningen av knäfunktion efter en ACL-rekonstruktion. I studien deltog 31 män och 19 kvinnor som randomiserades till de båda grupperna (24 st i HRT-gruppen samt 26 st i LRT-gruppen), från vecka 8-20 efter ACL-rekonstruktionen. Träningen startade däremot direkt efter operationen. Utfallsmåtten extensorkraft av nedre extremitet, ledinstabilitet samt självrapporterad knäfunktion uppmättes före och 7, 14 och 20 veckor efter operationen. Även hopptest utvärderades före och efter 20 veckor. De skillnader som man såg var att kraften i det skadade benet var 90 % av det icke skadade benet före operationen, efter 7 v hade kraften minskat till 64 %. Under styrketräningsperioden fanns en signifikant skillnad mellan grupperna gällande styrka. Effekten var större hos HRT jämfört med LRT. Vid v 14 var skillnaden 84 % mot 73 % av det icke skadade benet och vid vecka 20 var skillnaden 98% mot 83 % av det icke skadade benet, utan negativa effekter på överrörlighet. I övrigt sågs inga skillnader mellan grupperna. Av detta kunde slutsatsen dras att styrketräning av nedre extremitet kunde tränas med en hög intensitet utan att påverka ledinstabiliteten negativt (23).

    Mark C. Perry och medarbetare (24) jämförde i denna randomiserade kliniska studie öppen kinetisk kedja (OKC) med sluten kinetisk kedja (CKC) med deras effekt på knäledsinstabilitet och funktion i mellanfasen av rehabiliteringen efter en ACL-rekonstruktion. Detta ville författarna undersöka eftersom OKC knäextensions styrketräning hade förlorat den dominerande träningen under rehabilitering efter en ACL-rekonstruktion, eftersom det fanns en oro för att övningarna skulle vara skadliga för transplantatet och vara mindre effektiva för att förbättra knäfunktionen. Det var 49 deltagare som återhämtade sig efter ACL-rekonstruktion, med 37 män och 12 kvinnor och en medelålder på 33 år. Tester utfördes efter 8 och 14 veckor efter ACL-rekonstruktionen på knäledsinstabilitet mätt med en ligamentartrometer, funktion med “Hughston Clinic knee self-assessment questionnaire, enbensstyrka samt maximalt hopptest. Deltagarna fick antingen träna OKC eller CKC av styrketräning för deras knä- och höftextensorer 3 dagar i veckan. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingsgrupperna på knäledsinstabilitet och knäfunktion (24).


    Båda de utvalda studierna var RCT-studier utförda med två jämförande grupper mot varandra. Den ena studien av Bieler och medarbetare är publicerad under 2014 och beskriver att det fram till då inte hade gjorts någon liknande jämförande studie mellan hög- och lågintensiv styrketräning på muskelfunktion hos individer som genomfört en ACL-rekonstruktion. Den andra studien av Perry och medarbetare är publicerad under 2005 och var inte en exakt likadan jämförande studie på intensiteten men däremot på öppen och sluten kinetisk kedja vilket ger en kompletterande bild på rehabiliteringen efter en ACL-skada.

    I den brittiska studien undersökte Perry och kollegor 49 individer (37 män och 12 kvinnor, medelålder 33) som slutförde träningen för studien. Sedan var det 35 stycken som svarade även på de sista frågeformulären. Det framkommer inte hur många avhopp det var under träningens gång eller hur många de hade rekryterat från början och som inte innefattade något eller några utav inklusionskriterierna. I den danska studien beskrev Bieler och kollegor väl förloppet att det var 93 individer som mötte inklusionskriterierna före operation, vilka som exkluderades, vilka som själv hoppade av och vilken anledning det var. Det var 50 personer som sedan startade i studien vilket var nästan lika som i den andra brittiska studien. Det var totalt 31 män och 19 kvinnor med i studien. 38 individer slutförde hela studien. I studien finns en figur ritad för att se hela flödesschemat av individer i studien. Från 93 individer från start, till 50 som startade interventionen och tillsist 38 stycken som slutförde blev det ett stort totalt bortfall. Det var dock en jämn avhoppsfördelning med 6 personer från vardera grupp. Båda de två graftalternativen var även jämnt fördelade på dessa avhopp mellan grupperna.  

    Båda studierna var singelblindade och deltagarna testades av samma terapeut. Deltagarna var i den danska studien mellan 18–45 år och i den brittiska studien var deltagarna mellan 18–60 år.  I den danska studien gavs information till deltagarna skriftligt innan studien startade. Patienterna rekryterades konsekutivt via operatörslistan på ett sjukhus I Danmark. En liknande fördelning av kön, transplantation och meniskoperationer säkerställdes för de två grupperna med hjälp av ett datorprogram. För den brittiska studien var det mer utspritt mellan operations- och graftalternativen. Patienterna hade enbart en förstagångs främre korsbandsskada och genomförde en planerad ACL-rekonstruktion. Ett av exklusionskriterierna var att personerna inte skulle ha någon artros sedan tidigare vilket gör att det sedan skulle gå att titta på en framtida artrosutveckling. I den brittiska studien valdes patienterna ut från 11 olika sjukhus runt om i Londonområdet. Det gavs både muntlig och skriftlig information och förklaring av studien och en inbjudan till att delta i studien. Inklusions- och exklusionskriterierna var likvärdiga och därför bra jämförbara.   

    Längden på rehabiliteringsprogrammen var likvärdiga då den ena var mellan v 8–20 postoperativt och den andra v 8–14 postoperativt efter en ACL-rekonstruktion. Under rehabiliteringsprogrammet för den danska studien blev det en signifikant skillnad för alla delskalor av KOOS (Knee Injury and Osteoarthritis outcome score) (25) och Lysholm score, däremot var det ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna för hög- och lågintensiv träning under någon del i rehabiliteringsfasen. Inte heller träningsbelastningar som utfördes i denna studie kunde visa någon skillnad mellan träning av CKC och OKC.

     

    Diskussion:

    Tanken var från början att huvudsyftet och frågeställningen skulle vara “hur en allvarlig knäskada påverkar riskerna för att utveckla framtida artros”. Detta insåg jag var för omfattande då begreppet allvarlig knäskada är väldigt stort då det finns flera olika typer av skador man kan drabbas utav. Sedan insåg jag efter en viss tids litteratursökning att forskningsläget var svagt för att hitta träningsstudier som hade gjort långtidsuppföljningar gällande utveckling av framtida artros, eftersom det kan komma många år efter skadetillfället. Eftersom det finns flera riskfaktorer att utveckla artros valde jag istället att fokusera på en utav riskfaktorerna, muskelsvaghet. För att specificera det ännu mer valde jag att studera muskelsvaghet i nedre extremiteter efter en ACL-rekonstruktion.

    Något som gör det svårt gällande studier med artros är att det tar lång tid att utveckla sjukdomen och därmed tar det lång tid att göra uppföljningsstudier. Ofta är det därför svårt att avgöra tiden från utlösande faktorn tills dess att det kan ses strukturella tecken på röntgen eller någon kronisk smärta har uppkommit. Från min sökning efter studier att hitta riskfaktorer till knäartros fann jag att svag styrka i nedre extremitet är en stor och vanlig riskfaktor för att utveckla knäartros.

    Det fanns studier i min sökning som undersökte just utvecklingen av artros efter en främre korsbandsskada och resultat på detta. Det svåra var däremot att hitta träningsstudier (RCT-studier) där man kunde påvisa effekten av träningen gentemot artros.

    Förmågan att utföra aktiviteter i det dagliga livet samt deltagande i sport och fritidsaktiviteter uppnåddes genom Knee Injury and Osteoarthritis outcome score (KOOS). Frågeformuläret KOOS ville jag ha med i båda de studierna som jag jämförde för att det på ett bra sätt kunde beskriva min frågeställning. Efter relevant litteratursökning fanns, KOOS som utfallsmått, endast med i en av de studier som granskades och jämfördes med varandra. Detta var en svaghet vid denna uppgift.  
     

    I den undersökning jag hade tänkt var det åldern 18–65 som var populationen. På det område som valdes hittades endast relevanta studier med åldrarna 18–60 år samt 18–45 år. Det är i båda studierna ändå vuxna individer det handlar om men skillnaden mellan 45 år och 60 år kan ha en betydelse för vilket utfall det blir i en studie.
    Antalet veckor som rehabilitering pågick i de båda studierna var likvärdiga och därför bra jämförbara med varandra. Däremot är 20 v postoperativt en relativt kort period och det skulle behövas mer forskning och granskning på studier med resultat på dessa frågeställningar i ett senare skede.

    Den ena studien beskriver att effekterna av olika rehabiliteringsövningar i både öppen och sluten kinetisk kedja har diskuterats omfattande i litteraturen, men få prospektiva randomiserade studier efter ACL-rekonstruktion har genomförts för att undersöka dessa problem. Detta gjorde det intressant att den andra utvalda studien undersökte effekterna av styrketräning i både öppen och sluten kinetisk kedja.

    Båda studierna studerade ledinstabiliteten som en parameter men de hade även med knäfunktion som en parameter vilket var de jag var ute efter att studera. Det hade därför varit intressant att studera ytterligare närmare på knäledsinstabiliteten.

    En svaghet i den brittiska studien är att det inte går att utläsa hur många avhopp som blev under studiens gång eller antalet deltagare vid starten. Detta var istället en styrka i den danska studien som hade ett tydligt flödesschema. Ingen könsfördelning fanns beskrivet utav någon av studierna vilket är en svaghet.  

    Det är främst unga kvinnor som skadar sig med ACL-skador men i de studier som utförs efter ACL-rekonstruktioner är främst för ett brett spann av grupp, likt de två studierna som jag granskade. I de två studierna jag studerade närmare var medelåldern 29,2 år och i den andra 33 år vilket är högre än hos de yngre kvinnorna som skadade sig mest, 16–20. Dessutom var de fler män än kvinnor som deltog i de båda studierna. Detta sammantaget gör att det kan bli en vriden bild av hur verkligheten egentligen ser ut. Hade det funnits information gällande hur många det är i varje ålder skulle man kunnat dragit någon koppling till hur trovärdigt resultatet kan vara jämfört med den fördelning som det egentligen är på de som genomgår en ACL-rekonstruktion.  

    Det fanns fler studier som jämförde detta som hade intressanta resultat. Fukuda TY och kollegor (26) jämförde skillnaden mellan att träna med open chain övningar 4 veckor efter en ACL-rekonstruktion (EOKC) mot efter 12 veckor efter rekonstruktion (LOKC). Detta var en RCT studie med 49 deltagare som randomiserades i två grupper,  Man utförde tester efter 12, 19, 25 veckor samt 17 månader efter ACL-rekonstruktionen. Testerna som utfördes i studien var styrka i knäextension sittandes, styrka i knäflexion i magliggandes, enbenshopp längd, korshopp, smärta, ledlaxitet Lachman, Lysholms knätest. Resultaten av studien var att alla tester utom styrka i Quadriceps samt Hamstrings i knäleden var densamma vid uppföljningarna efter 12, 19 och 25 veckor. Vid 17 månaders-uppföljningen var alla parametrar för testresultaten likvärdiga. Ingen signifikant skillnad kunde ses. De som tränade i EOKC-gruppen ökade i styrka för knäextensorerna något snabbare än LOKC-gruppen. Det är lämpligt att utföra icke viktbärande övningar för patienter som har genomgått ACL-rekonstruktion, i en specifik ROM. Storleken på skillnaden i quadriceps styrka mellan de två rehabiliteringsprotokollen var ungefär 5 %(26).

    Det vore vidare intressant att undersöka hur styrketräningen och den förbättrade muskelstyrkan i nedre extremiteter och knäfunktionen påverkar artrosutvecklingen i det långa loppet. En studie som är påbörjad under 2018 och är skriven av Bregenhof med medarbetare och heter “The effect of targeted exercise on kneemuscle function in patients with persistent hamstring deficiency following ACL reconstruction – study protocol for a randomized controlled trial” (27) har ännu inte något resultat. Syftet är att undersöka effekten av målinriktade övningar på knämuskelfunktionen hos patienter med bestående hamstringssvaghet efter en ACL-rekonstruktion. RCT-studien syftar till att se effekten av en kombinerad, progressiv, styrke- och neuromuskulär övningsintervention på knämuskelstyrka och funktionell kapacitet. De har fått fram 50 deltagare som genomgått en ACL-rekonstruktion och hade kvarvarande asymmetri av knäflexormuskulaturen 12–24 månader postoperativt. Denna studie hade sedan varit mycket intressant att ta del av just för att de både ska ta upp knämuskelfunktionen efter en ACL-rekonstruktion och kopplar detta till KOOS (27).

     

    Referenser:

     

    1.                   Swärd P. Stor risk för artros efter allvarlig knäskada [Internet]. [citerad 12 maj 2018]. Tillgänglig vid: https://centrumforidrottsforskning.s...r-knaskada.pdf 

    2.                   Dillon CF, Rasch EK, Gu Q, Hirsch R. Prevalence of knee osteoarthritis in the United States: arthritis data from the Third National Health and Nutrition Examination Survey 1991-94. J Rheumatol. november 2006;33(11):2271–9.

    3.                   Lohmander LS, Englund PM, Dahl LL, Roos EM. The long-term consequence of anterior cruciate ligament and meniscus injuries: osteoarthritis. Am J Sports Med. oktober 2007;35(10):1756–69.

    4.                   Felson DT, Nevitt MC, Zhang Y, Aliabadi P, Baumer B, Gale D, m.fl. High prevalence of lateral knee osteoarthritis in Beijing Chinese compared with Framingham Caucasian subjects. Arthritis Rheum. maj 2002;46(5):1217–22.

    5.                   Andriacchi TP. Dynamics of knee malalignment. Orthop Clin North Am. juli 1994;25(3):395–403.

    6.                   Andrews M, Noyes FR, Hewett TE, Andriacchi TP. Lower limb alignment and foot angle are related to stance phase knee adduction in normal subjects: a critical analysis of the reliability of gait analysis data. J Orthop Res Off Publ Orthop Res Soc. mars 1996;14(2):289–95.

    7.                   Richmond SA, Fukuchi RK, Ezzat A, Schneider K, Schneider G, Emery CA. Are joint injury, sport activity, physical activity, obesity, or occupational activities predictors for osteoarthritis? A systematic review. J Orthop Sports Phys Ther. augusti 2013;43(8):515-B19.

    8.                   Øiestad BE, Juhl CB, Eitzen I, Thorlund JB. Knee extensor muscle weakness is a risk factor for development of knee osteoarthritis. A systematic review and meta-analysis. Osteoarthritis Cartilage. februari 2015;23(2):171–7.

    9.                   Heijne A. Rehabilitering efter främre korsbandsskada [Internet]. [citerad 21 maj 2018]. Tillgänglig vid: https://internetmedicin.se/page.aspx?id=5810

    10.                 Chechik O, Amar E, Khashan M, Lador R, Eyal G, Gold A. An international survey on anterior cruciate ligament reconstruction practices. Int Orthop. februari 2013;37(2):201–6.

    11.                 Ståhl K. Drygt hälften av alla korsbandsoperationer kan undvikas [Internet]. Vetenskap och Hälsa. [citerad 22 maj 2018]. Tillgänglig vid: http://www.vetenskaphalsa.se/drygt-h...-kan-undvikas/

    12.                 Duchman KR, Lynch TS, Spindler KP. Graft Selection in Anterior Cruciate Ligament Surgery: Who gets What and Why? Clin Sports Med. januari 2017;36(1):25–33.

    13.                 Shaerf DA, Pastides PS, Sarraf KM, Willis-Owen CA. Anterior cruciate ligament reconstruction best practice: A review of graft choice. World J Orthop. 18 januari 2014;5(1):23–9.

    14.                 Stergiou N, Ristanis S, Moraiti C, Georgoulis AD. Tibial rotation in anterior cruciate ligament (ACL)-deficient and ACL-reconstructed knees: a theoretical proposition for the development of osteoarthritis. Sports Med Auckl NZ. 2007;37(7):601–13.

    15.                 More RC, Karras BT, Neiman R, Fritschy D, Woo SL, Daniel DM. Hamstrings--an anterior cruciate ligament protagonist. An in vitro study. Am J Sports Med. april 1993;21(2):231–7.

    16.                 Zebis MK, Andersen LL, Bencke J, Kjaer M, Aagaard P. Identification of athletes at future risk of anterior cruciate ligament ruptures by neuromuscular screening. Am J Sports Med. oktober 2009;37(10):1967–73.

    17.                 Kruse LM, Gray B, Wright RW. Rehabilitation after anterior cruciate ligament reconstruction: a systematic review. J Bone Joint Surg Am. 03 oktober 2012;94(19):1737–48.

    18.                 Bien DP, Dubuque TJ. Considerations for late stage acl rehabilitation and return to sport to limit re-injury risk and maximize athletic performance. Int J Sports Phys Ther. april 2015;10(2):256–71.

    19.                 Konrath JM, Vertullo CJ, Kennedy BA, Bush HS, Barrett RS, Lloyd DG. Morphologic Characteristics and Strength of the Hamstring Muscles Remain Altered at 2 Years After Use of a Hamstring Tendon Graft in Anterior Cruciate Ligament Reconstruction. Am J Sports Med. oktober 2016;44(10):2589–98.

    20.                 Choi JY, Ha JK, Kim YW, Shim JC, Yang SJ, Kim JG. Relationships among tendon regeneration on MRI, flexor strength, and functional performance after anterior cruciate ligament reconstruction with hamstring autograft. Am J Sports Med. januari 2012;40(1):152–62.

    21.                 Eriksson K, Larsson H, Wredmark T, Hamberg P. Semitendinosus tendon regeneration after harvesting for ACL reconstruction. A prospective MRI study. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc Off J ESSKA. 1999;7(4):220–5.

    22.                 Rispoli DM, Sanders TG, Miller MD, Morrison WB. Magnetic resonance imaging at different time periods following hamstring harvest for anterior cruciate ligament reconstruction. Arthrosc J Arthrosc Relat Surg Off Publ Arthrosc Assoc N Am Int Arthrosc Assoc. januari 2001;17(1):2–8.

    23.                 Bieler T, Sobol NA, Andersen LL, Kiel P, Løfholm P, Aagaard P, m.fl. The effects of high-intensity versus low-intensity resistance training on leg extensor power and recovery of knee function after ACL-reconstruction. BioMed Res Int. 2014;2014:278512.

    24.                 Perry MC, Morrissey MC, King JB, Morrissey D, Earnshaw P. Effects of closed versus open kinetic chain knee extensor resistance training on knee laxity and leg function in patients during the 8- to 14-week post-operative period after anterior cruciate ligament reconstruction. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc Off J ESSKA. juli 2005;13(5):357–69.

    25.                 Roos E. Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score [Internet]. [citerad 13 maj 2018]. Tillgänglig vid: http://www.koos.nu/

    26.                 Fukuda TY, Fingerhut D, Moreira VC, Camarini PMF, Scodeller NF, Duarte A, m.fl. Open kinetic chain exercises in a restricted range of motion after anterior cruciate ligament reconstruction: a randomized controlled clinical trial. Am J Sports Med. april 2013;41(4):788–94.

    27.                 Bregenhof B, Jørgensen U, Aagaard P, Nissen N, Creaby MW, Thorlund JB, m.fl. The effect of targeted exercise on knee-muscle function in patients with persistent hamstring deficiency following ACL reconstruction - study protocol for a randomized controlled trial. Trials. 26 januari 2018;19(1):75.


     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Jag fick bra hjälp och ideér för korrigering av min text. Det var bra att få kommentarer på struktur för att få ihop den röda tråden i texten och tankar kring hur det går att förtydliga i texten. Jag fick även hjälp genom att diskutera igenom resultaten av studierna för att lättare kunna resonera kring det. Det var bra att kunna få läsa kursarnas texter vilket även hjälpte till för att fortsätta med sin egen text.
    Posted 19:10, 3 Apr 2018
    Bra att du specificerade dig i både titeln på artikeln och i texten, dvs valde att titta på just ACL skada. I inledningen är det en del upprepningar om t.ex försämrad ledfunktion vid artros men det är bara jag som är lite yrkesskadad när det gäller att undvika upprepningar i text. Du skriver hur många som ådrar sig en ACL-skada i Sverige men hur många korsband rekonstrueras i Sverige? Det enda antal på rekonstruktioner jag kan utläsa var från USA. Sedan tänkte jag på att det var främst unga kvinnor 16-20 år som skadar sig men studierna hade en population som i genomsnitt var avsevärt högre samt flest män. Vet inte om det kan ge en felaktig bild jämfört med hur verklighetens ACL-patienter ser ut. Kanske detta ska tas upp i diskussionen? Intressant att man inte tittat på långtidseffekter av styrketräning förutom den ena studien som hade en uppföljning 17 månader efter operation men det betyder ju inte att deltagarna i studien tränade så länge. Bra skrivet Kim. Överskådligt och lätt att hänga med i ditt resonemang.
    Posted 15:38, 13 May 2018
    Jag lärde mig massor när jag läste din artikel om ditt ämne, spännande och tack för det.

    Bra att du valde att smalna in din frågeställning som vi pratade om vid återkopplingen sist. Du har gjort en radikal förbättring av texten och den har blivit mycket mer sammanhållande och med en röd tråd som gjort att det verkligen är intressant läsning.

    Titta igenom kommatecken, då jag ser att det saknas lite här och var, vid några tillfällen innan ordet men.


    Introduktion:
    Du har skrivit ”ledspringesänkning/osteofyter”, men det är inte samma sak? För tecknet / är samma sak som = tecken i detta fallet. Så det behöver du ändra till ledspringesänkning och/eller osteofyter eller vad nu passar in.

    I stycket ”Två stora riskfaktorer…” har du dubbelpunkt efter 2 meningen sista ordet inaktivitet.


    Frågeställningen:
    Jag saknar PICO Vilken grupp vill du undersöka? Vad vill du ha för kontrollgrupp?

    Littertursökning:
    Pubmed med stort P.
    När du skriver ”I början användes ett brett perspektiv och sökningen Knee injuries and physical activity and osteoarthritis gav 379 träffar men med filter clinical trials kunde detta begränsas till 38 träffar.” Skulle jag tycka det är lättare att se vilka sökord du använt om du skriver sökordet aningen med kursiv text eller med situatiaonstecken.
    ”I början användes ett brett perspektiv och sökningen ”Knee injuries and physical activity and osteoarthritis” gav 379 träffar men med filter ”clinical trials” kunde detta begränsas till 38 träffar.”

    Samma då vid fortsatt beskrivning av olika sökord.

    Jag önskar också att du under Litteratursökningsdelen får med vilka artiklar du valde, alltså namnen på artiklarna och vilka de var skrivna av.


    Resultat:

    Du skriver: ”I den ena brittiska studien var det 49 individer…” Jag vet dock inte vilken studie som är brittisk och inte. Även senare refererar du till ”Den danska studien…” Samma där.

    Titta även igenom den delen där du skriver om svagheter i studierna, jag skulle välja att lägga det under diskussionsavsnittet. Och bara ha fakta om resultatet utan egna värderingar i resultat delen.

    Diskussion:

    Du skriver: ”Knee Outcome Survey (KOS) men refreera vidare till KOOS nedan. Undrar om det är ett o som saknas eller ett o för mycket?

    Bra reflektioner som du gör på diskussionsavsnitte.

    Litteraturlista:
    Saknar litteraturlistan. Du har källangivit men man ser inte från vad. Antar att du bara missat att få med den.
    Posted 18:26, 13 May 2018
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.