Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > Demens

Demens

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Det finns flera olika sjukdomar som kan leda till demens. Gemensamt kännetecken för dem är försämrade kognitiva funktioner, beteendeförändringar och svårigheter att klara vardagliga göromål. För en demensdiagnos krävs att personens kognitiva funktion och beteende förändrats så att det dagliga livet påverkas. Världshälsoorganisationens ICD-10-kriterier är internationellt accepterade och används ofta. De består av fem kriterier som ska vara uppfyllda för att diagnosen demens ska kunna ställas1.

     

    Som mild kognitiv svikt (MCI) klassificeras de patienter som lider av kognitiv svikt utan att uppfylla kriterierna för demens. Många, men inte alla, av dem utvecklar senare demens1.

     

    Totalt är ca 160 000 personer i Sverige drabbade av demens. De närmaste decennierna förväntas antalet öka i takt med att levnadsåldern ökar1. Det är en utmaning för samhället att klara omhändertagandet av allt fler personer med demens utan att äventyra livskvalitet eller samhällsekonomi. Troligen kommer det att krävas mer och/eller andra insatser för att klara omhändertagandet. Genom ökad kunskap om varför åldrande leder till försämrad kognitionen och ökad risk för demens hoppas man kunna förebygga eller mildra de här negativa följderna av åldrandet. Det finns ett växande intresse för att fysisk aktivitet eller träning möjligen kan vara en faktor som bidrar till förbättrad kognitiv funktion2. Personer med demens behöver ofta hjälp med träning och fysisk aktivitet. Om det vetenskapliga underlaget kunde stärkas skulle det troligen vara lättare att motivera riktade insatser för att uppnå ökad fysisk aktivitet hos personer med demens.

     

     

    Frågeställning

    Kan fysisk träning påverka kognitiv funktion positivt hos personer med demens?

    P Personer med diagnostiserad demens som infriar Världshälsoorganisationens ICD-10-kriterier. De ska bo i ordinärt boende och klara självständig förflyttning med eller utan gånghjälpmedel.

    I Interventionen ska vara aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet.

    C Kontrollgrupp är personer med demens enligt ovan som får mer traditionellt stöd utan särskild intervention av fysisk träning. 

    O Effektmått är TUG (TUG med kognitiv uppgift), något instrument som mäter vardagsfunktioner el livskvalitet

     

     

    Litteratursökning

    Litteratursökning gjordes i databasen PubMed med sökorden ”dementia” (MeSH-term) and ”physiacal activity” and ”cognition” (MeSH-term). Sökningen begränsades med filter clinical trial, free full text och publicerade de senaste 5 åren.

     

    Litteratursökning i PubMed 2017-04-09:

    Search

    Add to builder

    Query

    Items found

    Time

    #5

    Add

    Search dementia and physical activity and cognition Filters: Clinical Trial; Free full text; published in the last 5 years

    32

    04:59:40

    #4

    Add

    Search dementia and physical activity and cognition Filters: Clinical Trial; Free full text

    51

    04:35:34

    #3

    Add

    Search dementia and physical activity and cognition Filters: Clinical Trial

    120

    04:35:24

    #2

    Add

    Search dementia and physical activity and cognition

    900

    04:35:17

    #1

    Add

    Search dementia and physical activity

    2959

    04:35:02

     

    Efter manuellt urval återstod ingen studie som stämde med frågeställningen men två av studierna valdes ändå ut som intressanta.

    Manuellt urval:

    n:8 försökspersonerna hade inte demens

    n:4 försökspersonerna hade mild cognitive impairment

    n:6 study protocol

    n:3 utvärdering av test

    n:6 annan behandling och eller diagnos

    n:1 försökspersoner boende på institution

    n:2 intervention ”walking”

    Från PubMed sökningen granskades också ”similar articles”. Tre studier valdes varav endast en (Andrade et al, 2013) motsvarade den ursprungliga frågeställningen. 

     
     

    Resultat

    I epidemiologiska studier har man sett att fysisk aktivitet kan ha positiv inverkan även på kognitionen. Det finns inte randomiserade kontrollerade studier som tydligt har kunnat visa på ett samband mellan fysisk aktivitet eller träning och bibehållen eller förbättrad kognitiv förmåga. Antalet studier är begränsat och resultaten pekar inte åt samma håll. Vid en jämförelse mellan två olika interventioner för stillasittande äldre personer fann Sink et al (2015) att fysisk aktivitet inte var bättre än hälsoutbildning (health education) för att förbättra kognitionen och/eller minska risken för att insjukna i demens eller mild cognitive impairment, MCI. Försökspersonerna var icke fysiskt aktiva äldre personer i riskzonen för förflyttningssvårigheter som klarade gå 400 meter. Dessa hade inte diagnos på demens eller kognitiv nedsättning. Interventionerna var antingen fysisk träning med gång, styrke- och rörelseträning eller hälsoutbildning med stretchingövningar för övre kroppshalvan under 24 månader. Intensiteten på den fysiska träningen var måttlig, ”moderate”. Vid mätningen efter 24 månader sågs inte bättre kognition eller minskad incidens av demens eller MCI i någon av grupperna. Den kognitiva funktionen var stabil under den här tiden för alla deltagare. Författarna kan inte utesluta att båda interventionerna var effektiva.

    Andrade et al (2013) undersökte om en träningsintervention hade effekt på kognition, balans och funktionsförmåga hos äldre personer med Alzheimers sjukdom. Träningsinterventionen innehöll både fysisk och kognitiv träning 60 min vid tre tillfällen per vecka under 16 veckor. Träningen bestod av 5 minuters uppvärmning, aerobisk träning 20 minuter och 35 minuter där fysiska och kognitiva övningar kombinerades så att deltagarna till exempel uttalade namn på djur eller växter alternativt räknade baklänges samtidigt som de gick, studsade en boll eller styrketränade. Var fjärde vecka stegrades övningarna så att både den fysiska och den kognitiva komponenten skulle fortsätta vara utmanande för deltagarna. Den aeroba träningen hölls på 65-75% av maxpuls vilket bedömdes som "moderate" för försökspersonerna.

    De försökspersoner som inkluderades hade demensdaignos utifrån "The clinical dementia rating" (CDR) och självständig gångförmåga. Patienter som av medicinsk anledningar inte kunde utföra fysisk träning exkluderades. De 30 försökspersonerna delades in i två grupper varav den ena fick följa träningsinterventionen medan den andra gruppen, kontrollgruppen inte deltog i någon aktivitet. Tyvärr randomiserades inte gruppindelningen utan den styrdes av vilka av försökspersonerna som kunde få hjälp med att ta sig träningstillfällena och delta i träningsinterventionen under 16 veckor.

    Mätningar gjordes före och efter de 16 veckor interventionen pågick. Man använde fem olika kognitiva mätinstrument (MMSE, MoCA, CDT, FAB och PS). Dessutom använde man the Geriatric Depression Scale för att undersöka symtom på depression före interventionen. Modified Baecke Questionnaire for the Elderly användes för att utvärdera försökspersonernas fysiska aktivitetsnivå. Dessutom mättes postural kontroll på kraftplatta och fysisk funktionsförmåga som dynamisk balans, styrka och rörlighet med TUG, 30-sec sit-to-stand test, sit-and-reachtest och Bergs balansskala.

    Vid baseline fanns inga signifikanta skillnader mellan de båda grupperna. Vid den andra mätningen efter 16 veckor sågs förbättringar både kognitivt och fysiskt i interventionsgruppen. De uppvisade förbättrad frontal cognitive functioning och klarade de kognitiva testerna bättre än kontrollgruppen. Fysisk funktion ökade också i interverntionsgruppen som förbättrade sin benstyrka, gång och balans. Interventionsgruppen förbättrades också i den dual-task där kognitiv uppgift och postural kontroll på kraftplatta kombinerades.

    Förutom att försökspersonerna inte randomiserade begränsas studiens värde av att det var få försökspersoner. Dessutom saknades jämförelsen med endast fysisk respektive kognitiv intervention. Försökspersonerna hade från början olika grad av demens vilket kan ha påverkat deras möjlighet at tillgodogöra sig interventionen. Författarna drar slutsatsen att deras studie stärker hypotesen att en kombination av fysisk och kognitiv träning gynnar frontal kognition, postural kontroll och fysisk funktionsförmåga hos personer med Alzheimer’s sjukdom.

    Två RCT-studier som publicerats de senaste åren5,6 har funnit att fysisk träning har positiv effekt på både kognitiv och fysisk funktion hos personer med demens som bor på institution. Bossers et al (2015) randomiserade försökspersonerna till tre olika grupper; träning med 2 styrkepass + 2 gångpass eller träning med 4 gångpass eller en social grupp med 4 pass av stillasittande aktiviteter. Interventionerna pågick under 9 veckor och varje pass var 30 min långt. Författarna konstaterar att deras studie är den första som visar att en intervention med kombinerad styrke- och gångträning förbättrar kognition och motorisk funktion hos äldre personer med demens och är mer effektivt än endast gångträning (aerobic-only training). De fann också att effekten inte kvarstod nio veckor efter avslutad intervention. Cancela et al (2015) jämförde en träningsgrupp och en kontrollgrupp avseende träningens effekt på bland annat kognition och fysisk funktion i en longitudinell RCT-studie. Försökspersonerna var över 65 år med demensdiagnos, självständiga gångare och boende på institution i nordvästra Spanien. Träningen här bestod av motionscykling, minst 15 minuter om dagen under 15 månader. Studiens resultat visade att den här aeroba träningen hade positiv effekt på kognition och fysisk funktion hos försökspersonerna. Dessutom fann man att personer med svårare kognitiv nedsättning förbättrades mest. Författarna konstaterar att det verkar räcka med 108 minuters lågintensiv aerob cykelträning per vecka för personer med demens som bor på institution. De rådande rekommendationerna som omfattar alla människor är 150 minuter aerob träning av minst måttlig intensitet.

    En RCT-studie ska undersöka om dementa äldre personer boende på sjukhem förbättras både fysiskt och kognitivt av att titta på videofilm med gående personer7. Genom att utnyttja aktivering av the mirror neuron system (MNS) kan i så fall fysisk aktivering och därmed följande förbättringar lättare uppnås genom insatser som inte är lika personalkrävande som ökad fysisk aktivering av dementa på sjukhemsboenden. Här randomiseras tv-rummen istället för försökspersonerna (cluster randomisering) så att två tv-apparater i rummet antingen visar film på gående människor i olika miljöer eller också film på natur och hus. Filmerna består av 10 olika halvtimmeslånga ljudlösa sekvenser som visas efter varandra under hela dagarna på vardagar under tre månader. Mätningar görs före interventionen, efter halva interventionstiden den 7:e veckan, direkt efter interventionen och sex veckor senare. De som utför testningarna är blindade för vilken av grupperna som deltagaren ingår i. Man ska mäta fysisk aktivitetsnivå med actometer, fysisk funktionsförmåga med TUG, 4 Meter Walking Speed test and Sit to Stand test, ADL-förmåga med the Dutch translation of the Katz ADL och kognition med ett testbatteri på 10 olika kognitiva tester. Försökspersonernas vila-aktivitetsrytm kan bestämmas med hjälp av actometerdata. Man bedömer också personernas livskvalitet och eventuell depression.

     

     

    Diskussion

    Frågeställningen blir något svår att besvara utifrån de valda studierna. Det var överhuvudtaget svårt att hitta studier som undersökte personer med demens i ordinärt boende. Försökspersonerna i studierna hade sina demensdiagnoser utifrån "The clinical dementia rating", CDR.  Andrade et al (2013) som undersökte personer med Alzheimers sjukdom i ordinärt boende avstod från att randomisera försökspersonerna och lät indelningen istället styras av vilka som kunde komma till träningstillfällena. Den här praktiska aspekten hade jag inte i åtanke när jag skrev frågeställningen. Det är naturligtvis extra svårt att göra studier på människor med demens i ordinärt boende med svårigheter att själva ta sig till träningslokalen. Två av studierna, Bossers et al (2015) och Cancela et al (2016), undersökte istället institutionsboende personer med demens. Den första studien fann att kombinerad gång- och styrketräning hade bättre effekt på kognition och motorisk funktion än vad enbart gångträning hade jämfört med en kontrollgrupp. Samtidigt som den andra studien visade att endast 15 minuters motionscykling om dagen hade positiv effekt på kognition och fysisk funktion jmfört med kontrollgrupp. Effektmåtten var TUG och kognitiva tester. Det kanske kan vara så att fysisk aktivitet är gynnsamt för dementa personers kognition och fysiska funktionsförmåga och att kombinerad aerob träning och styrketräning är ännu bättre.

    Studierna visade också två andra viktiga saker som kan vara av kliniskt värde. Dels att effekten av den fysiska träningen inte kvarstod efter avslutad intervention och dels att personerna med svårare kognitiv nedsättning förbättrades mest. Det verkar alltså som om pågående fysisk träning är bättre än träningsperioder vilket också stämmer med de allmänna rekommendationerna om fysisk aktivitet. Det behövs mer kunskap om vilken träning och dosering av träningen som är tillräcklig för att uppnå positiva effekter på kognition och fysisk funktion hos personer med demens. Fysisk träning är en hittills ganska okänd behandling mot demens som kan komma att få allt större betydelse. Förhoppningen är att ökad fysisk aktivitet och träning vid demens kan bidra till ökad livskvalitet och minskat hjälpbehov så att både individ och samhälle gagnas.

     

     

    Referenser

    1.       Taraldsen, K., Helbostad, J. K., Saltvedt, I. Fysisk aktivitet vid demens. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017.

    2.       Barnes, J. N. Exercise, cognitive function, and aging. Advances in Physiology Education. 2015;39(2):55-62.

    3.       Sink, K. M., Espeland, M. A., Castro, C. M. et al. Effect of a24-month physical activity intervention vs health education on cognitive outcomes in sedentary older adults. The LIFE randomized trial. JAMA 2015;314(8):781-790.

    4.       Andrade, L., Gobbi, L., Coelho, F., Christofoletti, G., Riani Costa, J. & Stella, F. Benefits of Multimodal intervention for postural control and frontal functions in individuals with Alzheimer's disease: A controlled trial. Journal of American Geriatrics Society 2013;61:1919-1926.

    5.       Bossers, W. J. R. et al. A 9-week aerobic and strength training program improves cognitive and motor function in patients with dementia: A randomized clinical trial. Am J Geriatric Psychiatry 2015;23:11:1106-1116.

    6.       Cancela, J. M., Ayan, C., Varela, S. & Seijo, M. Effects of a long-term aerobic exercise intervention on institutionalized patients with dementia. Journal of Science and Medicine in Sport 19(2016)293-298.

    7.       Douma, J. G., Volkers, K. M., Vuijk, J. P., Sonneveld, M. H.,Goossens, R. HM. & Scherder, E. JA. The effects of observation of walking in a living room environment, on physical, cognitive, and quality of life related outcomesin older adults with dementia: a study protocol of a randomized controlled trial. BMC Geriatrics. 2015;15(26)

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Jag förstår att det är frustrerande när man har en fråga som ingen forskning har besvarat… Du har ändå hittat massa artiklar som går igenom angränsande områden. Kanske skulle du kunna underlätta för dig själv genom att välja något angränsande område så det inte blev så många artiklar att gå igenom? Några förslag i punktform:

    - Intro: Skapar bra förståelse för varför det är ett viktigt att undersöka. Kanske något om varför du väljer ordinärt boende?
    - Litteratursökning: Kan den kompletteras med en beskrivande text? Speciellt intressant tycker jag är vad de där 32 artiklarna handlade om, var det dessa som du valde ut sedan eller var detta i någon utökad sökning sedan?
    - Resultat: Bra att det är tydligt att ingen sökning fanns enligt förutbestämt PICO. Kan du förtydliga vilka ”avsteg” du gjorde innan varje artikel så man förstår vad som skiljer? Eller så gör du detta redan under litteratursökningen. Den artikeln som jag förstår ej är klar kanske kan hoppas helt eller flyttas till diskussionsdelen och koppla till framtida studier som behövs?
    - Sist i resultatet har du ett stycke om gruppens diskussioner. Detta ska nog läggas som en kommentar istället.
    - Diskussion: Bra kopplat till kliniska vardagen. Kanske lite mer om din frågeställning och saknad forskning. Behövs detta i framtiden eller är frågeställningen inte längre relevant efter att ha läst dessa studier?
    - En allmän undran: Vad innebär positiv effekt? Förbättrades deltagarna i studierna? Kanske kan du vara tydligare med effekten.
    /Johanna
    Posted 10:20, 27 Apr 2017
    Hej och tack för läsningen!
    Några saker jag tänkte på:
    Fundera på att eventuellt förtydliga din litteratursökning så att det går att hänga med i vilka artiklar du har valt ut och varför. Som litteratursökningen är nu landar sökningen i 32 artiklar, men läsaren får ingen presentation av vilka som valts ut, om/hur du har gått igenom artiklarna eller varför/om de har valts bort eller inkluderats i ditt resultat. Jag tror att det också skulle göra att resultatet blir lite tydligare. Som det är nu är det lite svårt att få en överblick i vilka studier som presenteras i resultatet och varför. /Maria
    Posted 19:55, 1 May 2017
    Wiki 4: I vår lilla arbetsgrupp diskuterade vi SBUs mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier, studieprotokoll och lite kring svagheter och styrkor i de artiklar vi granskat. Alla hade vi även punkter som vi kände oss osäkra på hur de skulle bedömas. På något vis klarnade en del saker och det hade nog varit bättre att ”träffas” lite tidigare när vi var i färd med granskningen av artiklarna. edited 19:36, 25 May 2017
    Posted 19:35, 25 May 2017
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.