Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, AMC22B > Fördjupningsarbeten > Bäckenbottenträning under graviditet och urininkontinens

Bäckenbottenträning under graviditet och urininkontinens

    Table of contents
    No headers

    Introduktion

    Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem som berör många människor runt om i världen och är en stor kostnad för samhället (Janson & Landgren, 2015). Siffror finns på att ungefär 500 000 människor i Sverige som har någon form av urininkontinens och det är vanligare bland kvinnor än män. Orsaken till detta tror man beror på skillnader i anatomi och fysiologi men även hormonella faktorer har betydelse. Graviditet och förlossning är också en riskfaktor för att utveckla urininkontinens eftersom det finns en risk för skador på muskulatur, bindväv och nerver (Janson & Landgren, 2015; Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2016). Risken uppkommer på grund av att bäckenbotten skall orka bära hela bukens innehåll samtidigt som vävnaden påverkas av hormonomställningen vilket ger minskat stöd och ökad elasticitet (Regberg Lundborg, 2017). Det finns uppgifter om att var tredje kvinna upplever urininkontinens under den andra eller tredje trimestern eller under de tre första månaderna efter förlossningen (Soave, Scarani, Mallozzi, Nobili, Marci & Caserta, 2019). Kvinnlig urininkontinens kan delas in i bland annat ansträngningsinkontinens, överaktiv blåsa eller blandning av de dessa, inkontinens vid neurologiska sjukdomar, som följd av kirurgi/strålskada eller överrinningsinkontinens (Janson & Landgren, 2015). Ansträngningsinkontinens är den form som vanligtvis kan uppkomma efter graviditet och förlossning och ökar sedan i prevalens i högre åldrar.  

    Synen på träning under graviditet har tidigare varit avvaktande men under de senaste åren har forskning visat att detta är ett viktigt ämne (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2016). Graviditet i sig är inte någon sjukdom men de förändringar som sker ställer andra krav på kroppen än tidigare. Kroppen får bland annat ett ökat syrebehov, högre hjärtfrekvens samt större slagvolym, dessutom gör viktuppgången att skelett, leder, muskler och ligament belastas hårdare (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2016; Hagberg, Maršál & Westgren, 2014).

    Styrkan i bäckenbotten är viktig för det generella stödet av bäckenbottens organ (Janson & Landgren, 2015). Bäckenbottenmusklerna bildar en hängmatta av muskler som kan röra sig både uppåt och neråt (Regberg Lundborg, 2017). Dessa muskler bär urinblåsan, livmodern men även tarmarna och har flera öppningar, hos kvinnan 3 st. Bäckenbotten består av två muskellager, diafragma pelvis och diafragma urogenitale (Janson & Landgren, 2015) och utöver dessa finns även ligament och bindvävshinnor (Regberg Lundborg, 2017). Den djupa muskeldelen är den bärande delen i konstruktionen som stänger kroppsöppningarna (Regberg Lundborg, 2017). Ytligt ligger muskeldelar som stärker konstruktionen, fixerar och stänger vagina och urinrör. Runt ändtarmen finns en ringformad slutmuskel, sfinktern, som finns både som en inre och yttre. Den inre består av glatt muskulatur, icke viljestyrd, den yttre består av tvärstrimmig muskulatur som är viljestyrd. Urinröret består av glatt- och tvärstrimmig muskulatur (Janson & Landgren, 2015). Den tvärstrimmiga muskulaturen bildar yttre uretala sfinktern.

    Styrketräning av bäckenbotten rekommenderas under en graviditet som ett tillägg till övrig styrketräning samt aerob träning då denna träning under och efter graviditet har visat sig kunna förebygga och behandla urininkontinens (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2016).

    Bäckenbottenträning består av kontraktioner av bäckenbottenmuskulaturen (Soave et al., 2019). I dagsläget finns inget standardiserat program utan frekvensen, intensiteten och progressionen av träningen kan vara olika. En ökning av bäckenbottenmusklernas volym gör bland annat att bäckenbottenmuskulaturen och bäckenets organ lyfts samt höjer vilopositionen på urinblåsan. En stark muskulatur är också mindre benägen att skadas. Granskning av en del forskning har visat att det finns ett visst belägg för att bäckenbottenträning under graviditet kan minska risken för urininkontinens under och efter graviditet hos personer som inte haft inkontinensproblematik innan graviditeten.

     

    Fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet

    Vid en graviditet påverkas bäckenbotten dels på grund av att barnet trycker mot bäckenet men även på grund av att hormoner gör vävnader mer relaxa (Regberg Lundborg, 2017). Om bäckenbotten inte riktigt klarar av att stå emot trycket kan detta märkas till exempel genom urininkontinens. Det är här styrketräningen kommer in i bilden.

    Vid styrketräning sker en anpassning på både nervsystemet och muskulaturen (Thomeé, Augustsson, Wernbom, Augustsson & Karlsson, 2008). Detta kallas även för neuro-muskulär anpassning och anses vara den förändring som mest påverkar muskelns styrka.

    Nervsystemets medverkan vid styrketräning sker på olika plan men bland annat följande anpassningar har studerats (Thomeé et al., 2008). Förmågan att aktivera en muskel skiljer sig mellan olika individer men i ett tidigt skede av en träningsperiod hjälper nervsystemet till att aktivera flera motoriska enheter vilket gör att en större del av muskeln tränas. Nervimpulser kommer tätare till muskeln, mönstret ändras på nervimpulserna och samspelet mellan olika motoriska enheter i muskeln blir bättre. Den anpassning av nervsystemet som man tror är viktigast för styrkeökningen är den förbättrade koordinationen mellan agonister, synergister, stabilisatorer och antagonister. En bra koordination mellan dessa ökar inte bara styrkan i rörelsen utan gör den även mera energisnål.  

    Den tydligaste muskulära anpassningen som sker i en styrketränande muskel är muskelhypertrofi (Thomeé et al., 2008). Muskeltillväxt sker oftast i hela muskeln men den behöver inte vara lika stor i hela muskeln då vissa delar kan vara mer eller mindre utsatta för mekaniska spänning. Muskelcellerna ökar i diameter genom att närliggande satellitceller aktiveras vid styrketräning. Dessa delar på sig och cellkärnan åker in i muskelcellen. Muskelcellen får därmed ett ökat antal cellkärnor vilket är en förutsättning för tillväxt och så småningom ökar också diametern. En annan förklaring är att musklerna får en större mängd sammandragande kontraktila proteiner vilket gör att den kan producera kraft effektivare.

    Bäckenbottenmuskulaturen är som vilken annan skelettmuskulatur och kommer därför att anpassa sig till styrketräning på samma sätt (Bø, Berghmans, Mørkved & Van Kampen, 2015). Som jag nämnt tidigare finns inget generellt protokoll över rekommenderad träningsdos utan olika studier har gett olika träningsupplägg (Soave et al., 2019). Mer generella råd för att öka i muskelstyrka rekommenderar 8-12 repetitioner, 1-3 set/ övning och 2-3ggr/vecka (Bø et al., 2015). De kliniska rekommendationer som finns idag kring bäckenbottenträning fokuserar på att lära patienten att knipa rätt, ett knip skall vara mellan 3-10sek och träningen rekommenderas varje dag men annars kan man utgå från de mer generella råden. Vanligtvis rekommenderas mer intensiv träning minst 6-8 veckor och sedan mer underhållande träning (Soave et al., 2019). Utöver detta är det viktigt att samtala om och motivera patienten till bäckenbottenträning (Bø et al., 2015).

    En medveten kontraktion av bäckenbotten gör att bäckenbotten lyfts uppåt och i samband med detta sker en stabilisering, urinröret stängs och ett motstånd mot nedåtgående rörelser skapas (Bø, 2004). Detta sker även vid ökning av bäckenbottenmuskulaturens volym (Soave et al., 2019). Hos personer utan inkontinens har man funnit en starkare bäckenbottenmuskulatur, både till funktion och muskelmassa (Bø, 2004). I samma artikel diskuterade Bø (2004) vilka tänkbara mekanismer som ligger bakom den positiva effekten av bäckenbottenträningen mot stressinkontinens. En kombination av bäckenbottenträning samt medveten aktivering av bäckenbotten, innan aktivitet som innebär ökat buktryck, var den bästa lösningen.

    I en studie från 2018 undersöktes det om kontraktion av andra närliggande muskler till bäckenbotten kunde öka styrkan i bäckenbottenbottenmuskulaturen. Resultatet visade att detta inte fungerade lika bra som att isolerat träna bäckenbottenmuskulaturen (Kruger, Budgett, Goodman & Bø, 2018). Studien gjordes i syfte att alla inte hittar sin bäckenbottenmuskulatur och därför gjordes tester på bukmusklerna, höftrotatorerna, höftadduktorer- och abduktorer, gluteal muskulatur samt även vid in- och utandning.

    En relativt nyligt publicerad artikel som undersökt styrkan på bäckenbottenmuskulaturen i mitten av graviditeten visade att de som varit regelbundet fysiskt aktiva minst 30min 3ggr/vecka hade en starkare bäckenbotten än de som inte tränat alls (Bø, Engh & Hilde, 2018). Ett litet observandum är att det även behövs liknande forskning på kvinnor som tränar på högre intensitetsnivå. Detta är ändå en intressant aspekt som visar att regelbunden träning påverkar kroppen positivt på flera olika sätt.

     

    Frågeställning

    Kan styrketräning av bäckenbottenmuskulaturen, jämfört med ingen bäckenbottenträning, under graviditet minska risken för urininkontinens 3 månader efter förlossningen?

     

    Litteratursökning

    Litteratursökning gjordes i två databaser, PubMed och Cinahl. Sökningar gjordes med följande sökord och kombinationer: 1. ”pelvic floor muscle (training OR exercises) pregnancy urinary incontinence” samt 2. ”pelvic floor muscle (training OR exercises) postpartum urinary incontinence”. Sökorden valdes dels utefter MeSh-termer från området men även efter en snabb sökning på området.

    I PubMed valde jag att avgränsa sökningen till randomiserade kontrollerade studier som publicerats de senaste 10 åren. Den första kombinationen gav 25st träffar och den andra kombinationen gav 18st träffar. Då jag inte tyckte att studierna gav tillräckligt stort urval valde jag att också söka på alla artiklar som kom fram på sökorden. Sökning 1 gav då 40 träffar och den andra sökningen gav 27st träffar.

    Sökningen i Cinahl avgränsades genom att jag enbart valde ut engelska artiklar skrivna mellan mars 2009-mars 2019. Jag valde dessutom att enbart läsa ”academic journals”. Sökning på den första kombinationen gav 46 stycken artiklar och sökning på den andra kombinationen gav 27 stycken träffar.

    Jag valde att inte fortsätta min sökning med ytterligare kombinationer av sökorden då jag ansåg att de träffar jag fått utgjorde ett tillräckligt stort urval av intressanta artiklar. En del av artiklarna återfanns vid alla 4 sökningar medan några var nya. Efter att ha läst titel samt abstrakt valdes 3 randomiserade kontrollerade studier.

     

    Resultat

    För att få en överblick av studierna jag undersökt valde jag att göra en översiktstabell (Tabell 1).

    Alla tre studier hade ungefär samma intervention, träffa fysioterapeut och få ett enskilt program samt träna i grupp, jämfört med den sedvanliga informationen som brukade ges. Träningsprogrammens upplägg såg lite olika ut i studierna.

    Resultatet i de tre studierna skiljer sig från varandra. I den första studien visade det sig att risken för urininkontinens 3 månader efter förlossningen var lägre i gruppen som fick träna med fysioterapeut (Mørkved, Bø, Schei & Salvesen, 2003). Styrkor i studien var att bortfallet var relativt litet och att de fick träna många gånger i grupp tillsammans med fysioterapeut. Utfallsmåttet var självrapportering, i form av dagbok, och det kan alltid finnas en liten risk att man skattar annorlunda än verkligeheten. 

    I den andra studien framkom ingen signifikant skillnad i förekomst av urininkontinens mellan interventions- och kontrollgruppen 2 och 12 månader efter graviditet (Fritel et al., 2015). Bortfallet var större i den här studien och man hade inte lyckats införa bäckenbottenträningen som en daglig träning hos de undersökta. Styrkan i studien var däremot att man hade ett validerat utfallsmått i form av ett frågeformulär om urininkontinens. En annan positiv sak är långtidsuppföljningen på 12 månader efter förlossningen.

    Den tredje studien hade tyvärr ett ännu större bortfall och även om interventionsgruppen upplevde mindre stressinkontinens var skillnaden inte signifikant (Mason, Roe, Wong, Davies & Bamber, 2010). Här kunde man se att interventionsgruppen tränade sin bäckenbotten mera och stördes mindre av sina eventuella inkontinensbesvär. Utfallsmåtten är inte så bra beskrivna men de bestod av två formulär samt en dagbok.

    Randomiseringen bedöms ha gjorts på ett bra sätt i alla tre studier. Inklusions- och exklusionskriterierna är bra beskrivna såsom metoden. Tyvärr saknas ett studieprotokoll i alla tre studier.

    Tabell1. 

    Artikelöversikt Studie 1. Mørkved, Bø, Schei & Åsmund Salvesen, 2003 Studie 2. Fritel, de Tayrac, Bader, Savary, Gueye, Deffieux, Fernandez, Richet, Guilhot & Fauconnier, 2015 Studie3. Mason, Roe, Wong, Davies & Bamber, 2010
    Titel Pelvic floor muscle training during pregnancy to prevent urinary incontinence: a single blind randomizes controlled trial Preventing urinary incontinence with supervised prenatal pelvic floor exercises The role of pelvic floor muscle exercises in prevention of postpartum stress incontinence: a randomised controlled trial
    Land Norge Frankrike England
    Frågeställning/syfte Syftet med studien var att undersöka huruvida ett 12 veckors intensivt bäckenbottentränings-program under graviditeten, utfört i primärvården, kan förhindra urininkontinens under graviditet och efter förlossning Syftet med studien var att utvärdera postpartum effekten av enbart skriftlig information jämfört med skriftlig information och övervakad bäckenbottenträning på förekomsten av urininkontinens 12 månader efter första förlossningen. Syftet med studien var att bestämma/undersöka effekten av bäckenbottenträning som primär prevention av stressinkontinens efter graviditet hos förstföderskor
    Deltagare  342 förstföderskor gav skriftigt godkännande 282 förstföderskor gav skriftligt godkännande   330 förstföderskor gav skriftligt godkännande
    Randomisering Var och en öppnade ett kuvert med grupptillhörighet tillsammans med sekreterare som inte medverkade i själva studien. Slumpmässig tilldelning av grupptillhörighet. Fördelningen förvarades i kuvert och forskare delgav info. Enkelblind randomisering gjordes av barnmorskan på varje sjukhus mha datorgenererad lista. 
    Inklusionskriterier Förstföderskor över 18 år som var gravida med ett foster. 301 stycken. Förstföderskor över 18 år som var gravida med ett foster. Okomplicerad graviditet, omfattad av sjukförsäkring, kunna läsa franska, ha eller inte urininkontinens. Förstföderskor över 18 år som var gravida med ett foster. Inga tidigare tecken på stressinkontinens.
    Exklusionskriterier Graviditetskomplikationer, hög risk för prematur födsel, smärta under bäckenbottenkontraktioner, urininfektion, sjukdom som kunde påverka deltagandet, långa avstånd Tidigare förlossning, abort efter 22v, högrisk graviditet, någon kontraindikation för långdistansresor, tidigare bäckenbottenträning mindre än 6 månader innan. Tvillingfödsel, tidigare symtom, vägran att delta
    Intervention 148st. Följde ett specifikt träningsprogram med både bäckenbotten- och generella övningar. Tränade med fysioterapeut i grupp 60min/v i 12 veckor (v. 20-36). Hemträning av bäckenbotten 2ggr/dag. Följsamhet registrerades i personliga dagböcker och från fysioterapeuter som ledde gruppträningen 140st. Rehabiliteringen gavs av en fysioterapeut eller barnmorska som den gravida kvinnan själv valt utifrån en lista. 8 träningssessioner av bäckenbotten mellan sjätte och åttonde graviditetsmånaden, 1 session/vecka. Mellan 20-30min, ensam med terapeuten. Daglig bäckenbottenträning uppmuntrades. 141st. Tränade med fysioterapeut i grupp 45min/månad i 4 månader. Undersökning gjordes så de kunde göra en korrekt kontraktion av bäckenbottenmuskulaturen. Träningsprogram för bäckenbotten och andra övningar. Hemträning av bäckenbotten 2ggr/dag. 
    Kontrollgrupp 153st. Sedvanlig information av barnmorska eller allmänläkare. De fick träna bäckenbotten på egen hand. 142st. Skriftlig information över bäckenbottens anatomi samt bäckenbottenträning. Gavs vid inklusionen. 146st. Vanlig vård och instruktioner kring bäckenbottenträning. 
    Primärt utfallsmått Bedömning gjordes 20 och 36v in i graviditeten samt 3mån efter förlossning. Självrapportering av urininkontinens. Inkontinens: 1 gång/v eller mer senaste månaden. Bedömning gjordes vid studiens start, slutet av graviditet, 2 och 12 månader postpartum. Primära utfallsmåttet var frågeformuläret ”International Consultation on Incontinence Questionnaire- Urinary Incontinence Short Form score” Finns inget tydligt skrivet men följande utfallsmått skickades ut per post 20 och 36 veckor in i graviditeten samt 3 månader postpartum: Bristol Female Lower Urinary Tract Symptoms Questionnaire, Leicester Impact Scale,3-dagars dagbok
    Sekundärt utfallsmått Uppgifter om ofrivilligt läckage 3 dagar efter första bedömningen (20v), innan andra och tredje bedömningen (36v och 3 mån postpartum), förändringar av läckage, vaginal palpation för att undersöka förmågan till kontraktion samt styrka Prevalens av urininkontinens, frågeformuläret ”urinary Female Pelvic Floor Quesionnaire score, livskvalitet, ”pad-test”, bäckenbottenmuskelkontraktioner, bäckenbottenstyrka, antalet sjukvårdsbesök innan förlossning, ytterligare bäckenbottenträning Finns inget
    Bortfall Finns utförlig tabell. Totalt bortfall 53 st från de som gav skriftligt godkännande. Vid slutet av studien 143st i interventionsgruppen och 146st i kontrollgruppen Finns utförlig tabell. Totalt bortfall 92st från de som skrevs in i studien. Vid slutet av studien 93st i interventionsgruppen och 97st i kontrollgruppen.  Finns tabell. Totalt bortfall 196st från början. Vid slutet av studien 68st i interventionsgruppen och 80st i kontrollgruppen.
    Resultat
    Inga negativa sidoeffekter av bäckenbottenträning

    Färre rapporterade förekomst av urininkontinens i interventionsgruppen vid 36v graviditet (32% jmf 48%) samt vid 3mån postpartum (20% jmf 32%).

    Minskad risk för urininkontinens för interventionsgruppen (33% vid 36v och 39% vid 3 mån).

    Förekomsten av läckage mindre i interventionsgruppen och minskad förekomst av läckage mellan 20-36v.

    Bättre bäckenbottenstyrka i interventionsgruppen

    Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande förekomst av urininkontinens vid slutet av graviditeten, vid 2 eller 12 månader postpartum. 

    Vid slutet av graviditeten rappoterades samma frekvens och duration av frivillig bäckenbottenträning.

    Enbart 6st i interventions- och 15st i kontrollgruppen tränade varje dag. 

    Bäckenbottenstyrkan 2 månader postpartum visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna

    Interventionsgruppen rapporterade lägre andel symtom av stressinkontinens men ej signifikant. 

    Interventionsgruppen gjorde mer bäckenbottenbottenträning än kontrollgruppen vid 36v in i graviditeten samt 2 månader postpartum, de hade även lägre antal episoder av inkontinens. 

    Interventionsgruppen visade minskad inkontinens från 36v till 2 månader postpartum. 

    Interventionsgruppen stördes mindre av sin inkontinens 

    Styrkor Jämt fördelat antal mellan interventions- och kontrollgruppen. Grupperna sammansatta på bra sätt. Bra att mäta både under graviditet och efter.
    Långtidsuppföljning

    Validerat instrument för att mäta primärt utfallsmått.

     
    Svagheter
    Längre uppföljning postpartum? Studieprotokoll?

    Tillräcklig skillnad i procent? Validerade mätmetoder?

    Många sekundära utfallsmått

    Något otydlig

    Studieprotokoll?

    Dålig följsamhet

    Något otydlig tabell, bortfallet ej helt redogjort. Stort bortfall. Studieprotokoll? Otydligt primärt och sekundärt mått
     

    Diskussion

    Så här i efterhand har jag insett att det är svårt att skriva en tydlig och bra frågeställning. Jag har inte fött barn och vet därför inte vilken information om bäckenbottenträning som ges i samband med graviditet. I min frågeställning skrev jag att kontrollgruppen inte skulle genomföra någon träning alls men detta har jag i efterhand kommit på att inte är etiskt rätt.

    I de studier som jag undersökt har alla kontrollgrupper fått någon form av information om bäckenbotten/bäckenbottenträning medan interventionsgrupperna har fått mera riktad träning (Mørkved et al., 2003; Fritel et al., 2015; Mason et al., 2010). En annan detalj jag inte preciserat i frågeställningen, men som jag önskat, är att kvinnorna som påbörjade träningen helst skulle vara symtomfria, till exempel förstföderskor utan tidigare symtom. I de studier jag undersökt har kvinnor både med och utan tidigare symtom varit med.

    I frågeställningen ville jag ha svar på om bäckenbottenträningen kunde minska risken för urininkontinens tre månader efter förlossning. Två av tre studier som jag undersökt kontrollerade förekomsten av inkontinens 3 månader efter förlossning (Mørkved et al., 2003; Fritel et al., 2015), medan en studie tittade på förekomsten två månader efter förlossningen men även 12 månader efter (Mason et al., 2010). Jag valde att även ta med den studien då jag ville ha mera underlag att granska och tänkte att det kunde vara intressant med en långtidsuppföljning.

    Alla tre studier har använt sig av olika utfallsmått varav endast den ena studien har använt sig av ett validerat ufallsmått, International Consultation on Incontinence Questionnaire- Urinary Incontinence Short Form score (Fritel et al, 2015). Resultaten skiljer sig en hel del där enbart studie 1 visar bra resultat (Mørkved et al., 2003). I den här studien var bortfallet minst och man tränade fler gånger tillsammans. Utfallsmåttet var även en självskattad förekomst av inkontinens jämfört med de andra två studierna som hade frågeformulär (Fritel et al, 2015; Mason et al.,  2010). Här kan man diskutera vad det är som gjort att studie 1 fick bättre resultat. Skattar man sig själv bättre vid självskattning eller är det gruppträningen som gjort att inspirationen till träningen är bättre.

    För att få ytterligare kunskap om ämnet behöver fler studier granskas. Tyvärr verkar forskningsområdet fortfarande vara begränsat och det gör det svårt att bestämma vilken träning om är mest effektiv. Fortsatt kunskapsutveckling inom området är därför viktigt.

    Urininkontinens är vanligt och kostar samhället mycket (Janson & Landgren, 2015). Det är också en anledning till varför jag tycker att det är viktigt med fortsatta studier. Om forskningen kommer på något sätt att minska risken för att drabbas av urininkontinens i samband med graviditet och förlossning kan vi minska mycket lidande för patientgruppen och även minska kostnaderna för sjukvården.

     

    Referenser

    Bø, K. (2004). Pelvic floor muscle training is effective in treatment of female stress urinary incontinence, but how does it work?. International Urogynecology Journal15(2), 76-84. doi:10.1007/s00192-004-1125-0

    Bø, K., Berghmans, B., Mørkved, S., & Kampen, M.V. (Red.). (2015). Evidence-based physical therapy for the pelvic floor: bridging science and clinical practice. (Second edition.) Edinburgh: Churchill Livingstone/Elsevier.

    Bø, K., Engh, M. E., & Hilde, G. (2018). Regular exercisers have stronger pelvic floor muscles than nonregular exercisers at midpregnancy. American journal of obstetrics and gynecology218(4), 427.e1-427.e5. doi:10.1016/j.ajog.2017.12.220

    Fritel, X., De Tayrac, R., Bader, G., Savary, D., Gueye, A., Deffieux, X., ... & Fauconnier, A. (2015). Preventing urinary incontinence with supervised prenatal pelvic floor exercises: a randomized controlled trial. Obstetrics & Gynecology126(2), 370-377. doi: 10.1097/AOG.0000000000000972

    Hagberg, H., Maršál, K., & Westgren, M. (Red.). (2014). Obstetrik. Lund: Studentlitteratur.

    Janson, P.O., & Landgren, B. (Red.). (2015). Gynekologi. Lund: Studentlitteratur.

    Kruger, J., Budgett, D., Goodman, J., & Bø, K. (2018). Can you train the pelvic floor muscles by contracting other related muscles?. Neurourology and urodynamics, 2019;38:677–683. doi: 10.1002/nau.23890

    Mason, L., Roe, B., Wong, H., Davies, J., & Bamber, J. (2010). The role of antenatal pelvic floor muscle exercises in prevention of postpartum stress incontinence: a randomised controlled trial. Journal of clinical nursing19(19‐20), 2777-2786. doi.org/10.1111/j.1365-2702.2010.03297.x

    Mørkved, S., Bø, K., Schei, B., & Salvesen, K. Å. (2003). Pelvic floor muscle training during pregnancy to prevent urinary incontinence: a single-blind randomized controlled trial. Obstetrics & Gynecology101(2), 313-319. doi.org/10.1016/S0029-7844(02)02711-4

    Regberg Lundborg, E. (2017). Gravidkraft: Hälsa genom rörelse och träning. Stockholm: Balkong. 

    Soave, I., Scarani, S., Mallozzi, M., Nobili, F., Marci, R., & Caserta, D. (2019). Pelvic floor muscle training for prevention and treatment of urinary incontinence during pregnancy and after childbirth and its effect on urinary system and supportive structures assessed by objective measurement techniques. Archives of gynecology and obstetrics, 1-15. doi:10.1007/s00404-018-5036-6

    Thomeé, R., Augustsson, J., Wernbom, M., Augustsson, S., & Karlsson, J. (2008). Styrketräning för idrott, motion och rehabilitering. Stockholm: SISU idrottsböcker.

    Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. (2016). FYSS 2017: fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling . Stockholm: Läkartidningen förlag AB.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Kommentarer till wiki 5. Diskussion i connect med Maria Wennström och Sofie Tostemar. Vid träffen diskuterade vi bland annat igenom våra valda artiklar och frågor vi hade kring bedömningsmallen. Jag fick hjälp med att hitta sidan för studieprotokoll och hur jag kan tänka med uppdelningen introduktion-fysiologiska anpassningar. Det kändes bra att få lite tips och connect var ett bra alternativ.
    Posted 05:28, 4 Apr 2019
    Kommentarer till wiki 7. Diskussion i connect med Maria och Sofie. Jag har fått bra tips på hur jag kan förtydliga vissa saker och ändra lite i texten för att få en mera löpande text. Det har varit värdefullt att få höras andras tankar kring fördjupningsarbetet.
    Posted 08:44, 19 May 2019
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.