Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Fysisk aktivitet och träning som prevention och behandling, AMC22B > Fördjupningsarbeten > Akillestendinopati

Akillestendinopati

    Table of contents
    No headers
    Anna Kullberg
     

    Introduktion

    Akillestendinopati som vanligen benämns som akillestendinit (hälseneinflammation) är en diagnos vi ofta möter inom primärvården och som kännetecknas av palpationsömhet över akillessenan och smärta vid belastning (Silbernagel 2014).

    Akillessenan är kroppens största och starkaste sena (Vlist 2019) och består till största del av kollagen typ 1 fibrer (Cook, 2009). Tendinopati i akillessenan kan uppstå i senans mittportion men även där senan fäster in mot hälbenet (Cook, 2009).

    Dessa besvär uppkommer av överbelastning och kan exempelvis orsakas av hoppträning eller löpträning som senare kan smärta vid dagliga promenader och vid trappgång (Silbergnagel, 2014). Besvären drabbar främst patienter i medelåldern samt löpare inom elitidrotten med en prevalens på 52 % under en livstid (Silbernagel 2014, Vlist 2019).  Akillestendinopati utgör cirka 8 - 15 % av alla skador hos löpare men en tredjedel av alla patienter med kronisk tendinopati är inte fysiskt aktiva (Munteanu 2009).

    Studier har visat att det inte förekommer en aktiv inflammation i akillessenan utan att besvären uppkommer av en degenerativ process som orsakas av upprepade mikrotrauman (Silbernagel 2014). En överbelastningsskada orsakas sällan av ett ensamt trauma (Kannus 1997) och denna degenerativa process leder till nedsatt vävnadsläkning (Silbernagel 2014) och påverkar både cellerna i senan och kollagenfibrerna (Kannus 1997).

    Överbelastningsskador beror oftast på en kombination av inre och yttre faktorer (Kannus 1997). Inre faktorer som kan påverka uppkomsten av kronisk akillestendinopati är fotens anatomi, valgusställning eller varusställning av knäleder, ålder, kvinnligt kön, övervikt, benlängdsskillnad eller muskelsvaghet (Kannus 1997, Silbernagel 2014). Yttre faktorer som kan påverka är felaktig träningsteknik, repetitiv belastning, träningsunderlag eller dåliga träningsskor (Kannus1997, Silbernagel 2014).

    Vid excentrisk muskelträning går muskeln ursprung och fäste från varandra under muskelarbetet, exempelvis ett långsamt häldropp vid en tåhävning. Detta leder till att muskelfibrerna försöker dra ihop sig under förlängning (Thomeé 2008). Till skillnad från koncentrisk träning vilket innebär att muskelns ursprung och fäste närmar sig varandra under dynamiskt muskelarbete (Thomeé 2008).

    Excentrisk muskelträning kan öka funktion och minska smärta hos patienter med akillestendinopati (Jayaseelan 2017) och långsiktiga resultat av excentrisk träning har visat att 38 % av patienterna var helt smärtfria efter 5 år (Silbernagel 2014).
    Det kan ta minst 3 månader innan patienten blivit symtomfri men ibland även upp till 12 månader innan patienten kan återgå till tidigare aktivitet utan besvär från hälsenan (Silbernagel 2014).

    Till skillnad från excentrisk dynamisk träning utförs isometrisk träning statiskt. Detta innebär att muskelcellerna arbetar medan muskelns ursprung och fäste är stilla (Thomeé. 2008) vilket kan leda till minskad kompressionssmärtan i muskeln (Rio, 2015). Muskeln utsätts alltså för belastning då patienten stannar kvar uppe i en tåhävning. Vid isotonisk träning utförs däremot muskelarbetet mot en konstant tyngd (Thomeé 2008).

    Manuell terapi vid akillestendinopati är dock ett hyfsat outforskat område (Jayaseelan 2017). Fysioterapeutiska behandlingsmetoder som ofta används vid akillestendinopati är stötvågsbehandling, ultraljudsbehandling och skoinlägg och en del patienter genomgår även kirurgisk behandling eller medicinsk behandling i form av antiinflammatorisk medicinering eller kortisoninjektioner i senan (Silbernagel 2014, Munteunu 2009, Wasielewski 2007). Man har däremot sett att 46 – 64 % av de patienter som opererats till följd av tendinopati i nedre extremitet kunnat återgå till tidigare idrottsaktivitet efter 6 – 12 månaders postoperativ rehabilitering (Wasielewski 2007).

    Ledmobilisering och manipulationsbehandling kan öka funktionen i fotleden genom förbättrad ledrörlighet vilket också kan påverka smärtan (Jayaseelan 2017).

     

    Fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet

    Det råder delade meningar om tendinopati beror på inflammation eller en degenerativ process (Silbernagel 2014).

    Kemiska substanser som är aktiva vid en inflammation som benämns som tendinos är substans-P, glutamat och prostaglandin. Excentrisk träning har visat sig kunna hämma produktionen av dessa ämnen som är en bidragande orsak till smärta och inflammation (Wasielewski 2007). Smärta till följd av tendinos har också visat sig vara förknippad med nybildning av blodkärl. Smärtan uppkommer då till följd av mekaniska stimuli av autonoma nerver i artärernas muskelvägg som är känsliga för tryck. Behandling med skleroserande injektioner i hälsenan i kombination med excentrisk träning kan vara motiverat på grund av att injektionsbehandlingen kan minska smärtan genom att stoppa tillväxten av de nya blodkärl och nervtrådar i den ömmande hälsenan (Wasielewski 2007).

    Jill Cookmenar på att tendinopatologi uppkommer i tre steg: reaktiv tendinopati, utebliven läkning och degenerativ tendinopati.
    Reaktiv tendinopati anses vara en icke-inflammatorisk respons i cellen som uppkommer efter drag- eller kompressionsöverbelastning och som resulterar i en förtjockning av en del av senan som leder till minskad kraft. Senan gör ett försök att försöka läka men denna process leder till en nedbrytning av kollegenfibrer och den degenerativa processen innebär att funktionen försämras på grund av cellomvandlingen (Cook, 2009).

    Träning utgör en stor del av rehabiliteringen vid akillestendinopati och må vara den bästa behandlingen vad gäller smärta och funktion (Cook 2016).

    Träningen kan underlätta för senans läkningsprocess, lindra och förebygga återkommande besvär genom att bli starkare och mer motståndskraftig. Samtidigt resulterar styrketräningen i en större hälsena vilket underlättar för återgång till idrott (Silbernagel 2014).

    Att träna senan med kroppens belastning har visat sig effektivt vid degeneration av hälsenan. Detta bidrar till ökat blodflöde och syreupptagning i senan och stimulerar kollagenfibrer (Wasielewski 2007).

    Överbelastning av senstruktur leder till muskelhypertorfi (Khan, 2009) och excentrisk träning är en rekommenderad träningsmetod för att minska risken för sarkopeni och för att öka styrka och funktion (Churchward-Venne 2015). Regelbunden träning ökar skelettmuskelmassan samtidigt som blodcirkulationen i senan ökar (Churchward-Venne 2015, Silbernagel 2014). Neuromuskulär kontroll vid excentrisk träning kan minska överdriven belastning på senan ochrehabiliteringen vid akillestendinopati bör innefatta bevakad eller kontrollerad träning och uppföljning då överbelastning och deltagande vid idrottsaktivitet kan förvärra besvären (Wasielewski 2007).

    Muskelfibrer består av myofibriller som innehåller sarkomer. Sarkomer gör det möjligt för muskeln att dra ihop sig. Sarkomer består av aktinfilament och myosinfilament och aktinfilamentet består av proteinerna aktin, troponin och tropomyosin. Varje ende av aktinfilament binder till en Z-disk (Wilmore 2004).

    När en muskel aktiveras binder proteinerna aktin och myosin till varandra vilket resulterar i att muskeln kontraheras. Korsbryggecykeln aktiveras vilket gör att myosinet kan binda till aktinet. Muskelarbete kräver energi i form av adenosintrifosfat (ATP) och förutsätter att myosin binder till ATP (Wilmore 2004).

    Excentrisk träning, muskelarbete under förlängning, innebär att aktinfilament går längre från sarkomerens mitt (Wilmore 2004). Vid excentrisk träning när muskeln aktiveras under en dynamisk rörelse, bildas korsbryggor i muskulaturen som gör att Z-banden dras närmare varandra. Samma effekt sker till viss del vid isometrisk träning då muskulaturen arbetar i statisk position. Vid isometrisk träning töjs muskelns elastiska senor, bindväv och fascia ut och överför kraften till muskelns ursprung och fäste (Thomeé, 2008). Z-banden överför spänning längs myofibriller under en muskelkontraktion (Burgoyne 2015) och muskeln genererar kraft i en statisk position då myosinets korsbryggor aktiveras och återvinns (Wilmore, 2004).

    Isometrisk träning kan utföras smärtfritt till skillnad från excentrisk träning som oftast provocerar patientens smärta och ökar belastningen på muskelsenan (Cook 2016).

    Även den äldre populationen har visat att styrketräning ger resultat då man efter 12 - 24 veckors gruppträning har sett att patienter över 65 års ålder ökat muskelfiberstorlek av typ 1 och typ 2 fibrer, muskelstyrka och fysisk funktion efter 2 - 3 träningspass per vecka (Churchward-Venne 2015).

     

    Frågeställning

    "Vilken effekt har excentrisk träning och isometrisk träning vid behandling av akillestendinopati avseende smärta och funktion?"

     

    Population: Män och kvinnor diagnostiserad akillestendinopati

    Intervention: Excentrisk eller isometrisk träning

    Kontrollgrupp: Andra fysioterapeutiska behandlingsmetoder

    Utfallsmått: Smärta och funktion

     

    Litteratursökning

    Tabell 1

    Databas/Sökord

    Antal träffar

    Inkluderade

    Pubmed

    Eccentric exercise AND tendinopathy

    314

    1

    Google Scholar

    Isometric exercise AND tendinopathy

    5530

    1

     

    Resultat

    Dessa två studier har undersökt effekten av excentrisk träning och isometrisk träning. En av studierna har undersökt evidensen för effekten av excentrisk träning vid tendinopati i nedre extremitet och den andra studien har undersökt effekten av isometrisk träning hos patienter med patellartendinopati. I brist på studier om isometrisk träning vid akillestendinopati inkluderades studien som avhandlat isometrisk och isotonisk träning vid patellartendinopati. Studien inkluderades på grund av att den innehåller isometrisk träning av nedre extremitet vid tendinopati. Studierna har avhandlat olika fysioterapeutiska behandlingsmetoder och utvärderat träningen avseende smärta och funktion genom smärtskattning och frågeformulär. I tabell 2 presenteras studiernas resultat kortfattat.

    Grupperna i båda studierna var sammansatta på ett likartat sätt med låg risk för selektionsbias. Följsamheten i grupperna var acceptabel med låg risk för behandlingsbias och det finns heller ingen risk för bedömningsbias då studierna använt sig av validerade mätmetoder med uppföljning vid angivna tidpunkter. I förhållande till populationens storlek var bortfallet lågt och balanserad mellan grupperna vilket visar låg risk för bortfallsbias.

    Träning

    Totalt inkluderades två studier efter angiven frågeställning, en RCT studie och en systematisk översikt, som utvärderade effekter av träning hos patienter med tendinopati i nedre extremitet.

    En av studierna studerade 11 olika RCT studier för att undersöka effekten av excentrisk träning jämfört med andra behandlingar som stretching, massage och ultraljudsbehandling (Wasielewski 2007).

    I den andra studien utfördes träning under fyra veckors tid och bestod av isometrisk och isotonisk träning hos ungdomar med patellartendinopati som spelade basket eller volleyboll minst 3 dagar per vecka. Isometrisk träning utfördes 5x45 sekunder per ben. Isometrisk muskelkontraktion utfördes till 80% av maximal muskelkontraktion i en vinkel av 60 graders knäflexion. Uppföljning gjordes efter 4 veckors träning.

    Smärta och funktion

    Båda studierna har visat resultat av minskad upplevd smärta och förbättrad funktion.
    Den systematiska översikten visade långvarig effekt av excentrisk träning vid tendinopati med minskad smärta vid uppföljning efter en längre tids träning. Endast 3 av 11 studier visade mindre smärta i förhållande till kontrollgruppen varav övriga studier inte visade någon signifikant skillnad vid utvärdering av smärta när man jämfört med resultaten som kontrollgrupperna visat. Excentrisk träning visade sig bland annat vara mer effektivt avseende smärta än behandling med fotortos nattetid, ultraljudsbehandling och friktionsmassage. Patienter med akillestendinopati som använt fotortos nattetid utvärderades enligt frågeformuläret FAOS efter en period av 12 veckors rehabilitering som jämfördes med en grupp som tränat excentrisk träning. I en annan studie utvärderades patienter med patellartendinopati i 3 olika grupper under 8 veckors tid där en av grupperna fick utraljudsbehandling, en annan friktionsmassage och en tredje excentrisk träning. Man såg då att träningen var mer effektiv avseende smärta jämfört med passiva behandlingsmetoder vid 1 månads och 3 månaders uppföljning.

    I en av RCT studierna som undersöktes följdes patienter med akillestendinopati under 12 veckors tid som tränade excentrisk träning samt patienter som utförde stretchövningar. Det visade ingen signifikant skillnad mellan gruppen som hade utfört excentrisk träning jämfört med gruppen som hade utfört stretchövningar. Dessa patienter följdes upp genom manuell palpation och frågeformuläret KOOS. Muskelstyrkan utvärderades ej. I en annan studie som inkluderades i denna systematiska översikt utvärderades patienter med patellartendinopati där man tittade på både smärta och muskelstyrka mellan en grupp som utfört excentrisk träning och en grupp som utfört stretchövningar. Inte heller i denna studie såg man någon signifikant skillnad mellan grupperna avseende smärta och funktion av muskelstyrka (Wasielewski 2007).

    Smärta har i den andra studien utvärderats med NRS och funktion har utvärderats med hjälp av frågeformuläret VISA-P. Upplevd smärta har minskat vid uppföljning efter isometrisk och isotonisk träning vid akillestendinopati och det visade ingen större skillnad vid smärtskattning mellan isometrisk och isotonisk träning (Cook 2016).

    De primära utfallsmåtten i den systematiska översikten var bland annat smärta enligt Visuell analog skala, VAS (0 - 100) och frågeformulären Victorian institute of sport assessment - Achilles - VISA-A questionnaire, Foot and Ankle Outcome Score – FAOS och Knee Injury and Osteoarthritis Outcome – KOOS (Wasielewski 2007).

    I den andra studien har smärtan skattats från 0 - 10 enligt NRS vid test av enbensknäböj (Single leg decline squat – SLDS) (Cook 2016) och det har visat sig att isometrisk träning har effekt på muskelsenan efter en period av fyra veckors träning och att isometrisk träning har visat minska patientens upplevda smärta (Cook 2016).

    Utfallsmåttet i studierna passar för aktuell frågeställning då man tagit hänsyn till både muskelfunktion och smärta. Trots att alla studier inte enbart tittade på patienter med akillestendinopati var resultatet relevant för aktuell frågeställning.

    Granskningen enligt SBU visar också på att studierna höll god kvalité avseende mätmetoder, följsamhet i behandling, uppföljning under studiernas gång och storleken på grupperna.

     

    Tabell 2

    Författare/design

    Deltagare

    Intervention

    Utvärderingsvariabler

    Resultat

    Wasielewski et al. 2007,
    Systematisk översikt

     

     

    11 studier inkluderades

    165 deltagare diagnostiserad akilles-tendinopati

    124 deltagare diagnostiserad patellar-tendinopati

    4 - 12 veckor

    Excentrisk träning jämfört med koncentrisk träning, fotortos nattetid, kyla/värme, stretching, friktions-massage, ultraljuds-behandling, samt övrig träning

     

    Primära utfall:

    Smärta enligt Visuell analog skala, VAS (0 - 100),

    Victorian institute of sport assessment - Achilles - VISA-A questionnaire,

    Isokinetisk kraft av knäflexorer, Foot and Ankle Outcome Score - FAOS, Knee Injury and Osteoarthritis Outcome - KOOS,

    Vertikalt hopp,

    Tåhäv-test,

    Smärta vid aktivitet, vid ultraljud och vid massage,

    Förhållandet mellan koncentrisk q-ceps styrka och smärta vid excentrisk q-ceps arbete

     

    Minskad smärta med excentrisk träning över tid. 3 av 11 studier visade att excentrisk träning minskade tendinos-relaterad smärta i förhållande till kontroll-gruppen. I övrigt ingen signifikant skillnad mellan grupperna

    Cook et al. 2016,

    RCT studie

    29 deltagare diagnostiserad patellar-
    tendinopati
    13 personer i isometrisk grupp och 16 personer i isotonisk grupp

    4 veckor

    Grupp 1: Isometrisk träning 4 gånger/vecka

    5x45 sek/ben isometrisk knäextension i maskin

    Grupp 2: Isotonisk träning 4 gånger/vecka

    4x8 reps/ben knäextension i maskin

    Primärt utfall:

    Smärta enligt
    Numeric rating scale (NRS-0-10) under single leg decline squat (SLDS)

     

    Sekundärt utfall:

    Questionnaire on pain and function of the knee (VISA-P)

    Innan behandling:
    NRS vid SLDS:

    Isometrisk grupp: 6.3

    Isotonisk grupp: 5.5

    Efter 4 veckor:

    NRS vid SLDS: Isometrisk grupp: 4.0

    Isotonisk grupp: 2.0

     

    (Wasielewski 2007, Cook 2016)

     

    Diskussion

    Effekten av excentrisk träning och isometrisk träning har enligt denna rapport visat goda resultat avseende smärta och funktion. Däremot var det svårt att hitta studier som avser isometrisk träning vid akillestendinopati då många studier fokuserade på patellartendinopati eller träning för tendinopati i nedre extremitet. Detta skulle kunna påverka mitt resultat då man kan tänka sig att studien skulle kunna se annorlunda ut om alla studier fokuserat på akillestendinopati. Ytterligare studier kring isometrisk träning som är specificerad på akillestendinopati är därför nödvändigt. Däremot finns det inget som säger att excentrisk träning skulle vara mer effektivt än isometrisk träning vid tendinopati i nedre extremitet.

    Sammanfattningsvis har resultatet visat på att träning som belastar senan på ett eller annat sätt är mer effektivt än passiva behandlingsmetoder så som ultraljudsbehandling, ortos och massagebehandling (Wasielewski 2007). Däremot finns inga signifikanta skillnader mellan excentrisk träning och isometrisk träning (Cook 2016).

    I den systematiska översikten jämfördes excentrisk träning med andra behandlingsmetoder eller träningsmetoder. Det var ingen kontrollgrupp som fick placebobehandling, däremot var kontrollgruppen inte alltid utsatt för belastning av muskelsenan som vid excentrisk eller isometrisk träning  (Wasielewski 2007).

    I en av studierna som ingick i den systematiska översikten undersöktes effekten av excentrisk träning jämfört med koncentrisk träning vid patellartendinopati. I den grupp som genomförde koncentrisk träning var bortfallet av deltagarna för stort vilket resulterade i utebliven effekt av träningen (Wasielewski 2007).

    Excentrisk träning och isometrisk träning visar effekt på muskelstyrkan varför jag tror att båda träningsformerna ökar muskelfunktionen hos patienter med akillestendinopati. Däremot finns viss evidens för att excentrisk träning kan ge smärtpåverkan hos patienter medan isometrisk träning oftast kan utföras smärtfritt (Cook 2016).

    I båda fallen krävs ett engagemang med uppföljning då studierna visar på att träningen bör underhållas under 4 - 12 veckor (Wasielewski 2007, Cook 2016). Det finns dock vetenskaplig evidens för att patienten kan ha kvarstående symtom i upp till 12 månader efter skadetillfället (Silbernagel 2014).

    Hade det funnits ett större underlag för isometrisk träningsmetod hade träningsmetoderna också kunnat jämföras på ett bättre sätt för att se vilka skillnader avseende smärta och funktion som finns mellan excentrisk träning och isometrisk träning.

     

    Referenser

    Burgoyne T. et al. (2015). Three-Dimensional structure of vertebrae muscle Z-band: The small-square lattice Z-band in rat cardiac muscle. J Mol Biol (2015) 427, 3527–3537.

     

    Churchward-Venne T.A. et al. (2015). There are no nonresponders to resistance-type excerise training in older men and women. JAMDA 16 (2015) 400e411.

     

    Cook J. et al. (2009). Is tendon pathology a continuum? A pathology model to explain the clinical presentation of load-induced tendinopathy. Br J Sports Med 2009;43:409–416. doi:10.1136/bjsm.2008.051193.

     

    Cook J. et al. (2016). Do isometric and isotonic exercise programs reduce pain in athletes with patellar tendinopathy in-season? A randomised clinical trial. Journal of science and medicine sports 19 (2016) 702-706.


    Habets B. et al. (2017). Alfredson versus Silbernagel exercise therapy in chronic midportion achilles tendinopathy: study protocol for a randomized controlled trial. BMC Musculoskeletal Disorders (2017) 18:296 DOI 10.1186/s12891-017-1656-4.

     

    Jayaseelan D.J. et al. (2017). Manual therapy and eccentric exercise in the management of achilles tendinopathy. Journal of manual & manipulative therapy. 2017 May;25(2):106-114.

     

    Kannus P.  (1997). Etiology and pathophysiology of chronic tendon disorders in sports. Scand J Med Sci Sports 1997:7:78-85.

     

    Khan K.M. et al. (2009). Mechanotherapy: how physical therapists prescription of exercise promotes tissue repair. Br J Sports Med 2009;43:247–251. doi:10.1136/bjsm.2008.054239.

     

    Munteanu S.E. et al. (2009). Efficacy of customised foot orthoses in the treatment of achilles tendinopathy: study protocol for a randomised trial. Journal of Foot and Ankle Research 2009, 2:27 doi:10.1186/1757-1146-2-27.

     

    Rio E. et al. (2015). Isometric exercise induces analgesia and reduces inhibition in patellar tendinopathy. Br J Sports Med: first published as 10.1136/bjsports-2014-094386 on 15 May 2015.

     

    Silbernagel K. et al. (2014). Rehabiliteringsträning ger bäst effekt vid akillestendinopati. Läkartidningen: Motions- och idrottsskador översikt. 2014;111:CXDZ.

     

    Thomeé R. et al. (2008). Styrketräning för idrott, motion och rehabilitering. SISU idrottsböcker och författarna. ISBN: 978-91-85433-55-1. Andra upplagan.

     

    Vlist A.C. et al. (2019). Clinical risk factors for achilles tendinopathy: a systematic review. Br J Sports Med: first published as 10. 1136/bjsports-2018-09991 2019.

     

    Wasielewski N. et al. (2007). Does eccentric exercise reduce pain and improve strength in physically active adults with symptomatic lower extremity tendinosis? A systematic review. Journal of Athletic Training 2007;42(3):409–421.

     

    Wilmore J.H. et al. (2004). Physiology of sport and exercise, third edition. Human kinetics. ISBN: 0-7360-4489-2.

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    190405 Gruppmöte med Kristina Moberg och Emil Byström.
    Vi diskuterade mallen för kvalitetsgranskning utifrån våra arbeten. Jag presenterade mitt arbete och tankar kring att utveckla fysiologiska effekter vid styrketräning. Vi diskuterade olika källor, både litteratur och vetenskapliga studier. Vi pratade om vad som är relevant för mitt ämne och kom fram till att jag kan fokusera på vad som händer i senan vid excentrisk träning och isometrisk träning samt muskulära effekter vid styrketräning.
    Jag presenterade mina två RCT studier och diskuterade med gruppen om att byta ut en av mina studier till en systematisk översikt då studieprotokollet saknar resultat, alternativt söka reda på resultatet för att komplettera resultatdelen i min tabell.
    Jag fick bra feedback i arbetet i sin helhet, att det är lättläst, en bra och relevant introduktion samt bra tabeller som är lätta att förstå.
    Vi pratade avslutningsvis om planering inför att skriva diskussion för att kunna reflektera över kvalitetsgranskningen och träningsinterventionen utifrån vald frågeställning.
    Jag hade därför god hjälp av gruppmötet för att kunna utveckla mitt arbete.
    Posted 19:50, 6 Apr 2019
    Hej!
    Vilket intressant ämne och välarbetad fördjupning du har gjort.
    De är många olika varianter av träningsformer som tas upp med risk för att det kan bli rörigt och svårt att hänga med, det har du lyckats jätte bra med! Jag hänger med i läsningen och förstår vad du syftar till.

    Det var skönt att du innan du går på djupet valt att förklara kort vad tex. Excentriskt muskelträning är så att man följer med in med kunskapen om detta när man läser vidare.

    Det första stället jag dock fastnar på är i meningen i andra stycket, att besvären uppkommer av belastning, för att sedan stå överbelastning. Jag skulle vilja ha överbelastning även i första delen. För det uppstår väl inte av belastning som inte överbelastar senan?

    Vidare blir jag fundersam över om det är en inflammatorisk eller degenerativ process, kan man göra det lite klarare där? Är det alltid en degenerativ process som ibland blir en akut inflammation?

    En sak som slår mig när jag läser är att det är en otrolig lång läkeprocess, det gäller att ha motiverade patienten =)

    Fysiologiska effekter av fysisk aktivitet tycker jag du har fått till jätte bra!
    Möjligen en liten upprepning i att senan blir starkare i de två styckena på mitten.
    Men du har fått med större och mindre förändringar som sker vilket ger en helhetsbild av hur positiv träningen är för detta tillstånd.

    Bra komponerad resultatdel med snygg uppdelning av Träning och Smärta&Funktion, ger en mycket bättre överskådlig blick av resultatet. Ihop med tabell 2 kan man inte missa att förstå.

    I diskussionen knöt du ihop min tanke om att rehabiliteringen tar så lång tid och att det behövs engagemang och uppföljning på grund av detta.

    Jag saknar dock fundering kring behov av vidare forskning på området, speciellt som det va så svårt att hitta studier för dig, varför är det då?
    Du inkluderade en studie om sena i knä istället, kan man då anta att resultatet går att dra pararell till vilken sena som helst i kroppen?

    Du svarar på din frågeställning och jag tycker att du gjort ett bra jobb med ditt arbete!
    Posted 09:29, 18 May 2019
    Hej Anna!

    Tack för trevlig läsning om akillestendinopati! Bra att du använder dig av det uttrycket tycker jag ;) Här kommer lite feedback från mig på din text:

    - Det var bra att du skriver om skillnaderna mellan koncentrisk, excentrisk och isometrisk träning. Jag upplever att det blir lite kaka på kaka att beskriva dem både i inledningen och under fysiologiska effekter vid fysisk aktivitet. Fundera på om det skulle gå att skriva ihop det lite. Fortsättningsvis på inledningen skulle du - men inte nödvändigt - ta med Jill Cooks Continuum model of tendon pathology (2009) som beskriver en teori om hur en tendinopati uppstår.

    - Det kan vara bra att skriva att det finns två subgrupper av akillestendinopati: mid portion och insertion. Det är något man även kan skriva om i diskussionen, eftersom rehabiliteringen kan se olika ut för dem.

    - Det vore kul att veta lite mer om de icke-idrottande människorna som drabbas av detta besvär. Du har tagit med riskfaktorer vilket är bra. För idrottare orsakas den av överbelastning. Hur ser det ut för de "vanliga" människorna? Tänkbart är att det blir en överbelastning och degeneration pga en understimulerad/underbelastad sena. Detta är dock inget du behöver lägga till och det är säkert svårt att hitta fakta om det. :)

    - Jag hade lite svårigheter att hänga med i resultaten med de olika studierna i reviewn samt din RCT-studie på patellarsenan. Ibland visste jag inte om du hänvisade till patellarstudien eller en av de inkluderade studierna i reviewn. Du skulle kunna dela upp resultatet och redovisa resultatet för patellarstudien och ett annat stycke för reviewn. Det var dock bra att du hade med tabellen. Det gjorde det hela tydligare.

    Du tar upp relevanta punkter i diskussionen. I övrigt, fint jobbat! :)

    Det här med isometrisk träning kom snabbt, men avvisades också snabbt som en drömkur. Det kan vara därför det inte finns så mycket studier på det. Man försöker alltid hitta den bästa behandlingen och träningen. Det verkar nu som att det man kommit fram till är att det viktigaste är att muskeln och senan belastas på något sätt, men det spelar inte så stor roll på vilket sätt.

    Mvh Peter edited 21:08, 20 May 2019
    Posted 21:04, 20 May 2019
    Hej, och tack för ett bra arbete! Här är några kommentarer kring ditt arbete.

    I introduktionen är beskrivningen av skadan och dess uppkomst utförlig. Fint att du fick med detta med mikrotrauman. Introduktionen skulle kanske behöva en röd tråd för att väva ihop styckena och kanske avslutas med eller vävas ihop med din frågeställning?

    Beskrivningen av de fysiologiska effekterna är också utförlig men kanske också behöver en röd tråd?
    Frågeställningen är väldigt bred där du vill jämföra träning med överlag andra metoder. Bra att du tydliggör hur du valt ut studierna i ditt arbete.

    I resultatdelen är det lite svårt att hänga med vilka studier som avses som Peter påpekade. Det blir tydligare i resultattabellen. Bra! Skriv gärna in tiden för utvärdering av utfallsmåtten i tabellen.

    I diskussionen skriver du att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan excentrisk träning och isometrisk träning och hänvisar till båda studierna. Det bör kanske klargöras att denna jämförelse gjordes enbart i studien om patellartendinopati och att det blir en typ av generalisering att säga att ingen skillnad finns när det gäller hälsenan. Resonera gärna varför man skulle kunna tänka sig att det kan fungera lika bra eller sämre för hälsenorna!

    De två näst sista styckena i diskussionen hör möjligtvis hemma i resultatet? Kommentera gärna varför studierna höll god kvalité och gärna varför du anser resultatet relevant trots att det inte passar frågeställningen.

    Tiden för utvärdering var också lite annorlunda och du har valt att inte specificera tidpunkten för uppföljning i frågeställningen. Jag skulle uppskatta en vidare diskussion kring detta!
    Posted 10:35, 21 May 2019
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.