Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, AMC22B > Fördjupningsarbeten > Långvarig Ryggsmärta

Långvarig Ryggsmärta

    Frågeställning

    Är motorkontroll-träning mer effektiv på lång sikt än annan bål- och styrketräning avseende smärta och funktion för personer med långvarig ländryggssmärta?

    Population: Män och kvinnor i åldern 18-80 år med rapporterad ländryggssmärta som varat i mer än tre månader

    Intervention: Enbart motorkontroll-träning, dvs träning genom övningar för att förbättra funktion i specifika bål- och ryggmuskler viktiga för hållning och postural kontroll under minst 8 veckor.

    Kontrollgrupp: Generell bål- och styrketräning som inte varit komplement till annan behandling under minst 8v

    Utfallsmått: Smärtintensitet och funktion 6-12mån efter genomför intervention

    Introduktion

    Ryggsmärta är ett av de vanligaste smärttillstånden med en livstidsprevalens på 60-70% och den vanligaste orsaken till kronisk sjukdom i Sverige (1). Kronisk eller långvarig ryggsmärta definieras i regel som ryggvärk som varat mer än 12 månader (1). Långvarig ryggsmärta är ett syndrom snarare än en diagnos/sjukdom och kan ha flera olika bakomliggande orsaker (2). Den vanligaste formen av långvarig ryggsmärta är ospecifik ryggsmärta vilket avser ryggsmärta utan patoanatomisk orsak (2).

    Träning är en vanlig behandlingsform vid kronisk smärtproblematik relaterat till rörelseapparaten och är ofta en del av behandlingen vid långvarig ryggsmärta. Det råder dock inte konsensus om vilken träning som är mest effektiv och flera olika typer av träning har föreslagits (3). Olika typer av bålstärkande och bålstabiliserande program har föreslagits som val av träning eftersom nedsatt stabilitet och kontroll av ryggraden har visats vara en viktig faktor för att utveckla bestående långvarig ryggsmärta (4) samtidigt som patienter med långvarig ryggsmärta har uppvisat ett förändrat rekryteringsmönster, nedsatt kontroll och förändrade fysiologiska egenskaper i den lokala muskulaturen (5, 6).

    Bålstabiliserande träningsprogram är ett naturligt val av träning eftersom ländryggraden med ligament har visats naturligt instabil och beroende av ett aktivt muskulärt system förutom ett passivt och neuralt stabiliserande system (7, 8). Flera aspekter av instabilitet är dock kontroversiellt och skademekanismer inklusive orsak till den kroniska smärtan är idag inte helt kartlagt (9). I en vedertagen biomekanisk modell antar man att upprepade mikrotrauman i strukturer med mekanoreceptorer såsom ligament leder till att de skadade mekanoreceptorerna ger en störd signal och ett felaktigt muskelsvar från den omkringliggande muskulaturen (10). Det anses därför viktigt att optimera och om möjligt återställa den nedsatta muskelfunktionen vid kronisk ryggsmärta (3).

    Bergmark et al. delar in det muskulära systemet i ett globalt och ett lokalt system där det globala systemet står för grövre bålmotorik och lokalt system stabiliserar och finjusterar rörelser på segmentell nivå (11). Muskler som antas spela en stor roll för rygg- och bålstabilitet och tillhör det lokala systemet är framförallt m. transversus abdominis (TrA), m. multifidus (MF), diafragma och bäckenbottenmuskulaturen (3, 5, 11).

    Motor kontroll-träning (MCE) har blivit en populär form av träning för patienter med långvarig ryggsmärta och avser specifik träning för att återställa funktion i okoordinerad lokal bålmuskulatur (12). Intervention med MCE innebär bl.a. träning av preaktivering av den lokala bålmuskulaturen som successivt stegras till mer komplex träning i funktionella statiska och dynamiska funktionella rörelser med integrerad aktivering av den globala och lokala muskulaturen.

    Den kortvariga effekten av MCE jämfört med flera andra behandlingsformer har visats god (12). Den långvariga effekten är inte lika väl studerad. Syftet med det här arbetet är att utvärdera den långvariga effekten av motor kontroll-träning jämfört med annan bål- och styrketräning för patienter med ospecifik långvarig ryggsmärta.

    Fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet

    Styrketräning

    Vid behandling genom generell styrketräning sker anpassningar i senor, ledband, ben och brosk men det är den neuro-muskulära anpassningen som framförallt står för styrkeökningen. Styrketräning medför en höjning av nervimpulsfrekvensen eller avfyrningsfrekvensen av aktionspotentialerna till de motoriska enheterna vilket sannolikt förklarar den tidiga styrkeökningen i en träningsperiod. Även graden av synkronisering ökar i takt med styrkeutvecklingen vilket innebär att de olika motoriska enheterna fyrar av samtidigt (13, 14).

    I själva muskeln ses en muskeltillväxt som ger en större tvärsnittsarea eftersom muskelfibrerna sannolikt till viss del blir fler till antalet men framförallt växer de befintliga muskelfibrerna till storleken. Dessutom har man i flera studier noterat en ökad muskeldensitet vilket kan förklaras av en ökad koncentration av kontraktila proteiner och att muskelfibrerna packas tätare (13). Vid styrketräning och adekvat näringstillförsel ökar produktionen av muskelns kontraktila delar myofibriller, aktin och myosin tillsammans med andra proteiner samtidigt som nedbrytningen inte ökar i samma takt vilket leder till muskeltillväxten. Den ökade mängden av de kontraktila delarna skapar flera tvärbryggor för kraftutveckling under maximal kontraktion (13, 14). En förutsättning för ökningen av tvärsnittsarean är en ökning av antalet cellkärnor. Styrketräning skapar en lokal skada i muskelfibrerna vilket aktiverar vilande satellitceller utanför cellmembranet som delar sig och migrerar till den skadade regionen och smälter ihop med en annan satellitcell och bildar en ny muskelfiber eller fusionerar med den befintliga muskelfibern för att lägga till en ny cellkärna (13, 14).

    Vid styrketräning sker också en anpassning av ämnesomsättningen i muskelcellen. Kapillärtätheten och mitkondrietätheten ökar och glykogeninnehållet ökar med upp till 50% (13).

    Motor kontroll-träning

    Flera studier har visat att fettinfiltration och atrofi av MF är mycket vanligt hos patienter med ländryggssmärta och korrelerar med graden av ländryggssmärta (15). Vidare har man visat att atrofi av MF är associerat med nedsatt förmåga att isometriskt kontrahera muskeln (16) och att isometrisk kontraktion verkar speciellt viktigt för att återfå funktion och muskelstorlek (15). Patienter med kronisk ländryggssmärta uppvisar också en försenad muskelrekrytering av MF jämfört med friska kontroller (17). Träningsprogram som syftar till att viljemässigt aktivera och kontrollera muskulaturen är starkt förknippat med förbättrade långvariga ländryggssymtom och har visats minska atrofin och fettinlagringen i muskulaturen (15). TrA har liksom MF visats atrofiera med nedsatt aktivering/försenad feed forward aktivering vid arm- och benrörelser hos personer med långvarig ryggsmärta vid jämförelse med friska personer (18).

    Bålmuskulaturen har en större andel typ I-fibrer anpassade till uthållighetsarbete jämfört med den globala omkringliggande muskulaturen (13). Vid isometrisk submaximal kontraktion som överstiger 50-60% av den maximala isometriska kraften stoppas blodflödet och syresättningen sjunker kraftigt. Detta påskyndar muskeltröttheten och typ 1-fibrerna tvingas i högre utsträckning använda anaerob energiförsörjning och rekryteringen av typ II-fiber ökar. Detta kan förklara varför isometrisk lågintensiv kontraktion av den stabiliserande muskulaturen har visats vara effektiv.

    Litteratursökning

    Sökningen efter originalartiklar utfördes enligt tabell 1. Sökningarna utfördes i databaserna Pubmed, CINAHL och MEDLINE. Inklusionskriterierna för utvalet av studier var deltagare 18-80 år med rapporterad ländryggsmärta som varat i mer än 3 månader, intervention genom enbart MCE med kontrollgrupp som genomgått generell bål- och styrketräning som inte varit komplement till annan träning, behandlingsperiod om minst 8v för både kontroll- och interventionsgrupp, både smärtintensitet och funktionsmått som utfallsmått minst 6 månader efter genomförd intervention. Följande sökord användes ((motor control exercise) AND general exercise) AND chronic low back pain respektive ((motor control exercise) AND general exercise) AND low back pain. Limits: RCT

    Tabell 1. Litteratursökningar.

    Databas

    Sökord

    Antal träffar

    Inkluderade

    Pubmed

     

    ((motor control exercise) AND general exercise) AND chronic low back pain

    21

    3

    Pubmed

    ((motor control exercise) AND general exercise) AND low back pain

    32

    0

    CINAHL

    motor control exercise AND general exercise AND chronic low back pain

    15

    0

    MEDLINE

    low back pain AND general exercise AND motor control exercise 

    33

    0

    Resultat

    Totalt tre stycken RCT-studier valdes ut efter litteratursökningarna i databaserna. Samtliga studier visade positiva effekter i båda grupperna utan signifikanta skillnader mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp enligt tabell 1. Både primära och sekundära utfallsmått förbättrades vid långtidsuppföljningarna.

    Unsgaard-Tondel et al. (19) mätte enbart smärtintensitet vid långtidsuppföljningen (12mån) och noterade att båda grupperna gjorde små förbättringar gentemot baseline utan signifikanta skillnader grupperna emellan.

    I studien av Ferreira et al. (20) sågs störst skillnader jämfört med baseline vid mätningarna av PSFS men skillnaderna mellan MCE- och GE-grupperna var små. En liten icke signfikant förbättring med fördel till MCE-gruppen jämfört med GE-gruppen noterades avseende RMDQ. VAS-måtten var lika vid baseline och uppföljning mellan grupperna.

    Critchley et al. (21) rapporterar förbättrade värden i samtliga utfallsmått utan signifkanta skillnader mellan grupperna men presenterar inga justerade mean between group differencies-värden.

    Tabell 2. Inkluderade RCT-studier med utfallsmått och resultat för respektive interventionsgrupp märkta (1) och (2).

    Artikel

    Deltagare

    Intervention

    Utfallsmått/tid för uppföljning

    Resultat

    Unsgaard-Tondel et al. (19)

    N=109. Män och kvinnor 19-60 år (medelvärde 40,1år). Kronisk ospecifik ländryggsmärta >12v

    (1) MCE med ultraljudsfeedback. 40min 1ggr/v i 8v (2) Generell bålträning (flexion, extension och rotationsövnignar) och stretching. 3x10 repetitioner i styrketräningsapparater 1ggr/v i 8v.

    Smärta (NRS), aktivitetsnedsättning (ODI). Utvärdering skedde efter 8v och efter 1år.

    Inga signifikanta skillnader mellan grupperna i något av utfallsmåtten

    Ferreira et al. (20)

    N=240. Män och kvinnor 18-80 år (medelvärde 53,4år). Ländryggssmärta >12v

    (1) MCE med ultraljudsfeedback, (2) Styrketräning och stretching 10 övningar á 1min. 12st träningssessioner under 8v i båda grupper.

    Smärta (VAS), funktionsnedsättning (RMDQ, PSFS). Utvärdering skedde efter 8v, 6mån och 12mån.

    Förbättrade resultat i båda grupperna utan signifikanta skillnader i något av utfallsmåtten mellan grupperna efter 6 eller 12mån.

    Critchley et al. (21)

    N=212. Män och kvinnor. Ländryggssmärta >12v

    (1) MCE. Individuell stabiliseringsträning av TrA och LM följt av träning i grupp. 8 sessioner á 90min. (2) Generell stryketräning, stretching, lätt aerob träning, smärtutbildning. 8 sessioner á 90min.

    Funktionsnedsättning (RMDQ), smärta (NRS). Utvärdering efter 6, 12 och 18mån

    Förbättrade resultat i båda grupperna utan signifikanta skillnader avseende båda utfallsmåtten

    Interventionerna

    I studien av Unsgaard-Tondel et al. (19) var övningarna i MCE-gruppen individanpassade, ultraljudsguidade och av typen low-load (låg belastning). Ett mål var att kunna bibehålla kontrollerad kokontraktion av TrA, MF och bäckenbotten samtidigt som övrig muskulatur behålls avslappnad. Deltagarna fick också instruktioner om hemträning bestående av 10st smärtfria kontraktioner 2-3 gånger per dag. Träningen stegrades inte avsevärt utöver detta. I GE-gruppen tränades deltagarna i grupper om 2-8 personer under övervakning av en fysioterapeut. Exempel på övningar var förutom töjning, bålflexion, bålextension, knäflexion och axelextension i styrketräningsmaskiner. Övningarna  stegrades och individanpassades efter behov. Deltagarna i båda grupperna erhöll hemövningar med rörlighetsövningar när det ansågs nödvändigt.

    Ferreira et al. (20) lät deltagarna i MCE-gruppen  träna utföra isolerad kontraktion av TrA, bäckenbotten, diafragma och MF med hjälp av ultraljudsfeedback. Svårighetsgraden i träningen stegrades beroende på deltagarnas förmåga och kunde i slutet av träningsperioden innehålla mera komplexa funktionella rörelser. I GE-gruppen bedömdes deltagarna individuellt men tränade sedan i grupper om upp till 8 personer. Träningen baserades på ett ryggträningsprogram som innehöll stärkande och tänjande övningar med inslag av kardiovaskulär träning och varade i ca 1 timme. Exempel på styrkeövningar var sit ups, magliggande benlyft, uppresningar, sidliggande benlyft, bäckenlyft och armhävningar. Man hade en kognitiv beteende terapi-approach vid behandling i båda grupperna och samtliga deltagare blev uppmuntrade till hemträning dagligen och till att avsluta alla 12 träningssessioner.

    I studien av Critchley et al. (21) fick deltagarna i MCE-gruppen individuellt anpassade ryggstabiliserande övningar som syftade till förbättrad bålmuskelkontroll och dynamisk segmentell stabilitet. Den individuella stabiliserande träningen efterföljdes av träning i grupp som också utmanade rygg- och bålstabilitet. Deltagarna i GE-gruppen genomgick en typ av smärtskola med kognitiv beteende terapi-approach där strukturerad information efterföljdes av generell styrketräning, stretching och lättare aerob träning. Träningen i sin helhet är inte närmare beskriven och inga exempel på övningar finns att tillgå.

    Relevans och kvalitet

    Vid granskningen av studierna enligt SBUs mall för bedömning av kvalitet hade studien av Ferreira et al. (20) genomgående låg risk systematiska fel och kvaliteten bedömdes som hög. Kvaliteten på studien av unsgaard et al. (19) bedömdes som hög/medelhög. Förutom svårigheten att blinda deltagare och terapeuter hade man ett förhållandeviss stort och obalanserat bortfall. Critchley et als studie (21) bedömdes vara av medelhög kvalitet. Framförallt var utfallsmåttet inte beskrivet på ett tillfredsställande sätt.

    Vid granskningen av studierna enligt SBUs mall för bedömning av relevans framgår att MCE i Ferreira et al. (20). inte är beskriven på ett utförligt sätt och inte är helt reproducerbar. Det finns inga närmare beskrivningar på övningarna eller exempel på övningar som utfördes med ultraljudsguidning respektive utan. Den generella träningen hade inslag av kardiovaskulära övningar, utfördes i grupp och är heller inte närmare beskriven. I övrigt ansågs studien relevant enligt SBUs mall för bedömning av relevans.

    Studien av Unsgaard et al. (19) bedömdes som relevant enligt granskningsmallen. Utmärkande och värt att notera är att man exkluderade deltagare som varit sjukskrivna i över ett år och att MCE-träningen hölls på en lågintensiv nivå samt på låg svårighetsnivå. Liksom i föregående studie har man inte kartlagt fysisk aktivitetsnivå eller träningsvana. Studien mäter enbart smärtintensitet vid långtidsuppföljningen efter 1år.

    I Studien av Critchley et al. (21) rekryterades patienterna via remisser till sjukhus från specialister eller fysioterapeuter i primärvården. Deltagarna är väl beskrivna inklusive socioekonomisk bakgrund som dock inte var inkluderande eller exkluderande. Ingen av träningsprotokollen är reproducerbara. Studien bedöms som måttligt relevant.

    Styrkor och svagheter i RCT-studierna

    Deltagarna i studien av Unsgaard et al. (19) rekryterades via uppslag på ett sjukhus eller direkt från fysioterapeuter och ”general practitioners”. Detta ses som en betydande svaghet och kan vara en orsak till bias då en del av deltagarna alltså själva initierade kontakten vilket kan påverka motivationen hos deltagarna och även speglas i avhoppen under studiens gång där betydligt färre avhopp noterades i gruppen som initierade kontakten på egen hand. I studien stegrades inte MCE-träningen nämnvärt. Ett huvudsakligt mål med träningen var att kunna bibehålla kokontraktion av TrA, LM och bäckenbottenmuskulaturen. Tanken är att optimera detta med ultraljudsguidning. När man uppnått detta syftade träningen till att klara isolerad aktivitet även i stående och sittande position. Deltagarnas nivå framgår förvisso inte men det vore rimligt att försöka integrera den isolerade aktiviteten i mera komplexa funktionella rörelser under träningsperioden. Författarna själva medger att träningsprotokollet kan ses som tidigt steg i ett MCE-program. En ytterligare svaghet är också att man i långtidsuppföljningen inte har noterat funktionsnedsättning eller FABQ och att urvalet är förhållandevis litet för att ge tillräcklig power på utfallsmåtten relaterade till smärta.

    Det är känt att fear-avoidance (rädsla–undvikande-inställning) är en riskfaktor för långvarig ryggsmärta och man kan anta att låga baseline-värden avseende FABQ modulerar positiv effekt och vice versa. Unsgaard et al. (19) rapporterar detta vilket bör ses som en styrka. Dock har man inte mätt FABQ eller funktionsnedsättning vid långtidsuppföljningen efter 12 månader vilket är en svaghet i studien även om man inte såg någon signifikant förändring av FABQ-värdena vid uppföljningen 2 månader efter baseline. Liknande kartläggning i de övriga RCT-studierna vore för övrigt också önskvärt. Slutligen är en styrka att styrketräning i studien är väl dokumenterad, reproducerbar och genomförd på ett adekvat sätt.

    Studien av Critchley et al. (20) huvudsakliga syfte är att undersöka olika behandlingars effekt men också kostnadseffektivitet vilket ses som en svaghet och möjligt upphov till bias. Det är också en möjlig anledning att man valt gruppbehandling istället för individuell behandling i kontrollgruppen trots att individuell behandling också visats vara effektiv (12). Man har heller inte redovisat medelgruppskillnad MCE vs GE korrigerat för baseline-värden vilket hade varit intressant även om inga signifikanta skillnader noterades. Vidare är träningen ej tydligt beskriven och ej reproducerbar. Styrketräningen i kontrollgruppen genomfördes som en del av en ryggskola. Deltagarna i GE-grupperna i de övriga RCT-studierna fick någon form av träningsråd av mer generell natur vilket möjligtvis gör resultaten svårtolkade. En styrka i studien är kartläggning av socioekonomisk bakgrund i deltagargruppen vilket sprider ljus över flera resultat i studien.

    Diskussion

    Den här studien visade att MCE inte har bättre effekt på lång sikt än generell bål- och styrketräning. Varierande resultat med viss fördel till MCE kortsiktigt har visats i tidigare studier (12, 22). RCT-studierna i detta arbete går att återfinna i två stycken litteraturöversikter (12, 22) som bland annat undersökt långtidseffekterna av MCE jämfört med andra behandlingsformer. Resultaten i det här arbetet är i linje med resultaten i dessa studier. De övriga RCT-studierna som inkluderades i litteraturöversikterna uppfyllde inte inklusionskriterierna i det här arbetet. 

    De inkluderande studierna var av god till måttlig kvalitet. Framförallt studien av Critchley et al. (21) håller lägre kvalitet än de övriga inkluderade studierna med flera riskfaktorer för systematiska metodfel. Träningen överlag och MCE i synnerhet är inte utförligt beskriven i RCT-studierna. I tidigare studier finns inte heller någon tydlig definition av MCE, vilka patientgrupper som lämpar sig bäst för MCE eller tydliga behandlingsriktlinjer för MCE. I de utvalda studierna varierar såväl träningsdos, belastning och mängd. Man väljer dessutom i studierna att kombinera olika interventioner vilket gör att effekterna kan bli svåra att härleda. Framtida studier med tydlig definition av MCE och där träningsinterventioner på ett mer isolerat sätt ställs mot varandra kan ge en tydligare bild av området. 

    Totalt tre RCT-studier inkluderades här då dessa var de enda studierna som vid sökningarna uppfyllde inklusionskriterierna. Det finns dock gott om studier som mäter effekterna av olika sorters träning och detta visar möjligtvis ytterligare på behovet av studier som jämför olika sorters träning.

    Ingen uppföljning eller kontroll gjordes under tiden mellan baseline och långtidsuppföljningarna. Vidare mättes i en av studierna enbart smärtintensitet vid långtidsuppföljningen. Jämfört med GE kräver MCE kroppskontroll och kroppskännedom, faktorer som skulle kunna påverka psykosociala riskfaktorer för långvarig smärta på ett positivt sätt. De olika förutsättningarna under träningsinterventionerna kan i olika utsträckning leda till en ökning av fysisk aktivitet efter interventionen vilket i sig kan vara en orsak till förbättrad funktion och minskad smärta. Närmare undersökning av träningsinterventionernas samband med och inverkan på fysisk aktivitet och psykosociala faktorer såsom fear avoidance-beteende vore av värde för såväl förståelsen för långvarig ryggsmärta som för den enskilde fysioterapeuten i klinik. 

    Referenser

    1. Nachemson, A., & Jonsson, E. (2000). Ont i ryggen, ont i nacken. En evidensbaserad kunskapssammanställning1, 145.
    2. Maher, C., Underwood, M., & Buchbinder, R. (2017). Non-specific low back pain. The Lancet389(10070), 736-747.
    3. MacDonald, D. A., Moseley, G. L., & Hodges, P. W. (2006). The lumbar multifidus: does the evidence support clinical beliefs?. Manual therapy11(4), 254-263.
    4. Panjabi, M. M. (2003). Clinical spinal instability and low back pain. Journal of electromyography and kinesiology13(4), 371-379.
    5. Hodges, P. W., & Richardson, C. A. (1996). Inefficient muscular stabilization of the lumbar spine associated with low back pain: a motor control evaluation of transversus abdominis. Spine21(22), 2640-2650.
    6. MacDonald, D., Moseley, G. L., & Hodges, P. W. (2004, November). The function of the lumbar multifidus in unilateral low back pain. In 5th Interdisciplinary World Congress of Low Back and Pelvic Pain (pp. 10-13).
    7. Panjabi, M. M. (1992). The stabilizing system of the spine. Part I. Function, dysfunction, adaptation, and enhancement. Journal of spinal disorders5, 383-383.
    8. Panjabi, M. M. (1992). The stabilizing system of the spine. Part II. Neutral zone and instability hypothesis. Journal of spinal disorders5, 390-390.
    9. Panjabi, M. M. (2003). Clinical spinal instability and low back pain. Journal of electromyography and kinesiology13(4), 371-379.
    10. Panjabi, M. M. (2006). A hypothesis of chronic back pain: ligament subfailure injuries lead to muscle control dysfunction. European spine journal15(5), 668-676.
    11. Bergmark, A. (1989). Stability of the lumbar spine: a study in mechanical engineering. Acta Orthopaedica Scandinavica60(sup230), 1-54.
    12. Saragiotto, B. T., Maher, C. G., Yamato, T. P., Costa, L. O., Costa, L. C. M., Ostelo, R. W., & Macedo, L. G. (2016). Motor control exercise for nonspecific low back pain: a Cochrane Review. Spine41(16), 1284-1295
    13. Thomeé, R. A., Wernblom, J., & Augustsson, M. S & Karlsson, J.(2008) Styrketräning–för idrott, motion och rehabilitering.
    14. Wilmore, J. H., Costill, D. L., & Kenney, W. L. (2008). Physiology of sport and exercise. 4th. Champaign, Ill: Human Kinetics.
    15. Freeman, M. D., Woodham, M. A., & Woodham, A. W. (2010). The role of the lumbar multifidus in chronic low back pain: a review. PM&R2(2), 142-146.
    16. Wallwork TL, Stanton WR, Freke M, Hides JA. The effect of chronic low back pain on size and contraction of the lumbar multifidus muscle. Man Ther 2009;14:496-500. Epub 2008 Nov 21.
    17. Silfies SP, Mehta R, Smith SS, et al.: Differences in feedforward trunk muscle activity in subgroups of patients with mechanical low back pain. Arch Phys Med Rehabil, 2009, 90: 1159–1169. [Medline] [CrossRef]
    18. Wong, A. Y., Parent, E. C., Funabashi, M., & Kawchuk, G. N. (2014). Do changes in transversus abdominis and lumbar multifidus during conservative treatment explain changes in clinical outcomes related to nonspecific low back pain? A systematic review. The Journal of Pain15(4), 377-e1.
    19. Unsgaard-Tøndel, M., Fladmark, A. M., Salvesen, Ø., & Vasseljen, O. (2010). Motor control exercises, sling exercises, and general exercises for patients with chronic low back pain: a randomized controlled trial with 1-year follow-up. Physical therapy90(10), 1426-1440.
    20. Ferreira, M. L., Ferreira, P. H., Latimer, J., Herbert, R. D., Hodges, P. W., Jennings, M. D., ... & Refshauge, K. M. (2007). Comparison of general exercise, motor control exercise and spinal manipulative therapy for chronic low back pain: a randomized trial. Pain131(1-2), 31-37.
    21. Critchley, D. J., Ratcliffe, J., Noonan, S., Jones, R. H., & Hurley, M. V. (2007). Effectiveness and cost-effectiveness of three types of physiotherapy used to reduce chronic low back pain disability: a pragmatic randomized trial with economic evaluation. Spine32(14), 1474-1481.
    22. Byström, M. G., Rasmussen-Barr, E., & Grooten, W. J. A. (2013). Motor control exercises reduces pain and disability in chronic and recurrent low back pain: a meta-analysis. Spine38(6), E350-E358.

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Vi strålade samman i en mindre grupp den 5/4 och diskuterade våra arbeten och granskningen med hjälp av mallarna. Det var en god hjälp att kunna diskutera specifika punkter i granskningsmallarna och steg i litteratursökningen. Det var också en god hjälp att byta erfarenheter kring arbetets mer generella disposition och innehåll. Jag ska ytterligare tydliggöra litteratursökningen och fylla på resultatdelen.
    Posted 10:52, 8 Apr 2019
    Välgjord studie!
    Bra introduktion. Du beskriver globala och lokal muskulära system. Här kanske kan förtydligas att m. transversus abdominis, m. multifidus, m. diafragma och bäckenbottenmuskulaturen tillhör den lokala muskelgruppen, trots att du skriver att de spelar stor roll för rygg- och bålstabilitet.
    Bra beskrivning av montorkontroll-träning.
    En liten parantes: du har glömt skriva månader i slutet på andra meningen i introduktionen, skulle det stå 12 månader?
    Bra beskrivning av fysiologiska effekter där du fokuserat på styrketräning och motrokontroll-träning. Vad står förkortningen LMM för i andra meningen under rubriken Motor kontroll-träning?
    Vid litteratursökningen har deltagarna i studien varit i åldrarna 18 - 80 år. I din frågeställning vill du inkludera 30 – 65 åringar. Behöver detta specificeras i frågeställningen eller kan man skriva ”Män och kvinnor med rapporterad ländryggssmärta som varat mer än tre månader”.
    Snygg och tydlig tabell över litteratursökningen och resultatet och bra att du fått med 3st RCT studier.
    Väl utförd beskrivning av studierna utifrån kvalitetsgranskningen.
    Bra analys i diskussionen.
    I diskussionen skulle kunna tas upp hur resultatet hade kunnat se ut om man jämfört motorkontroll-träning med någon annan typ av behandlingsåtgärd då jag upplever att motorkontroll-träning och övrig träning för ryggen ger likvärdiga resultat och därav inga större signifikanta skillnader i studiernas resultat om man bortser från kortsiktiga och långsiktiga resultat.
    Finns det något värde i att skriva något om att det kan finnas svårigheter vid instruktion av motorkontroll-träning och att patienten oftast behöver instruktion av fysioterapeut alternativt bio-feedback kudde då man inte använder sig av ultraljudsundersökning på klinik eller i hemmet vid motorkontroll-träning. Varför jag tror många patienter också har lättare för att utföra generell bålträning vid ländryggssmärta på egen hand i hemmet eller på gym.

    Lycka till! Hälsningar Anna
    Posted 13:03, 13 May 2019
    Hej!
    Ett intressant ämne att läsa om eftersom väldigt många har problematik inom detta område och jag förstår att detta är något du jobbar med nära i ditt vardagliga arbete.
    Detta märks också i din text som är djupgående och avancerad skriven.

    Anna har redan tagit upp en del som även jag har hittat och funderat över.

    I inledningen skriver du att det finns flera bakomliggande orsaker, jag som inte är så insatt i just detta skulle vilja veta vilka bakomliggande faktorer detta kan handla om.

    Jag tycker du har delat upp det bra i avsnittet om fysiologiska effekter att ta styrketräning i stort för att sedan gå ner på den träningsform du har skrivit om, Motor kontrollträning.

    Du behöver se över dina källor, jag hittar några ställen där det finns utsat () men ingen källa angiven. Även nr 21 dyker upp före jag kan hitta källa 19 och 20 i resultatdelen.

    Under styrkor och svagheter tar du upp en intressant sak att färre avhopp registrerats i gruppen som själva tagit kontakt vilket kan ha påverkar resultatet, bra!

    Du har i slutet svarat på din frågeställning och håller en bra diskussion om ditt eget arbete och de studier du har inkluderat. Bra tabeller som är överskådliga genom hela ditt arbete.

    Lycka till!
    Posted 09:54, 18 May 2019
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.