Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, AMC22B > Fördjupningsarbeten > Styrketräning efter knäprotesoperation

Styrketräning efter knäprotesoperation

    Table of contents
    No headers

    Av Katarina Ljungberg

     

    Introduktion

    Artros är den vanligast förekommande kroniska ledsjukdomen i Sverige. Cirka var fjärde person över 45 år drabbas av sjukdomen. Vanliga symtom är smärta, ledstelhet och funktionsnedsättningar (1). I det nationella kvalitetsregistret, BOA-registret, är syftet att jobba med ett "Bättre Omhändertagande av patienter med Artros" (BOA). I konceptet ingår artrosskolan med information om sjukdomen, fysisk träning och viktkontroll (2). Behandlingen i BOA-konceptet sker enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseapparatens sjukdomar, där det påvisas hög evidensstyrka på att första åtgärden vid artros ska vara: " långvarig regelbunden handledd konditions-, styrke- och funktionsträning" (3). Den interventionen har " måttlig effekt på smärta och funktion, jämfört med annan eller ingen behandling" (3). Evidens för fysisk träning som behandling, är störst vid artros i knä, jämfört med artros i andra leder i kroppen (4). Cirka 20 % av de som får diagnosen artros, kan bli aktuella för en protesoperation (5).

    Fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet- styrketräning

    När det gäller fysisk aktivitet finns det rekommendationer vid artros, men inte specifikt efter knäprotesoperationer (1). Artros är en brosknedbrytande sjukdom, men den drabbar hela leden. Vilket i sin tur bidrar till att det blir en multidimensionell symtombild med nedsatt ledfunktion, smärta och begränsad rörelseförmåga som leder till minskad aktivitet och förmåga att kunna röra på sig. Man tappar muskelstyrka och kondition. Progressionen vid knäartros är ofta under en lång tid, vilket kan påverka den mentala hälsan. Det är vanligt att personer med artros har hjärtsjukdomar och övervikt eller fetma (1).

    Muskelstyrka och muskelmassa

    Man kan påverka sin muskelstyrka hela livet och i alla åldrar. Några månaders styrketräning kan ge förbättringar från 20-30% ökning av muskelstyrkan, till flera hundra procent, hos både män och kvinnor. Den ökade muskelstyrkan beror på både neuronal anpassning och muskeltillväxt. Muskelfibrernas tvärsnittsyta kan öka 10-60%. Förmågan att öka sin muskelmassa och muskelstyrka kvarstår upp i hög levnadsålder (6).  På grund av genetiska olikheter, kan det biologiska svaret på träning dock skilja sig nämnvärt mellan olika individer (7). Hos äldre ger tung styrketräning överlägset bäst effekt när det gäller att utveckla styrka. Äldre klarar att träna med belastningar på 75-80% av sin maximala kapacitet, även de som är över 80 år (8).

    Ämnesomsättning och fettmassa

    För att kontrollera kroppsvikt, kroppssammansättning och energiomsättning kan styrketräning vara en bra träningsform (6). Om man vill minska sin kroppsvikt och fettmassa behöver man titta på totala dygnsenergiförbrukningen i förhållande till energiintaget(6). Vid styrketräning är ökningen av energiförbrukningen måttlig. 30-40 minuters styrketräning, kan likställas vid en promenad där man förbrukar 100-200 kcal, vilket motsvarar 20-50% av maximalt syreupptag (6). Styrketräning i en månad kan minska kroppsfettet med cirka 1 kg (6). All fysisk aktivitet innebär energiåtgång, men i allmänhet mindre än man tror. Förbränningen ökar dels i anslutning till aktivitet med hög intensitet, dels genom att muskelmassan blir större (9).

    Bentäthet, fallrisk, balans och rörlighet

    Bentäthet ökar vid styrketräning och reducerar den åldersrelaterade förlusten (6). Dock är själva ökningen av bentäthet vid styrketräning inte mer än 5 %, vilket är för lite för att kunna förhindra frakturer vid fall. Det finns inga tydliga belägg att styrketräning förhindrar fallolyckor. Den har dock en positiv påverkan på muskelstyrka, balans och gångförmåga vilka, om de inte är bra, är riskfaktorer för ökad fallrisk (6). För att förbättra skeletthälsan hos äldre ska patienten träna dynamiskt, lyfta tunga vikter, öka hastigheten i rörelsen samt göra rörelser som kroppen inte är van vid. Det är också rekommenderat att göra korta övningspass, 36 reps är tillräckligt för att maximera responsen (8). Det finns däremot inga klara belägg att rörligheten i en led ökar vid styrketräning (6).

    Ledsmärta

    Med styrketräning kan man både förbättra funktion och minska smärtan (6). Träningens smärtlindrande mekanismer vid ledsmärta härleder man till gate-control-teorin, endorfinfrisättning, en mindre belastning över leden och bättre aktivering och samspel i muskulaturen (1). Leder mår bra av att man styrketränar (8).

    Mental hälsa

    Styrketräning kan lindra symtom vid ångest och depression (6). Styrketräning visar sig ha liknande positiva effekter som konditionsträning på hjärnan och kognitiv funktion (10). Personer som förbättrar sin syreupptagningsförmåga oavsett om det är vid styrketräning eller konditionsträning, får relativa ökningar av hippocampus volym och förbättrad funktionell koppling till både främre och bakre områden i hjärnan, vilka är viktiga vid kognitiv funktion. Syreupptagningsförmågan är även sammankopplad med en relativ ökning av hjärnans dopaminnivåer. Ökningen av dopaminnivån är i sin tur kopplad till ett bättre arbetsminne (10).  Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar kognition, stämningsläge och livskvalitet (7).

     

    Frågeställning 

    Vilken effekt har styrketräning på kvarstående kronisk knäsmärta efter knäprotesoperation?

    P: Knäprotesopererade kvinnor och män med kvarstående kronisk knäsmärta 3 månader postoperativt.

    I: Styrketräning av nedre extremitet hos sjukgymnast/fysioterapeut 1-2 ggr/v under begränsad period 10-12 v.

    C: Knäprotesopererade kvinnor och män med sedvanlig postoperativ regim. 

    O: Förändring i smärta.

     

    Litteratursökning

    Sökning gjordes i 2 databaser, PubMed och Cinahl, se tabell 1. I Pub Med begränsades studierna till randomiserade kontrollerade studier (RCT), Free Full text och publikationer senaste 5 åren. I Cinahl begränsades studierna till Full text. Sökorden kombinerades på olika sätt för att hitta studier som svarade mot frågeställningen. Då kvarstående smärta exkluderades i sökningen, fick jag träff på 7 artiklar i PubMed och 9 artiklar i Cinahl. Efter att ha läst titel och abstract, valdes 3 RCT-studier ut, vilka låg närmast min frågeställning. Artiklarna berörde inte kvarstående kronisk knäsmärta efter total knäprotesoperation (TKO), men hade styrketräning som intervention postoperativt.

     

    Tabell 1

    DATABAS

    SÖKORD

    ANTAL TRÄFFAR

    INKLUDERADE UTIFÅN ANGIVEN FRÅGESTÄLLNING

    INKLUDERADE UTIFRÅN MINSKAD FRÅGESTÄLLNING

    PubMed

    Total knee replacement and physiotherapy and resistance training

           7

                     0

                        3

    Cinahl

    Total knee replacement and physiotherapy and resistance training

           9

                     0     

                       0

     

    Resultat

    De valda studierna är RCT och publicerades de senaste fem åren, se tabell 2. Den första är en mindre studie, Randomized controlled trial of maximal strength training vs. standard rehabilitation following total knee arthroplasty (16), benämns som Studie 1. Den jämför maximal styrketräning efter TKO med sedvanlig regim, uppstart dag 8 postoperativt. Det är ett litet antal deltagande, men man ser ändå en signifikant ökning i muskelstyrka jämfört med sedvanlig regim vid 10-veckors uppföljning, vilken kvarstår vid 12 månaders uppföljning. Båda grupperna minskade i smärtskattning, dock ingen signifikans mellan grupperna. Studien har ett mycket stort bortfallsbias, där undersökningen kan sakna informationsvärde.

    De andra två studierna, Early High-Intensity Versus Low-IntensityRehabilitation After Total Knee Arthroplasty: A Randomized Controlled Trial (17), benämns som Studie 2 och Early Progressive Strength Training to Enhance Recovery After Fast-Track Total KneeArthroplasty: A Randomized Controlled Trial (18), benämns som Studie 3, jämför progressiv styrketräning med en lågintensivare träningsform efter TKO. Även dessa studier påbörjar träningen direkt postoperativt efter TKO. Ingen av dessa 2 studier, får fram någon signifikant skillnad på att progressiv styrketräning är mer effektiv än lågintensiv träning. Båda studiernas styrka är att de tittar på många parametrar och har väl dokumenterat hur träningarna utförs, vilket gör det lätt att upprepa studierna. Deras svaghet är att de har måttligt bortfallbias i nästan alla interventionsgrupper.

     

    Tabell 2

     

    Studie 1

    Studie 2

    Studie 3

    Syfte

    Jämföra maximal styrketräning(MST) med sedvanlig fast-track omhändertagande (SR) efter TKO avseende muskelstyrka och funktionellt utförande.

    Utvärdera effekten och säkerheten med ett tidigt högintensivt progressivt rehabiliterings-program (HI), bestående av progressiv styrketräning inriktad på alla större muskelgrupper i nedre extremiteten och en snabb progression till funktionellt viktbärande, balans och rörlighetsträning jämfört med lågintensiv intervention (LI) efter TKO.

    Jämföra 7 veckors (v) väldefinierad fysioterapi-övervakad rehabilitering med progressiv styrketräning (PST) med utan PST-inslag (CON) efter Fast-track TKO, avseende funktion.

    Inklusions- kriterier

    Patienter med unilateral gonartros.

    Patienter som väntade på en primär, unilateral TKO sekundärt till gonartros. Ålder 50-85 år.

    Patienter som stod på väntelista för unilateral TKO. Ålder 18-80 år.

    Intervention

    MST: 3 träningstillfällen/v i 8 v, med start dag 8 postoperativt. Träningspasset var 30 minuter (min) och startade med 10 min uppvärmning med gång eller ergometercykel. Styrketräningen bestod av 4 set med 5 reps på 80-90% av 1 RM. Fokus på hög hastighet i koncentrisk fas. Viloperiod på 1-2 min mellan övningarna.

    Intensiteten ökade varefter deltagarna klarade av det.

    En fysioterapeut närvarade alltid vid träningen.

    .

    Båda grupperna påbörjade träning bara några dagar postoperativt. Alla deltagare tränade 3 dagar/v i 6 v, därefter 2 ggr/v i 5 v. Totalt 26 tillfällen under 11 v. Varje pass var 45 min.

    Båda grupperna fick utbildning och information om läkningsprocess, smärta, svullnad, sårvård och lämplig aktivitetsnivå. Råd och träning i hur de skulle förflytta sig, gå i trappor etc. Alla fick hemprogram som skulle komplettera den andra träningen. Hemträningen skulle utföras 2 ggr/dag de första 4 v, därefter 1gång/ dag v 5-6 och slutligen varannan dag på träningsfri dag studietiden ut.

    HI: uppvärmning, rörlighet och balans. Styrkeövningarna utfördes i 2 set med 8 reps, baserat på en 8-repetition maximum. Deltagarna skulle även promenera hemma och stegra till 30 min kontinuerlig promenad 5 dagar/v. De fick även utföra annan cirkulationsökande träning.

    Alla deltagare följde ett standardiserat Fast-track program för TKO.

    Alla påbörjade träningen första veckan postoperativt.

    Träningspassen var 60 min (45-50 min träning).

    2 träningar/ v i 7 v.

    Patienterna tränade ensamma eller med 1 annan patient.

    PST:

    -uppvärmning 5 min

    -rörlighetsträning 3 min

    -stretchövningar 4 min

    -styrketräning 15 min: knäextension, knäflexion, benpress.

    Vecka 1: repetition maximum 12

    Vecka 2-5: repetition maximum 10

    Vecka 6-7: repetition maximum 8

    -funktionell träning 10 min

    - balansträning 5 min

    -kylbehandling 5 min

     

    Antal deltagare

    41 randomiserades till MST (21) och SR (20)

    162 randomiserades till HI (84) och LI (78)

    82 randomiserades till PST (40) och CON (39)

    Kontrollgrupp

    SR: följde det fastställda fast-track konceptet som sjukhuset tagit fram.

    Deltagarna skulle skriva träningsdagbok på hemträningen från dag 8- 10 v postoperativt.

    Fick 1 telefonsamtal/v från projektledare

    LI: Initial fokus på isometrisk och ROM träning de första 4 veckorna. Långsammare övergång till viktbärande träning, mindre progression, endast kroppsvikt som motstånd eller elastiska gummiband. Det var restriktioner för träning i hemmet. I slutet av interventionen fick de promenera eller cykla med lågt motstånd i 30 min. Tilläggsbehandling med kyla/värme.

    CON:

    -uppvärmning 10 min

    -rörlighetsträning 6 min

    -stretchövningar 6 min

    -funktionell träning 10 min

    - balansträning 5 min

    -enbensstående 5 min

    -kylbehandling 5 min.

    I stället för styrketräning i 15 min, gjorde denna grupp 5 min längre uppvärmning, 3 min längre rörlighetsträning, 2 min längre stretch och 5 min enbensstående.

     

    Utfallsmått

    Primärt: 1 repetition maximum (1RM) i benpress på opererade benet.

     

    Sekundärt: 1 RM i knäextension, 6-min gångtest, The Knee Injury and Osteoarthritis Outcome Score Physical Funktion Short Form (KOOS), smärta med Numerisk skala (NRS)

    Utvärdering: preoperativt, efter 7 dagar, 10 v och 12 mån postoperativt.

    Primärt: tiden att gå uppför och nedför en trapp med 12 steg,

     

    Sekundärt: funktionella test, hälsostatus formulär, knärörlighet (ROM), muskelstyrka, quadricepsaktiver-ing, time-up-and-go (TUG) test, 6 minuters gångtest, Physical Component Score (PCS), Mental Component Score (MCS), Short Form health survey (SF-12), The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC), aktiv knärörlighet, maximal voluntary isometric contraction (MVIV) av quadriceps och hamstrings-muskulaturen.

    Utvärdering: baseline, efter 1, 2, 3, 6 och 12 mån postoperativt.

    Primärt: maximal gångdistans på 6 min.

     

    Sekundärt: isometrisk styrka i knäextension/flexion, benpresstyrka i opererade benet, smärtskattning med Visual Analog Scale (VAS), aktiv och passiv knäflexion/extension, KOOS, Oxford Knee Score, EuroQor 5-domain questionnarie index (EQ-5D)

    Utvärdering: baseline, efter 4, 8 och 26 v postoperativt.

    Resultat

    Deltagarna i MST ökade signifikant muskelstyrka i benpress och knäextension jämfört med SR vid 10 v uppföljning. Ökningen kvarstod vid 12 mån uppföljning. Ingen skillnad i funktionellt utförande fanns vid någon tidpunkt. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna i 6-min gångtest eller KOOS. Båda grupperna minskade i smärta, men ingen signifikant skillnad mellan grupperna.

    Ingen signifikant skillnad mellan grupperna vid 3 och 12 mån uppföljning. Både HI och LI intervention var effektiv för att öka styrka och funktion efter TKO. HI progressiv träning efter TKO, är en säker behandlingsform, dock inte effektivare än LI.

    Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas vid 8 v uppföljning i några parametrar. 7 v fysioterapeutledd rehabilitering med progressiv styrketräning var inte bättre än fysioterapeutledd träning utan progressiv styrketräning avseende funktion, utvärderat med 6- min gångtest. Ingen av grupperna nådde upp till samma styrka i knäextension som innan operationen.

    Land

    Norge

    USA

    Danmark

    Styrkor

    Validierade utvärderingstest och formulär

    Många deltagare. Dubbelblindad studie. Många utvärderingsparametrar.

    Många deltagare.

    Många utvärderingsparametrar.

    Singelblindad studie, med ansats till dubbelblindad studie.

    Svagheter

    Få deltagare.

    Mycket stort bortfall, 42 respektive 35 % i interventionerna.

    Måttligt bortfall i båda grupperna.

    Måttligt bortfall i PST-gruppen. Litet bortfall i CON-gruppen. 

     

    Diskussion

    Långvarig smärta i rörelseorganen leder ofta till funktionsnedsättningar och sämre livskvalitet (11). Andelen väntande patienter för en knäprotesoperation ökar konstant, vilket återspeglas i de uppgifter som varje månad ska rapporteras till nationella väntetidsdatabasen. I mars 2019 väntade 3 932 personer på att få en knäprotesoperation. Av dessa hade 30.5 % väntat i mer än 90 dagar på sin operation (12).   

    I dagsläget är långvarig smärta inte en ovanlig indikation för ortopediska ingrepp (11). Svenska knäprotesregistrets årsrapport för 2018, visar att det utfördes 15 373 st primära operationer av knäproteser. Av dessa var 8 627 operationer på kvinnor och 6 746 operationer på män.  Preoperativt skattade 4 882 personer i genomsnitt Visuell Analog Skala (VAS) till 63,2. Ett år efter operationen, skattades VAS till 14.4 (13).

    TKO är en av de vanligaste kirurgiska operationer som utförs. Den syftar till att ge smärtlindring och återställa fysisk funktionsnedsättning. Den kan även bidra till att förbättra hälsorelaterad livskvalitet och göra det möjligt för vissa personer att återgå till sociala-, fritids- och sportaktiviteter som de tvingats avstå på grund av sina tidigare knäbesvär (14). 

    Vid knäproteskirurgi är det cirka 10-20% av patienterna som drabbas av kvarstående postoperativ smärta. Procentsatsen varierar mycket mellan olika studier (11, 14). Det är inte tillfredsställande att en stor del av de opererade patienterna har kvarstående postoperativ smärta.

    Kronisk postkirurgisk smärta (KPS) definieras som smärta som uppträder efter ett kirurgiskt ingrepp och kvarstår i minst 2 månader. Vid TKO är det vanligt att den postoperativa smärtan kvarstår längre tid och når sin platå eller avtar inom de 3 första månaderna, därför benämns den som kronisk först 3 månader efter protesoperationen (14). KPS anses ha flera bakomliggande orsaker men de är svåra att påvisa. Operationsmetod, indikation, diagnostisering, preoperativ smärta och operationskomplikationer är några av dessa förmodade orsaker (11, 15). 

    Det finns en rad olika riskfaktorer som gör att man löper en ökad risk att drabbas av kvarstående KPS. Hit räknas preoperativ lång smärtduration, intensiv preoperativ vilovärk, låg uppmätt preoperativ smärttröskel för smärtstimuli, radiologiskt inte så stora artrosförändringar, kvinnligt kön samt sociala och psykologiska faktorer som ångest, katastroftänkande och oro (11). KPS kan påverka alla dimensioner i hälsorelaterad livskvalitet och är sammankopplad med funktionsbegränsningar, smärtrelaterad ångest, depression, lägre generellt hälsotillstånd och social isolering. Både i forskning och klinik behöver man titta mer multidimensionellt för att få en förståelse för denna smärta (15).

    Med dagens långa väntetider för att få en knäprotesoperation, ökar risken således att allt fler patienter kan komma att utveckla en kronisk postoperativ knäsmärta efter TKO.

    Inga av de studier jag fann svarar upp mot min frågeställning. De utvärderar muskelstyrka, effekt och säkerhet eller funktion med styrketräningsintervention. Smärta berörs ytterst lite. Interventionerna sattes in direkt postoperativt. Jag ämnade undersöka kvarstående kronisk smärta hos patienter som gjort TKO, då smärtan kvarstått i minst 3 månader postoperativt. Några studier på detta område fann jag inte. Det jag kan utläsa från dessa tre studier jag valt, är att styrketräning är en intervention som kan vara värt att prova vid kvarstående knäsmärta efter TKO, då den har viss effekt på smärta som finns direkt postoperativt efter TKO. Med denna artikel ville jag undersöka om det finns evidens för att fysioterapiledd styrketräning kan minska postoperativ kronisk smärta hos patienter som genomgått knäprotesoperation. Litteraturen påvisar att kronisk kvarstående postoperativ smärta kan få stora konsekvenser och stort lidande för personen i fråga, samtidigt som det är förenat med stora samhällskostnader att vi har patienter som inte mår bra och är begränsade av sin smärta i vardagen (11,12,15). Jag kan konstatera att det finns bristfällig forskning inom detta område och att det skulle behöva göras studier på hur vi som fysioterapeuter skulle kunna hjälpa patienter med kronisk knäsmärta efter TKO. Jag efterfrågar också nationella riktlinjer för omhändertagande hos fysioterapeut efter TKO. En rekommendation att patienten bör få postoperativ rehabilitering hos fysioterapeut på mottagning den första tiden, för att få vägledning, stöttning, uppmuntran, peppning, information och kontrollerad stegring i sin rehabilitering. Man får ta i beaktning att denna patientgrupp under många år haft smärtor och begränsningar i sitt knä och ofta utvecklat en rädsla att använda knät. Här kan fysioterapeuten med sitt kunnande göra stor skillnad.

     

    Referenser

    1. Roos E, Lund H, Juhl C. Fysisk aktivitet vid artros [Internet]. Fyss; 2016 [uppdaterad 2016-11-24; citerad 2019-03-05].  Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/upload.../09/Artros.pdf.

    2.  Socialstyrelsen. Nationella kvalitetsregister. BOA-registret (Bättre omhändertagande av patienter med Artros [Internet]. Socialstyrelsen; 2013 [uppdaterad 2013-04-23; citerad 2019- 03-02]. Hämtad från: http://www.socialstyrelsen.se/regist...treomhandertag.

    3. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar. Artros i knä [Internet]. Socialstyrelsen; 2014 [uppdaterad 2014; citerad 2019-03-02]. Hämtad från: http://www.socialstyrelsen.se/nation...rna/artrosikna.

    4. Dahlberg L, Nilsson K G, Nyberg L, Jönsson T, Wetterling K. Behandling ser enligt riktlinjer [Internet]. Läkartidningen 2018;115:EZLD [uppdaterad 2018-01-25; citerad 2019-03-05] Hämtad från: http://www.lakartidningen.se/Opinion...gt-riktlinjer/.

    5. Thorstensson C, Garellick G, Dahlberg L. Bättre omhändertagande av patienter med artros, BOA [Internet]. Läkartidningen 2014;11:CSST [uppdaterad 2014-05-20; citerad 2019-03-05]. Hämtad från: http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Utbildning-och-forskning/2014/05/Battre-omhandertagande-av-patienter-med-artros-BOA/

    6. Jansson E. Hälsoaspekter på styrketräning [Internet]. Svens Idrottsforskning; 2001, nr 3 [uppdaterad 2014-04; citerad 2019-03-10]. Hämtad från:  https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/04/Halsoaspekter-styrketraning.pdf.

    7. Henriksson J, Sundberg C-J. Att vara i rörelse minskar risk för sjukdom och förtida död [Internet]. Läkartidningen 2015;112:DP7Y [uppdaterad2015-11-17; citerad 2019-03-10] Hämtad från: http://www.lakartidningen.se/Klinik-...h-fortida-dod/.

    8. Tonkonogi M, Bellardini H. Tunga vikter för en lättare ålderdom [Internet]. Svensk idrottsforskning; 2013 [uppdaterad 2013; citerad 2019-03-11]. Hämtad från: https://centrumforidrottsforskning.s...e-alderdom.pdf

    9. Trolle Lagerros Y. Fysisk aktivitet vid övervikt och fetma [Internet] Fyss; 2016 [uppdaterad 2016-12-05; citerad 2019-03-10]. Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/upload...-och-fetma.pdf.

    10. Boraxbekk C-J, Jonasson L. Så påverkas hjärnan av fysisk träning [Internet]. Idrottsforskning; 2018 [uppdaterad 2018-07-25; citerad 2019-03-10]. Hämtad från: https://www.idrottsforskning.se/sa-p...ysisk-traning/.

    11.  Brodda Jansen G, Lundblad H, Rolfson O, Brisby H, Rydevik B. Riskfaktorer för kvarstående smärta efter ortopedisk kirurgi [Internet]. Läkartidningen 2014;111:CSLW [uppdaterad 2014-06-17; citerad 2019-03-05]. Hämtad från http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2014/06/Riskfaktorer-for-kvarstaende-smarta-efter-ortopedisk-kirurgi/.

    12. Sveriges kommuner och landsting. Väntetider i vården. Månadsrapport Mars 2019 [citerad 2019-05-25]. Hämtad från: https://www.vantetider.se/Kontaktkort/Sveriges/SpecialiseradOperation/.

    13. Svenska knäprotesregistret. Årsrapport 2018 [Internet]. Lund: Svenska knäprotesregistret; 2018 [uppdaterad 2018-10-26; citerad 2019-03-05]. Hämtad från: http://myknee.se/start/201-arsrapport-2018

    14. Wylde V, Bruce J, Beswick A, Elvers K, Gooberman-Hill R. Assessment of Chronic Postsurgical Pain After Knee Replacement: A Systematic Review. Arthritis Care Res (Hoboken). 2013 Nov; 65(11): 1795–1803.

    15. Wylde V, Beswick A, Bruce J, Blom A, Howells N, Gooberman-Hill R. Chronic pain after total knee arthroplasty. EFORT Open Rev. 2018 Aug; 3(8): 461–470.

    16. Husby V S, O A. Foss O A, Husby O S, Winther S B. Randomized controlled trial of maximal strength training vs. standard rehabilitation following total knee arthroplasty. European Journal of Physical and Rehabilitation Medicine. 2018 June;54(3):371-9

    17. Bade M J, Struessel T, Dayton M, Foran J, Kim R H, Miner T, Wolfe P, Kohrt W M, Dennis D, Stevens-Lapsley J E. Early High-Intensity Versus Low-IntensityRehabilitation After Total Knee Arthroplasty: A Randomized Controlled Trial. Arthritis Care & Research. 2017 Sept; Vol 69(9): 1360-1368.

    18. Linding Jacobsen T, Kehlet H, Husted H, Petersen J, Bandholm T. Early Progressive Strength Training to EnhanceRecovery After Fast-Track Total KneeArthroplasty: A Randomized Controlled Trial. Arthritis Care & Research. 2014 Dec; Vol 66(12): 1856-1866.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Vi har haft en bra diskussion via connect i min grupp. Vi resonerade kring kvalitetsgranskningen enl SBU och redovisade våra artiklar var och en. Vi diskuterade och delgav varandra tips och råd på om något skulle förtydligas/ändras/läggs till eller på annat sätt skrivas om.Det var ett givande möte som gav svar på vissa frågor som jag hade och jag fick både bekräftelse och någon annans syn på mitt arbete. Själv tycker jag det är svårt att begränsa och hade funderingar kring min tabell och vad som anses som svaghet och styrka med en studie. Jag fick dock positiv respons på min tabell och de tyckte jag skulle behålla texten då de tyckte den var relevant. Sedan då artikeln är färdig kan jag ta bort överflödig text. Så för tillfället ändrar jag inget, utan kommer fortsätta med diskussionsdelen. Vi har bokat ny tid inför wiki 7.
    Posted 19:09, 7 Apr 2019
    Vi hade träff i vår grupp i connect igår, och det var som förra gången ett bra forum att få konstruktiv kritik och tips på vad jag ska/kan ändra för att det ska bli ett bättre arbete. Vi hade läst 2 av de andras var och samtalade kring våra synpunkter. Bättre att mötas i detta forum, än bara få skrivna synpunkter tycker jag också.
    Posted 21:23, 16 May 2019
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.