Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Effekten av fysisk aktivitet vid behandling av utmattningssyndrom (UMS)

Effekten av fysisk aktivitet vid behandling av utmattningssyndrom (UMS)

    Table of contents
    No headers

    Maria Nooni

     

    Introduktion

    I Sverige likväl som internationellt är psykisk ohälsa ett växande problem. Sedan 1997 har långtidssjukskrivningar ökat dramatisk vilket, enligt Socialstyrelsen, är till följd av ökad psykisk ohälsa (1). Mellan 2012–2014 ökade pågående sjukfall i psykiska diagnoser med 48 %. Sjukskrivning till följd av stressrelaterad ohälsa motsvarar 40 % av alla sjukfall och vanligast förekommande i yrken som innebär kontakt med, och ansvar för, andra människor (2, 1). Enligt statistik från Försäkringskassan är psykiatriska diagnoser den vanligaste sjukskrivningsorsaken sedan 2014, för kvinnor redan 2011 (3). Det har diskuterats och studerats om orsakerna till de ökade antalet sjukskrivningar pga. psykisk ohälsa och ingen enskild faktor finns som förklarar detta (3). En koppling ses till de stora förändringar och omorganiseringar som skett inom arbetslivet de senaste decennierna, samtidigt som man även velat se att orsaken skulle bero på en förändrad attityd till sjukskrivning och arbete. Genetiska faktorer och uppväxtmiljö kan vara av betydelse men fortfarande saknas kunskap kring individfaktorer. Psykisk ohälsa är ett brett begrepp där spannet går från lättare besvär som oro och sömnproblem till svår depression och psykoser (4) En individ som likställer god självkänsla med att prestera goda arbetsresultat, således högpresterande, sägs ha ökad risk att drabbas av utmattningssyndrom (UMS) (1).

     

    För att ställa diagnosen UMS skall vissa kriterier vara uppfyllda, så som medicinskt oförklarliga fysiska och psykiska symtom på utmattning under en viss sammanhängande tid, koncentrationssvårigheter och minnesstörningar,försämrad förmåga att hantera krav eller tidspresspåtaglig brist på psykisk energi, känslomässig labilitet eller irritabilitet, sömnstörning, påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet, fysiska symtom så som värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.Symtomen ska inte förklaras av fysiologiska effekter av någon substans eller annan somatisk sjukdom och ska orsaka ett kliniskt signifikant lidande (1, 5).

     

    Vilka fysiologiska anpassningar vid fysisk aktivitet och träning som kan ha positiva effekter på detta tillstånd? Regelbunden fysisk träning påverkar såväl fysiologiska som psykologiska parametrar. Fysisk träning minskar den mentala anspänningen genom aktivering av muskelafferenter vilka påverkar endorfin-neutrofinsystemet. Detta reducerar den toniska sympatiska aktiviteten vid stress (1). Studier på möss har visat att vältränade muskler renar kroppen från skadliga ämnen som bildas vid stress (6). Nybildning av nervceller i hippocampus vilket stimuleras av fysisk aktivitet utgör mekanismen bakom träningens förmåga att förbättra minnesfunktion samt motverka stress (7 föreläsning Klas Blomgren). Fysisk träning har även antidepressiv effekt via påverkan på signalsubstans i Amygdala (HCrt/Orx och MCH) som ökar vid stress (2).

     

    I socialstyrelsens sammanställning från 2003 bör regelbunden fysisk aktivitet ingå som behandling vid UMS (1). Ovan nämnt kan bekräftas av en reviewartikel från 2017 där man granskat sambandet mellan fysisk aktivitet och UMS. Litteratursökningen resulterade i tio studier, fyra longitudinella och sex interventionsstudier. Enbart en studie ansågs vara av hög kvalité. Forskning tyder på att fysisk aktivitet är effektivt för att reducera symtom vid UMS. Det finns dock inte lika mycket studier och underlag för att kunna besvara vilket typ av träning, vilken intensitet samt duration som rekommenderas (5). Därför är syftet med denna fördjupningsstudie att undersöka effekten av planerad och strukturerad fysisk aktivitet för patienter med diagnostiserad UMS.

     

    Frågeställning 

    Vilken effekt har strukturerad och planerad träning 2 ggr/vecka under minst 12 veckor jämfört sedvanliga interventionerför vuxna individer med diagnostiserat utmattningssyndrom?

     

    Population: vuxna individer över 18 år. 

    Intervention: strukturerad och regelbunden träning minst 2 ggr/vecka under minst 12 veckor (konditions- samt styrketräning).

    Control: annan intervention så som psykoterapeutisk behandling, farmakologisk behandling alt passiv kontrollgrupp.

    Outcome: psykisk samt fysisk trötthet, sömn, kognition, stresskänslighet

     

    Litteratursökning

    Litteratursökning gjordes i databasen PubMed mellan datumen 180310 och 180315. För att till frågeställningen hitta relevanta artiklar användes sökorden ”burnout”, ”workplace burnout”, ”intervention”, ”treatment”, ”exercise”, ”physical activity”. Begränsningar som användes var RCT-studier som publicerats de senaste 10 åren.

    Antalet artiklar som överensstämde någorlunda med frågeställning var få. SBUs ”Mall för bedömning av relevans” användes vid val av artiklar. Inga RCT-artiklar hittades där man jämförde planerad träning med interventioner så som farmaka eller ren psykoterapi. En av artiklarna som valdes ut inkluderade kontrollgrupp som fick annan intervention. Önskade interventionen strukturerad och regelbunden träning 2 ggr/vecka i 12 veckor stämde i en av artiklarna, i den andra artikeln var interventionsdurationen för kort.

     

    Resultat

    Reducing workplace burnout: the relative benefits of cardiovascular and resistance exercise (8).

    Artikeln publicerades i PeerJ i april 2015. Denna RCT-studies syfte var att jämföra kardiovaskulära träningens samt styrketräningens effekter på välmående, upplevd stress och UMS (burnout används i artikeln). Studien stämmer till viss del med min frågeställning, men interventionsdurationen på fyra veckor är för kort. Studien innehåller inte heller jämförelsegrupp som får annan behandlingsintervention, resultatet jämförs med en passiv kontrollgrupp.

    Initialt fanns 58 frivilliga deltagare där fem deltagare exkluderades på grund av medicinska skäl, tre klarade inte att fullfölja träningen (samtliga i styrketräningsgruppen) och en bedrev redan fysiskt aktivitet på hög nivå. Efter exkludering kvarstod 49 individer mellan 20 - 68 år (36 kvinnor och 13 män) som beskrevs som ”tidigare inaktiva frivilliga”. Deltagarna hade likartade sysselsättningar där alla utom tre var anställda eller studerade minst 20 h/vecka.

    Interventionen bestod av ett fyra veckors program med antingen kardiovaskulär träning eller styrketräning. Kontrollgruppen förändrade ej sina levnadsvanor. Frågeformulären Subjective Exercise Experience Scale, Precived Stress Scale samt Maslach Burnout Inventory användes som utfallsmått vid träningsinterventionens start, vid uppföljning efter två veckor samt fyra veckor. Dessa mätmetoder skall enligt studien vara validerade och väl beprövade. Deltagarna fick även svara på demografiska frågor, gjorde en hälsoundersökning samt förde träningsdagbok.

    Deltagarna randomiserades till kontrollgrupp (n=20), kardiovaskulär träning 3x30 min/vecka (n=20), samt styrketräning 3x30 min/vecka (n=9). Instruktioner fick deltagarna elektroniskt, (samt individuellt). Kontrollgruppen fick info om att de stod på väntelista, och uppmanades att fylla i frågeformulär vid samma tidsintervall som interventionsgrupperna.

    Om studien följt ett i förväg publicerat studieprotokoll är oklart (?)

    Analysen gjordes i SPSS, där man förutom att analysera kardiovaskulär- samt styrketräning separat mot kontrollgrupp även kombinerade dessa två grupper och jämförde mot kontroll. Resultatet när man slog ihop interventionsgrupperna mot kontrollgruppen var träning hade statistiskt signifikanta effekter med ökat välmående och förbättrad prestation samt minskad ångest, stress och emotionell utmattning. Kardiovaskulär träning visade statistiskt signifikanta effekter på ökat välmående, minskad ångest, stress samt emotionell utmattning. Styrketräning hade märkbara effekter på ökat välmående, prestationsförmåga samt minskad stress.

    Styrkor:

    Svagheter: Få deltagare samt ojämn fördelning med enbart nio personer i styrketräningsgruppen. Kort tid (4 veckor), vilket både kan ses som en faktor där det är svårt att dra slutsatser av, men även intressant eftersom de fick signifikanta positiva resultat gällande träningens effekter på utmattningssyndrom. Att träning inte hade någon signifikant effekt på fatigue kanske kan förklaras av att 4 veckors träningsintervention är för kort tid. Rekrytering av deltagare genom frivillighet, vilket kan påverka resultatet.

     

    Aerobic training for improved memory in patients with stress-related exhaustion: a randomized controlled trial (9).

    Artikeln publicerades i BMC Psychiatry 2017 och är en RCT-studie vars syfte var att undersöka vilka effekterna skulle bli av att addera ett 12 veckors träningsprogram till ett sedvanlig 24 veckors multimodalt rehabiliteringsprogram för patienter med diagnostiserat UMS. Det primära resultatet var kognitiv prestation, sekundärt psykologiska variabler samt aerob kapacitet. Studien var således en del av en större RCT-studie för patienter med UMS och inkluderar uppföljning efter ett år. Således stämmer studien till viss del med det jag vill undersöka genom min frågeställning.

    Inklusionskriterier var patienter mellan 18-60 år med diagnostiserad UMS, anställda men sjukskrivna på grund av UMS, som av läkare och psykolog bedömts vara aktuella för gruppbaserat MMR, inget behov för annan behandling eller rehabilitering, inget känt missbruk och inget samtidigt deltagande i annan interventionsstudie. 231 patienter inkluderades initialt och 132 patienter önskade delta efter de första 12 veckornas MMR. Patienterna randomiserades till grupperna av en oberoende part. 47 patienter fick MMR + träning, 41 fick enbart MMR (kontrollgrupp) och resterande 44 patienter fick MMR + utökad kognitiv träning. I träningsgruppen samt gruppen som fick kognitiv träning var ”drop out” hög, varför man senare justerade randomiseringen i grupperna. Mätningar gjordes innan randomisering på den 12 veckan av MMR samt efter interventionen på vecka 24. Totalt 24 patienter i träningsgruppen och 32 i kontrollgruppen fullföljde interventionen.

    Resultaten bekräftade delvis artikelns hypotes och visade att träningsgruppen som signifikant ökade VO2max också presterade bättre på uppföljningstest av episodiskt minne. Nivå av utmattning, depression och ångest förbättrades i alla grupper och inga signifikanta skillnader fanns mellan gruppen som adderade träning jämfört rena MMR-gruppen.

    Styrkor: Gedigen och välgjord artikel som en del av en större RCT-sudie. Beprövade och väl beskrivna mätmetoder.

    Svagheter: hög drop out, open-label design där ingen blindning fanns, deltagarna var styrda till träningsaktivitet som skulle bestå av spinning på träningslokal där varje session var 40 minuter, 3 gånger/vecka i 12 veckor, totalt 32 sessioner vilket grundades på rekommendationerna minst 150 min träning på medelhög intensitet, minst 3-5 ggr/vecka. Detta kan vara en anledning till hög drop out i träningsgruppen. Nådde inte upp till tillräcklig statistisk power (minst 30 patienter/grupp).

     

    Diskussion

    Hjälp från kurskamrater gällande:

    - Hur separera styrkor och svagheter som skall tas upp i reslutat med det som tas upp i diskusionen

    - Lägga till varför frågeställningen vill besvaras.

    - Tips på diskusionsämnen, ex begreppsförvirring, studiernas relevans

    - Diskussion ang hur SBU-mallen ska besvaras,

     

    Referenser

    1.       Utmattningssyndrom, stressrelaterad psykisk ohälsa. Socialstyrelsen (2003-123-18). Stockholm: Bokförlaget Bjurner och Bruno AB.

    2.       Tonkonogi M. Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling: Skelettmuskuaturen och rörelseapparaten, Högskolan Dalarna; 2018.01.24

    3.       Försäkringskassan. Psykisk ohälsa. Korta analyser 2016:2

    4.       Faskunger J. Fysisk aktivitet och folkhälsa. Upplaga 1. Lund: Studentlitteratur; 2013

    5.       Naczenski LM, de Vries JD, van Hooff MLM, Kompier, MAJ. Systematic review of the associantion between physical activity and burnout. Journal of occupational Health. 2017; 59: 477-494

    6.       Agudelo LZ, Femenía T, Orhan F, Porsmyr-Palmertz M, Goiny M, Martinez-Redondo V, Correia JC, Izadi M, Bhat M, Schuppe-Koistinen I, Pettersson AT, Ferreira DMS, Krook A, Barres R, Zierath JR, Erhardt S, Lindskog M, Ruas JL. Skeletal muscle PGC-1α1 modulates kynurenine metabolism and mediates resilience to stress-induced depression. Cell. 2014 Sep 25;159(1):33-45

    7.       Blomgren K. Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling: Kognitiva funktioner, hjärnhälsa, Högskolan Dalarna; 2018.02.12

    8.       Bretland RJ, Thorsteinsson EB. Reducing workplace burnout: the relative benefits of cardiovascular and resistance exercise. PeerJ. 2015 Apr 9;3:e891

    9.       Eskilsson T, Järvholm LS, Gavelin HM, Neely AS, Boraxbekk CJ. Aerobic training for improved memory in patients with stress-related exhaustion: a randomised controlled trial. BMC Psychiatry. 2017 17:322

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.