Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, MC3025 > Fördjupningsarbeten > ADHD och fysisk aktivitet

ADHD och fysisk aktivitet

    Table of contents
    1. 1.  

     

    Introduktion;

    ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder och har diagnoskod F90.0B enligt socialstyrelsens klassificering ICD-10-SE. Diagnosen benämns som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som förekommer hos ungefär 3-5% av barn i skolålder. Diagnosen delas ofta upp i 3 undergrupper; 1.uppmärksamhetsproblematik 2. hyperaktivitet och impulsivitet eller 3. en blandning av ovan nämnda (Stockholms Läns Landsting 2016). Tidigare trodde man att ADHD var något som växte bort men man har på senare tid kunnat se att så inte är fallet. Ärftlighet anses vara en stor riskfaktor för att drabbas av ADHD men även andra faktorer som erfarenheter under uppväxten och om modern röker eller dricker alkohol under graviditeten verkar påverka (Socialstyrelsen 2014). I Sverige har vi tidigare också använt oss av begreppet DAMP som står för ”deficits in attention, motor control and perception” eller ”dysfunktion i fråga om avledbarhet, motorisk kontroll och perception” på svenska. Behandling med läkemedel är vanligt och förstahandsvalet är centralstimulantia, t ex Ritalin eller concerta. Centralstimulantia är en grupp läkemedel som påverkar frisättningen av dopamin och noradrenalin. Enligt FASS är mycket vanliga (dvs förekommer hos fler än 1 av 10) biverkningar av Ritalin minskad aptit, huvudvärk, nervosititet, muntorrhet, sömnsvårigheter och illamående. Vanliga (förekommer hos upp till 1 av 10) biverkningar är ledvärk, aptitlöshet och rastlöshet. Liknande biverkningar ses hos concerta som också är ett vanligt läkemedel (FASS.se) Vid fysisk aktivitet ökar frisättningen av både noradrenalin och dopamin på både kort och lång sikt. Samtidigt ökar också koordinationsförmågan (både fysisk och kognitiv, vilket bland annat ger en bättre planeringsförmåga), sömnkvaliteten blir bättre och självkänslan ökar (FYSS.se). Eftersom detta är egenskaper som påverkas vid ADHD är det intressant att se om fysisk träning kan påverka personer med ADHD på ett positivt sett. Enligt en review av Urbina et al (2015) verkar det som att konditionsträning i form av löpning, promenader, dans och simning har positiv effekt medan träning i form av yoga behöver studeras mer. Enligt Den Heijer (2016) har fysisk träning effekt både på kort och lång sikt för att förbättra både fysiska och kognitiva funktioner. Pulshöjande träning verkar ha bäst effekt och lugnare fysisk aktivitet så som Yoga, promenader och ”playground activity” verkar inte ha lika bra effekt. Förklaringen är att under högintensiv träning ökar blodflödet i prefrontala cortex som sörjer för bland annat kognitiva funktioner och planering av rörelse.

     

    Frågeställning

    Kan regelbunden fysisk aktivitet ha en funktionsökande effekt och minska behovet av medicinering för barn med ADHD, antingen genom dossänkning eller borttagande av medicinering? 

    P- Medicinerande barn med ADHD

    I - Regelbunden fysisk aktivitet

    C - Innan och efter fysisk aktivitet

    0 - Behov av medicinering och dos, resultat på olika funktionstester t ex uppmärksamhet 

     

    Resultat;

    Medina et al. ställer sig i studien “Exercise impact on sustained attention of ADHD children, methylphenidate effects“ frågan huruvida centrala katekolaminer (som barn med ADHD har brist på) är det som påverkar att reaktionstiden uppregleras efter fysisk aktivitet och om fysisk aktivitet kan ha någon påverkan på uppmärksamheten hos dessa barn. I studien deltog 25 barn, alla pojkar, i åldern 7-15 år. Av dessa var det 16 som medicinerade med Metylphenidate (enl författarna den medicin som är vanligast vid ADHD), övriga nio hade även dem blivit förskrivna medicinen men medicinerade inte på grund av olika anledningar, t ex rädsla för biverkningar eller att de inte hade råd med medicinen. Studien genomfördes med två träffar, var vid den första fick deltagarna springa på ett löpband och testledarna räknade ut bland annat maxpuls. Vid tillfälle nummer två fick deltagarna genomföra ett slags intervallpass med aktivitet i 2 minuter och 1 minuts vila sammanlagt 10 gånger; 30 minuter. Därefter fick deltagarna genomföra ett test på datorn där de skulle reagera på ett visst sorts synintryck på tid. Resultatet blev att deltagarna fick en ökad förmåga att överblicka, minskad impulsivitet och ökad reaktionsförmåga. Studien var upplagd så att det inte var någon långvarig intervention utan fysisk aktivitet genomfördes bara i samband med testtillfälletoch detta gör att möjligheterna att säga något om långtida effekt är omöjligt. Författarna menar att resultaten i studien pekar på att fysisk aktivitet skulle kunna minska uppmärksamhetsstörningar hos barn med ADHD, däremot har de inte undersökt hur länge effekten av fysisk aktivitet håller i sig. Därmed kanske inte denna studie är den mest relevanta för just min frågeställning, men resultaten är någon man kan fortsätta att utveckla.

     

    Studien är inte en randomiserad kontrollerad studie och de använder heller ingen kontrollgrupp utan jämför resultaten med statistisk data och mellan grupperna ”user” och ”non user” av medicinen. Eftersom ”non user” gruppen enbart bestod av 9 personer är det en väldigt liten grupp att dra några slutsatser ifrån. Det framkommer inte om deltagarna har fått förändra sin aktivitetsnivå mellan de två olika tillfällena i studien. Det görs heller ingen redovisning kring hur aktiva grupperna är i vanliga fall. Positivt med studien är att det inte är något bortfall och utvärderingsmetoden är ett väl beprövat och valid test. Det är angett vilka utfallsmått som är primära.

     

    Silva et a. har i studien ”Measurement of the Effect of Physical Exercise on the Concentration of Individuals with ADHD” via ett dataspel undersökt hur fysisk aktivitet påverkar uppmärksamheten hos barn med ADHD. Deltagarna, som var 56 st frivilliga varav 28 med ADHD och 28 utan, delades upp i fyra grupper; 1, de med ADHD som skulle utföra fysisk aktivitet, 2. de med ADHD som inte skulle genomföra någon form av fysisk aktivitet, 3.  de utan ADHD som skulle genomföra fysisk aktivitet och 4. de utan ADHD som inte skulle genomföra fysisk aktivitet. Alla deltagarna var mellan 10 och 16 år gamla. Det framkommer inte om det var flickor eller pojkar. För de som skulle genomföra fysisk aktivitet började testningen med att de fick delta i en 5-minuters lek/tävling som gick ut på att springa så mycket som möjligt under 5 minuter, därefter fick de spela ett dataspel som var uppdelat i två olika faser; fas ett där mer nyfiket/utforskande beteende premierades och fas 2 där mer koncentration krävdes. Sammantaget hade gruppen med barn med ADHD som genomfört fysisk aktivitet och kontrollgrupperna liknande resultat men skiljde sig åt på vilken del av testet de presterat bäst på, då kontrollgrupperna presterade bäst på del 2 och försöksgruppen på del 1. Författarna konstaterar att det kan ha att göra med att barn med ADHD ofta är mer nyfikna/benägna att prova saker. I studien finns inklusionkriterier beskrivna men inga exklusionskriterier. Dock finns beskrivning av de exkluderade och anledning till exkludering. Även bortfall är beskrivet. Grupperna är sammansatta på ett likartat sätt. Eftersom studien genomfördes enbart vid ett tillfälle kunde ingen behandling utanför interventionen diskuteras. gruppen på 56 st är något liten för att kunna säkerställa effekt vilket också författarna nämner i texten. Det framkommer inte hur randomiseringen gått till utan enbart att grupperna delats upp.

     

    Hoza et al. refererar i bakgrunden av sin artikel till flertalet studier som pekar på att fysisk aktivitet kan förbättra barn med ADHD’s kognitiva förmåga samt underlätta i vissa situationer t ex i klassrum där det krävs en viss form av koncentration och uppförande som dessa barn kan ha svårt för. I en av artiklarna som refereras till (Shipman 1984) föreslås att barn som utövar fysisk aktivitet kan klara av dessa situationer med en mindre mängd medicin. Studien som ligger till grund för artikeln ”A Randomized Trial Examining the Effects of Aerobic Physical Activity on Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Symptoms in Young Children” genomfördes på 202 barn i åldern 4,4-8,9 år, 109 pojkar och resterande flickor. Av dessa hade 94 ADHD och 108 hade det inte. Dessa båda grupper randomiserades till ytterligare två grupper; en fysisk aktivitetsgrupp och en konstgrupp.  I varje intervention fanns alltså en försöksgrupp och en kontrollgrupp. Korrigering gjordes för kön och ålder. Aktiviteten utövades morgontid, varje skoldag i 12 veckor, 31 minuter per tillfälle. För att undvika att föräldrar eller lärare påverkade barnen med sina förväntningar informerades dessa om att man skulle jämföra effekten av två olika interventionen och se vilken som hade störst effekt. I gruppen för fysisk aktivitet var det åldersanpassa aktiviteter som till exempel kull och ”under hökens vingar kom” som utövades. Deltagarna skulle komma upp i puls och få en ökad andningsfrekvens. Kontrollgruppen fick till exempel måla eller pyssla. I studiens start var det ingen av deltagarna som medicinerade. Resultatet i studien var att man kunde se att barnen med ADHD hade större problem innan interventionsstart med humörsvängningar och relationer med andra barn.  Ett av utfallsmåtten var föräldrarapportering kring svårighetsgraderna av ADHD, och dessa minskade i samband med fysisk aktivitet. Även lärare rapporterade en förbättring gällande symtomen av ADHD. Det var även en skillnad mellan interventionen med fysisk aktivitet och den med målande/pyssling, där fysisk aktivitet hade en signifikant större förbättring. Hur randomiseringen gick till redovisades inte, utan enbart att det skedde en randomisering. Då det handlar om barn kan det vara svårt att säkerställa en viss nivå av fysisk aktivitet men författarna har gjort vissa insatser för att försöka hålla aktiviteten på en viss nivå, t ex har barn som deltagit aktivt i ett antal övningar fått klistermärken som ”belöning”. Det framkommer inte i texten om de barn som deltog i pyssel/konstgruppen har fått utöva fysisk aktivitet fritt under resterande tid på dygnet.

    I och med att inga barn medicinerade kan tyckas att resultaten inte är relevanta för min frågeställning men jag anser ändå att dem är användbara, om inte annat så för att ha som jämförelse vid en framtida studie med medicinerande barn.

     

    Litteratursökning;

    Sökning efter studier gjordes på databasen PubMed. Sökord som användes var ”adhd, physical activity, children” Begränsningar gjordes till free full text och randomized clinical trial. Med dessa sökord hittades artiklarna av Silva et al och Hoza et al. Artikeln av Medina et al länkades då till via ”rekommenderat” i högerspalt.

     

    Sökningar har även genomfört med andra sökord, t ex olika kombinationer av ADHD, medicine, exercise, child. Dock hittades inga relevanta artiklar med dessa sökord.

     

    Möjligt är att artiklar missats i och med begräsningarna vid sökningen, framför allt begränsningen “free full text”. Även en del studier som inte är just randomized controlled kan ha missats.

     

    Diskussion:

    Det har varit svårt att hitta relevanta artiklar till arbetet, det finns massor med artiklar om fysisk aktivitet och ADHD och många studier som undersöker sambandet mellan ADHD och t ex koncentrationsförmåga eller reaktionsförmåga. Dock finns det väldigt få studier som under en längre period undersöker sambandet mellan fysisk aktivitet och möjlighet att minska på medicinering. En tanke kan vara att det ofta är läkemedelsföretag som genomför eller sponsrar studier och då är relevansen i att hitta metoder för att minska medicinering inte speciellt attraktivt.

     

    De flesta studier jag hittat är genomförda på barn/ungdomar mellan 4 och 16 år och genomgående är att det är absolut flest studier gjorda på pojkar. ADHD är vanligast hos pojkar och det är antagligen en anledning men det hade varit intressant att se fler studier även på flickor. ADHD som andra neuropsykiatriska diagnoser kan ju uppvisa olika symtom hos flickor och pojkar och det vore intressant att se om samma behandling ger olika effekt.

     

    Jag anser att det skulle vara till stor nytta att hitta ett bra sätt att minska på medicineringen då jag nästan dagligen träffar patienter tillsammans med dietist där biverkningar av medicinen (i detta fall framför allt minskad aptit) leder till att barnen har svårt att få i sig rätt mängd energi och därmed har svårt att orka med skola, fritid och kompisar. Även problem med att medicinen går ur kvällstid och barnen då blir hungriga -> äter en stor måltid -> blir pigg -> får svårt att somna -> trötta på morgonen och efterföljande dag ->svårt att koncentrera sig i skolan -> ökad medicinering.

     

    Många av dessa barn har också svårt att initiera träning, veta vilken träning som passar och i vissa fall svårt att medverka i en grupp. Därför tror jag att vi som fysioterapeuter/sjukgymnaster skulle kunna hjälpa dessa barn en hel del. Tyvärr finns det i Stockholm län, där jag är verksam, inte möjlighet att träffa samma barn under längre perioder och det hinns sällan med att fastställa en vana innan patienten måste ut i friskvården och därmed ”tappas”.


    Referenser:

    Den Heijer, AE., Groen, Y., Tucha, L., Fuermaier, AB., Koerts, J., Lange, Kw., Thome, J & Tucha, O.  (2017) Sweat it out? The effects of physical exercise on cognition and behavior in children and adults with ADHD: a systematic literature review. Journal of neural transmission vol. 124(1) ss.3-26.

    Hoza, B., Smith, A., Shouldberg, E., Linnea, K., Dorsch, T., Blazo, J., Alerding, C & McCabe., G. (2014) A Randomized Trial Examining the Effects of Aerobic Physical Activity on Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Symptoms in Young Children. Journal of abnormal child psychology vol 43 ss. 655-667.

    Medina, A. J., Netto, T. L. B., Muszkat, M., Medina, A. C., Botter, D., Orbetelli, R., Scaramuzza, L, Sinnes, E., Vilela, M & Miranda, M. (2010). Exercise impact on sustained attention of ADHD children, methylphenidate effects. Attention deficit and hyperactivity disorders, vol. 2 ss. 49-58.

    Silva, A., Prado, S., Scardovelli, T., Boschi, S., Campos, L. & Frère, A. (2015) Measurement
    of the Effect of Physical Exercise on the Concentration of Individuals with ADHD. PloS one vol 10(3). DOI: 10.1371/journal.pone.0122119

    Socialstyrelsen (2014) ADHD hos barn och vuxna. Artikelnummer 2002-110-16

    Stockholms läns landsting, 2016.  symtom och diagnoskriterier vid ADHD Tillgänglig: http://habilitering.se/adhd-center/v...hd(2017-04-18)

    Urbina, AJ., Garcia-Hermoso, A., Sánchez-López, M., Pardo-Guijarro, MJ., Gómez Santos, JL & Martinez-Vizcaíno, V. (2015) The effects of physical exercise in children with attention deficit hyperactivity disorder: a systematic review and meta-analysis of randomized control trials. Child: care, health and development vol. 41(6) ss. 779-88.

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej Ebba!
    Intressant läsning om ett ämne som jag väldigt sällan kommer i kontakt med i min kliniska vardag på vårdcentral men som ändå belyser hur viktigt det är med fysisk aktivitet på så många olika problemområden!
    Jag tycker du har gjort ett väldigt fint stycke med litteratursökning där du tydligt beskrivit hur och var du sökt dina artiklar och även var kritisk till vilka saker som ev har missats. Jag tycker också att du hittat intressanta artiklar som du gjort bra granskningar på enligt de direktiv vi fått.
    Det jag saknar är ffa en frågeställning kring arbetet där jag tycker att du kunde vara lite tydligare. Jag skulle önska att det fanns i slutet på bakgrunden alternativt som en egen rubrik så att man enkelt och överskådligt kan se vad det är mer specifikt du vill titta närmare på än ADHD och fysisk aktivitet som står i rubriken.
    Gällande din diskussionsdel så tycker jag att du på ett bra sätt fått fram dina tankar och ideér kring detta område där jag helt delar dina åsikter kring både biverkningars konsekvenser och att man skulle kunna hjälpa dessa barn bättre om de fick ha samma kontakt över tid. Eventuellt skulle man kunna önska lite referenser även i diskussionsdelen för att styrka dina erfarenheter och påståenden lite mer.
    Totalt sett ett bra arbete inom ett väldigt intressant område!!! Bra jobbat!
    Mvh Anders edited 21:10, 26 Apr 2017
    Posted 21:10, 26 Apr 2017
    Hej Ebba!
    Tack för intressant läsning - spännande att vi kan jobba med så olika patientgrupper!
    Överlag tycker jag du gjort ett gediget och välskrivet arbete, men saknar som Anders en frågeställning och ev PICO, för att tydliggöra syftet med arbetet.
    Ämnet verkar vara gravt underforskat, men jag tycker ändå du fått med bra artiklar och din diskussion belyser på ett bra sätt bristen på forskning.
    En sak jag kom att tänka på var att man i studierna kollat på fysisk aktivitet i form av kondtionsträning (intensiv lek, intervallpass) - det hade varit intressant om någon studie hade tittat på effekten av styrketräning hos dessa individer. Möjligtvis svårare att få till pga deras unga ålder, men ändå!
    Fint arbete!
    / Johan
    Posted 20:33, 28 Apr 2017
    Tack både Johan och Anders! När jag skulle lägga in texten försvann allting så har fått hjälp av Anton, dock verkar lite ha hamnat i fel ordning och som ni säger fattas frågeställningen. Ska givetvis rättas till =)
    Posted 09:28, 1 May 2017
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.