Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Effekten av styrketräning för patienter efter ACL

Effekten av styrketräning för patienter efter ACL

    Table of contents
    No headers
    P: Män och kvinnor i vuxen ålder (18-65) som genomgått en ACL. 
    I: Styrketräning högre intensitet/belastning
    C: Styrketräning lägre intensitet/belastning
    O: Muskelkraft i nedre extremitet, Förmågan att utföra aktiviteter i det dagliga livet samt deltagande i sport och fritidsaktiviteter genom Knee Outcome Survey (KOS)/knäfunktion, smärta 
     
     
    Introduktion
     

    Artros som är en ledsjukdom innefattar smärta och försämrad ledfunktion följt av försämrad broskkvalité och förlust av ledbrosk i leden, inflammation i ledhinnan och förändringar i benstrukturen. Artrossjukdomen engagerar både brosk, ben och ledkapsel samt kan påverka olika delar av kroppen. Knän och höfter drabbas i störst utsträckning. Då brosket bryts ned och tappar sin stötdämpande funktion uppkommer oftast flera symtom vilket de vanligaste är smärta under och efter belastning. Smärta i vila och störd nattsömn förekommer vid en mer påverkad artrosbild. Andra förekommande vanliga symtom är ledstelhet och försämrad ledfunktion.

    I samband med en allvarlig knäskada uppkommer en kraftig inflammation och brosknedbrytning. Har man tidigare fått en allvarlig knäskada finns en stor risk att senare i livet drabbas av artros. Efter en främre korsbandsskada finns 50% risk att senare drabbas av artros, och med en samtidig fraktur är risken ännu större. En annan viktig riskfaktor är hjulbenthet. Artros uppkommer oftast senare i åldern och fler än 30% över 60 år har röntgenologisk artros i knäleden (Dillon, CF. mfl. The Journal of rheumatology. 2006. 33(11):2271-2279). Vid en allvarlig knäskada uppkommer det dock även i en yngre population. 10-15 år efter en främre korsbandsskada har flera studier visat att nästan 50 % av yngre personer har en röntgenologisk artros (Lohmander, LS. mfl. The American journal of sports medicine. 2007. 35(10):1756-1769. Högt BMI, associerade meniskskador, ledinstabilitet, förändrad ledbelastning, akut kraftig inflammation i leden och kronisk låggradig inflammation samt fortsatt hög aktivitetsnivå efter skadan ökar risken för artros, men det är idag svårt att säga vad som exakt utgör den accelererande artrosutvecklingen. Vanligare är det med artros i den inre delen av knäleden jämfört mot den yttre, har såväl kliniska som en stor epidemiologisk studie visat (Felson, DT. mfl. Arthritis and rheumatism. 2002. 46(5):1217- 1222). Diagnosen knäartros kan ställas då det förekommer symtom i form av smärta sam röntgenologiska tecken på artros. Dessa tecken är ledspringesänkning/osteofyter, som indikerar på att brosket håller på att försvinna. Vid stående med en neutral knäledsställning finns en ökad kraft inåt från knäledens centrum. Då en person är hjulbent ökar belastningen på den inre delen av knäleden ännu mer och därmed ökar risken att utveckla artros.
    Två stora riskfaktorer för att utveckla artros är förändring i fysisk aktivitetsnivå och målinriktad träning. Där ingår muskelsvaghet, övervikt, ledskada, fysisk inaktivitet och vissa tyngre elitidrotter eller tunga arbeten. Att drabbas av akuta skador i knä och höft är vanligt förekommande ibland elitidrottare och är en betydande riskfaktor för den framtida artrosutvecklingen. Det är så vanligt att redan efter 15 år har hälften av dem som drabbats av en knäskada utvecklat en röntgenologisk artros. Efter en akut skada i knät ses en ökad belastning i leden som sedan fortgår och en förstärkande faktor till den fortsatta belastningen är om man fortsätter med vissa elitidrotter (6, 7). 

    Då en främre korsbandsskada uppstår sker oftast både en rörese av tibia inåt och framåt i förhållande till femur. Laterala delen av knäleden hoppar ur led och tibia och fibula stöter ihop med våldsam kraft, vilket leder till att kraften för korsbandet blir för stort och det resulterar i att det går av. https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/12/SVIF-4-2014-Artrosrisk-efter-knaskada.pdf

     

    Frågeställning

    Hur kan styrketräning efter en ACL påverka muskelsvaghet, vilket är en riskfaktor för utveckling av artros?
     
    Litteratursökning
     
    Resultat:
    Theresa Bieler et al 2014 undersökte och jämförde effekterna av hög intensitet (HRT) med låg intensitet (LRT) av styrketräning för kraften av extensionsmuskulaturen av nedre extremitet samt återhämtningen av knäfunktion efter en ACL-rekonstruktion. 
    I studien deltog 31 män och 19 kvinnor som randomiserades till de båda grupperna (24 st i HRT-gruppen samt 26 st i LRT-gruppen), från vecka 8-20 efter ACL-rekonstruktionen. Träningen startade däremot direkt efter operationen. Utfallsmåtten extensorkraft av nedre extremitet, ledinstabilitet samt självrapporterad knäfunktion uppmättes före och 7, 14 och 20 veckor efter operationen. Även hopptest utvärderades före och efter 20 veckor. De skillnader som man såg var att kraften i det skadade benet var 90 % av det icke skadade benet före operationen, efter 7 v hade kraften minskat till 64 %. Under styrketräningsperioden fanns en signifikant skillnad mellan grupperna gällande styrka. Effekten var större hos HRT jämfört med LRT. Vid v 14 var skillnaden 84 % mot 73 % av det icke skadade benet och vid vecka 20 var skillnaden 98% mot 83 % av det icke skadade benet, utan negativa effekter på överrörlighet. I övrigt sågs inga skillnader mellan grupperna. Av detta kunde slutsatsen dras att styrketräning av nedre extremitet kunde tränas med en hög intensitet utan att påverka ledinstabiliteten negativt. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4022205/ 
     
    Fukuda TY et al 2013 jämförde skillnaden mellan att träna med open chain övningar 4 veckor efter en ACL rekonstruktion (EOKC) mot efter 12 veckor efter rekonstruktion (LOKC). Detta var en RCT studie med 49 deltagare som randomiserades i två grupper,  Man utförde tester efter 12, 19, 25 veckor samt 17 månader efter ACL-rekonstruktionen. Resultaten av studien var att alla tester utom styrka i Quadriceps samt Hamstrings i knäleden var densamma vid uppföljningarna efter 12, 19 och 25 veckor. Vid 17 månaders-uppföljningen var alla parametrar för testresultaten likvärdiga. Ingen signifikant skillnad kunde ses. De som tränade i EOKC-gruppen ökade i styrka för knäextensorerna något snabbare än LOKC-gruppen. Det är lämpligt att utföra icke viktbärande övningar för patienter som har genomgått ACL-rekonstruktion, i en specifik ROM. Storleken på skillnaden i quadriceps styrka mellan de två rehabiliteringsprotokollen var ungefär 5 %. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/...reconstruction
     

    En stark evidens finns kopplat för att en specifik träning ett par gånger i veckan under ca 15 min i anslutning till uppvärmningen ska kunna förebygga ungefär varannan knäskada. Detta program utförs inom flera idrotter som fotboll, handboll och innebandy (1). Det finns resultat från flera okontrollerade epidemiologiska studier som sammanfattningsvis kan sammanfattas med att lagom fysisk aktivitet förefaller kunna skydda mot artrosutvecklingen. Väldigt lite eller väldigt mycket fysisk aktivitet kan istället bidra till artrosutvecklingen, men evidensen är fortfarande begränsad (2, 3). Det handlar om att skjuta upp eller förhindra de framtida besvären hos främst de med hög risk. Träningen behöver individanpassas och modifieras där vissa behöver minska sin fysiska aktivitetsnivå och andra behöver öka den. Det är dock betydligt vanligare att människor behöver öka sin aktivitetsnivå för att undgå eller senarelägga artrossymtomen. Det går att säga att i förebyggande syfte mot artrosutveckling är riktad träning mot att öka stabilitet och funktionsförmåga i leden bra för alla, medan vid uppkommen sjukdom finns den starka evidensen för att träning och viktreduktion är de två stora faktorerna som minskar ledsmärta och förbättrar funktionen (4).

     
    Diskussion
     
    Referenslista
     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Jag fick bra hjälp och ideér för korrigering av min text. Det var bra att få kommentarer på struktur för att få ihop den röda tråden i texten och tankar kring hur det går att förtydliga i texten. Jag fick även hjälp genom att diskutera igenom resultaten av studierna för att lättare kunna resonera kring det. Det var bra att kunna få läsa kursarnas texter vilket även hjälpte till för att fortsätta med sin egen text.
    Posted 19:10, 3 Apr 2018
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.