Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, AMC22B > Fördjupningsarbeten > Hypertoni

Hypertoni

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Hypertoni, eller högt blodtryck, är en kronisk sjukdom som orsakar mellan 7-9 miljoner dödsfall årligen (1, 2). Det är en stor riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och orsakar två tredjedelar av all stroke och hälften av all hjärtsjukdom årligen (1, 2, 3, 4). Hypertoni definieras som systoliskt tryck (blodtryck vid hjärtats sammandragning) över ≥ 140 mm Hg och/eller diastoliskt blodtryck (blodtryck vid hjärtats avslappnande fas) ≥ 90 mm Hg. Hypertoni ger inga tydliga symtom, men huvudvärk kan förekomma (2).

    Sekundär hypertoni orsakas av annan sjukdom eller läkemedel, men runt 95% av all hypertoni klassas som essentiell, där ingen specifik orsak kan identifieras (2, 3). Till riskfaktorer för att utveckla essentiell hypertoni räknas genetik, men främst påverkar levnadsvanor såsom graden av fysisk aktivitet, stillasittande och kost (1, 2). Risken för att utveckla hypertoni ökar med ökad ålder (2).

    Man uppskattar att hypertoni kommer att öka markant de närmaste 30 åren, vilket gör att fokus på levnadsvanor och fysisk aktivitet blir allt viktigare för att minska lidande och samhällskostnader (3). Utöver medicinsk behandling, råd och stresshantering, är vikten av fysisk aktivitet både som prevention och behandling för hypertoni vida erkänd (1, 2, 5,). Blodtryckssänkningar upp till 20 h har visats redan efter ett pass hälsofrämjande fysisk aktivitet (1, 5). Enligt rekommendationerna i FYSS finns endast begränsat vetenskapligt underlag för att ett tillägg av styrketräning till konditionsträning skulle sänka blodtrycket (2). Man har dock sett att måttlig fysisk aerob aktivitet både minskar systoliskt och diastoliskt blodtryck (5) och på senare tid även att både konditionsträning, styrketräning eller en kombination av dessa har visat effekt för att sänka blodtrycket (1, 4, 5). Det är därför intressant att titta på huruvida en kombination av konditionsträning och styrketräning har bättre effekt än träningsformerna var för sig.

     
    Fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet

    Hypertoni

    Blodtryck innebär hjärtminutvolymen x perifert kärlmotstånd, där hjärtminutvolymen är hjärtfrekvensen x slagvolymen (2). Om någon av dessa parametrar ökar, ökar alltså blodtrycket. Hjärtminutvolymen kan påverkas av intaget av natrium, njurfunktionen och mineralkortikoider (aldosteron är en mineralkortikoid om det är viktigt) (6). För reglering av blodtrycket kan även humorala mediatorer och neurologisk stimulering påverka (6). Det perifera kärlmotståndet är till viss del beroende av det sympatiska nervsystemet och njurartären är väl innerverad där sympatiskt påslag leder till natriumretention (6). Man ser vanligtvis först en ökning av hjärtminutvolymen, och därefter påverkan på kärlväggen och så småningom, vid fortsatt högt blodtryck, ses även förändringar i blodkärl, hjärta, njurar och CNS (6, 2). Förändringar i kärlen innebär mer permanenta förändringar på blodtrycksregleringen (2).

    Vid sympatisk aktivitet sker kontraktion av muskler, vilket gör att kärlen blir trängre. Detta ger en ökad perifer resistens. Det blir därmed svårare för blodet att ta sig till olika organ, däribland njurarna. Detta gör att njurarna frisätter Renin, vilket ger två effekter. Den första effekten är att angiotensin 1 och därefter angiotensin 2 frisätts. Angiotensin 2 är en potent vasokonstriktor som gör att den perifera resistensen ökar. Den andra effekten är att aldosteron påverkar reabsorbtion av natrium och därmed vatten, vilket gör att blodvolymen ökar och vi får en ökad hjärtminutvolym. Båda dessa ger alltså ökning av blodtrycket, vilket därefter ger en ond cirkel där blodtrycket fortsätter att öka.

     

    Träning vid hypertoni

    - Konditionsträning

    Under aerobt fysiskt arbete stiger det systoliska blodtrycket och detta ses mer tydligare hos individer med hypertoni, medan ingen eller minimal förändring sker med det diastoliska trycket  (FYSS). Efter träningen sjunker blodtrycket, s.k. Post-exercise hypotension (2).

    - Styrketräning

    Under styrketräning, främst på hög intensitetsnivå, ökar både det systoliska och diastoliska blodtrycket (2).

     

    Mekanismer som sänker blodtrycket vid fysisk aktivitet

    Blodtrycket tycks sänkas av flera olika mekanismer: sänkt sympatikusaktivitet där man sett att även noradrenalinnivåerna sänkts, minskat kärlmotstånd till följd av en ökning av vasodilaterande substanser, lägre insulinresistans, förändring i njurfunktionen och en generell förändring av riskfaktorer såsom övervikt (2).

     
    Frågeställning

    P: Medelålders/äldre kvinnor och män med hypertoni eller prehypertoni

    I: Kombination av styrketräning och konditionsträning, minst 3 gånger/vecka i minst 8 veckor.

    C: Sedvanlig behandling eller antingen endast aerobisk träning eller styrketräning

    O: Förändring av blodtryck.

     

    För vuxna med hypertoni eller prehypertoni, är en kombination av styrketräning och konditionsträning i minst 8 veckor bättre än endast aerobisk eller styrketräning och kontrollgrupp med avseende på sänkning av blodtrycket direkt efter träningsperioden?

     
    Litteratursökning

    Inklusionskriterier: Studier gjorda på vuxna med hypertoni, arteriellt blodtryck som utfallsmått, minst 8 veckors intervention, kontrollerad träningsintervention med aerobisk och/eller excentrisk samt kombinerad träning.

    Sökning gjordes i PubMed 12 februari 2019 med MeSH-termerna Hypertension AND Exercise med filter “randomiserade kontrollerade studier”, vilket gav 381 resultat. Ordet “combin*” lades till sökningen med AND för att inkludera olika kombinerade träningsformer, vilket gav 72 resultat. Därefter filtrerades resultaten: studier gjorda de senaste 10 åren och vuxna. Detta gav 36 resultat. Av dessa exkulderades 31 som inte uppfyllde inklusionskriterierna och 3 pilotstudier/studieprotokoll. 2 abstracts var intressanta, varav 1 inte fanns tillgängligt kostnadsfritt. Detta gav en studie av Sousa et al från 2013 (7).

    Därefter gjordes en sökning i PEDro den 22 mars 2019 med fritextsökningen “Hypertension AND exercise AND combin* användes. Filtrering gjordes på clinical trial och från 2010. Detta gav 26 resultat, varav 23 inte uppfyllde inklusionskriterierna, 1 var en långtidsuppföljningsstudie och 1 hade hittats i PubMed. 1 abstract var intressant och gav en studie av Schröder et al från 2019 (4).

     

    Resultat

    De två studierna (4, 7) som hittats skiljer sig på flera punkter. Studien av Sousa et al (6) är endast gjord på män och populationen är äldre än i den andra studien (4). Interventionsperioden är betydligt längre, men båda studierna har en träningsintervention på 3 tillfällen/vecka. Deltagare med ett blodtryck på 120-149/80-99 mmHg inkluderades i den ena studien (4), vilket gör att deltagare som har relativt normala värden också kan ha deltagit. Detta bör tas i beaktande då den andra studien (7) har högre ursprungsvärden för blodtryck. Frågeställningen var dock för vuxna med pre- eller hypertoni, vilket gör att studien ändå anses relevant. Då syftet med denna studie är att undersöka kombination av konditions- och styrketräning jämfört med kontroll och endast en träningsform hos denna patientgrupp anses båda studierna vara intressanta i relation till frågeställningen. 

    I studien av Schröder et al (4) deltog 69 vuxna i åldern 58±7 år varav 61% var kvinnor. De tränade i 8 veckor, 60 minuter 3 gånger/vecka antingen endast aerobisk träning, endast styrketräning eller en kombination av båda varje session. Det fanns även en kontrollgrupp. Studien (4) redovisar en statistiskt signifikant sänkning av diastoliskt blodtryck för den kombinerade träningsgruppen jämfört med kontrollgruppen och enbart aerobisk eller excentrisk träning. Ingen av grupperna visar sänkning av systoliskt blodtryck. Möjliga förklaringar till det anser författarna är att interventionen endast var 8 veckor samt att flera deltagare hade normala nivåer för blodtryck redan vid baslinjen (baslinjevärde för blodtryck för alla deltagare var 131(13)/81(9) perifert och 120(11)/82(9) centralt). I den aerobiska och kombinerade träningsgruppen sågs en statistiskt signifikant sänkning av vilopulsen efter interventionen. Det sågs även en trend mot statistiskt signifikant sänkning av score för kardiovaskulära riskfaktorer i alla träningsgrupper.

    I Sousa et als studie (7) deltog 59 män i åldern 69,1±5 år. De tränade under 32 veckor, 60 minuter 3 gånger/vecka, antingen endast aerobisk träning eller en kombination där en session/vecka var styrketräning. Det fanns även en kontrollgrupp. Studien (6) redovisar statistisk signifikant sänkning av systoliskt och diastoliskt blodtryck för båda träningsgrupperna efter 32 veckor jämfört med baslinjen. Den kombinerade träningsgruppen gick från ett blodtryck på 148,5±15,1 / 82,8±9,6 till 124,5±16,5 / 71,3±8,0 mmHg på 32 veckor. Man såg även statistiskt signifikant sänkning av procentuell kroppsfettmassa hos kombinationsgruppen. Dessutom hade kombinationsgruppen förbättrat sin funktionella status enligt 30 sek Chair Stand Test och 6 minuters gångtest, vilket författarna ansåg visade att kombinationsträningen gav bättre funktionell förmåga. Detta var dock inte statistiskt signifikant.

    Generellt är studierna väl genomförda med kontrollgrupp och liknande interventioner. Mätningarna har varit validerade och utförts på liknande sätt genom interventionsperioden. Följsamheten i studierna har varit 92-96 % (4) respektive 85 % (7), vilket får anses accetabelt, och den har varit liknande för samtliga grupper. En styrka som Schröder et als studie (4) har är att de även undersökte diet genom matdagbok, samt använde pedometer för att minska risken att dessa påverkat resultatet. Detta har inte gjorts i Sousa et als studie (6) och kan därför ses som en svaghet där. Baslinjevärden finns inte redovisade i en tabell och det finns inte heller specificerat vad kontrollgruppen gjorde. I båda studierna (4, 7) har kontrollgrupperna inte träffat terapeuter regelbundet, vilket bör tas i beaktande då även ett möte med terapeut kan påverka placeboeffekten. Studieprotokoll finns för båda studierna, men Schröder et al (4) publicerade detta först efter studien eftersom man såg studien som ett pilotprojekt. Det finns inte heller någon powerberäkning i någon av studierna. Signifikansgränsen i båda studierna har satts till p>0,05.

     
    Diskussion
     
     
    1. Faskunger

    2. FYSS

    3. Korsager Larsen

    4. Schröder et al

    5. Lopes

    6. Mehrdad Hamrahian

    7. Sousa et al

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.