Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar > Vaccinationer > Grupp 7 > BCG och Rabies vaccin

BCG och Rabies vaccin

    BCG-Vaccin

    Bakgrund

    BCG-vaccin ger i första hand skydd till mindre barn mot generaliserad tuberkulos (Ekholm, 2016). Tuberkulos är den infektionssjukdom som är mest spridd i världen. En tredjedel av jordens människor bär tuberkolosbakterien. Varje år insjuknar cirka nio miljoner människor i aktiv tuberkolos varav cirka två miljoner avlider i sjukdomen. Det är främst i Afrika, Asien och Latinamerika som flest sjukdom och dödsfall sker (Folkhälsomyndigheten, 2016). I Sverige är smittspridningen låg. Det har skett utbrott i Sverige men det har varit begränsade till grupper eller geografiska områden.  De riskgrupper som finns i Sverige är utlandsfödda och deras barn, äldre och hemlösa. Bland svenskfödda är tuberkolos mycket ovanligt vilket medför att det finns risker med att vid diagnostisering att sjukdomen inte övervägs (Svahn & Ängeby, 2015).

    Patofysiologi

    Tuberkulos, förkortas tbc är en infektionssjukdom orsakad av tuberkelbakterien, Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen är mycket smittsam och den angriper främst lungorna (Andersson, 2016). I cirka 80 % av de fall som diagnostiserats tbc är lungorna angripna och resterande fall finns sjukdomen i lymfkörtlar, urogenitaktraktus, skelett och leder samt hjärnhinna (Svahn & Ängeby, 2015). I lungorna kan tuberkelbakterien växa i lungvävnaden och i de lymfkörtlar som är i bröstkorgen vilket får kroppens immunförsvar att agera. Den smittade får en primärinfektion som endast ger lätta symtom. Immunsystemet verkar genom att kapsla in tuberkelbakterierna i granulom som kan finnas i kroppen efter det att primärinfektionen är över och de inkapslade bakterierna kan finnas i kroppen i flera år eller i hela livet, sjukdomen är då vilande och i det läget är den inte smittsam. Men sjukdomen kan bli aktiv i och med sänkt immunförsvar blir då smittsam (Andersson, 2015).

    Symtom

    Vanliga symtom vid tuberkolos är:

    ·       långvarig hosta, mer än tre veckor med sputa.

    ·       Blodhosta.

    ·       Subfebrilitet – hos barn är ibland det enda symtomet.

    ·       Nattliga svettningar.

    ·       Symtom från olika organ (spridd tuberkolos)

    ·       Barn med feber och svullna lymfkörtlar. Utvecklar meningit och miliär (Svahn & Ängeby, 2015).

    Verkningsmekanism/adjuvans

    Vaccinet består av levande försvagade bovina tuberkulinbakterier-BCG (Bacillus Calmette Guérin) (Ekholm, 2016). Enligt FASS, (u.å) stimuleras immunsystemet av BCG- medac och har antitumoral aktivitet. Vaccinet verkar genom flera mekanismer som påverkar immunsystemets celler. BCG har även en stimulerande effekt på mjälten som genom att förstärka makrofagfunktionen i mjälten som då aktiverar naturliga mördarceller. Aktiviteten ökar i immunsystemet genom stimulering av granulocyter, monocyter/makrofager och T-lymfocyter. Bakterierna följer med urinen ut.

    BCG vaccin innhehåller ingen adjuvans enligt Folhälsomyndigheten (2016).  Ett vaccin som baseras på levande försvagade livsämnen innehåller oftast ingen tillsatts (Eklund, 2015)

    Vilka vaccineras?

    De som främst vaccineras är små barn för att skydda dem mot allvarliga former av tuberkolos. Tidigare så vaccinerades i stort sett alla barn för att senare vaccinera riskbarn den första levnadsveckan vilket upphörde då barn med immundefekt drabbades av BCG-infektion till följd av att några barn avled. Därefter gjordes en avvägning vilka barn och vilka förlopp som var mest riskfyllda. Att barn som smittas av tuberkolos eller drabbas av allmän BCG – infektion på grund av vaccinering (de barnen med immundefekt). Oftast är inte risken för tuberkolossmitta inte akut eller överhängande och därför är riktlinjerna idag att man vaccinerar först vid 6 månaders ålder eller senare för att undvika att barn med immundefekter får en livshotande BCG-infektion. Innan BCG-vaccination görs en individuell bedömning för att utreda om barnet har en medfödd immundefekt eller om det finns ärftlighet för det. Om det finns det vaccineras barnet inte. De barn som har ökad risk för tuberkolossmitta erbjuds BCG- vaccinering. De ska enligt följande kriterier ha ökad risk.

    • Tidigare tuberkulos hos en nära anhörig eller annan i bostaden.
    • Aktuell tuberkulos hos en nära anhörig eller annan i bostaden (samråd med den behandlande läkaren när det gäller eventuell kemoterapi och tidpunkten för BCG).
    • Den ena eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna eller annan bostaden kommer från ett land med ökad förekomst av tuberkolos (≥ 25 fall per 100 000 invånare och år).
    • Att familjen planerar resa till ett land eller område med hög förekomst (≥ 100 fall per 100 000 invånare och år) samt om barnet kommer i nära kontakt med befolkningen i området.

    Om barnet har stor risk för tuberkolos görs en bedömning på BB och vid behov vaccineras barnet innan det lämnar BB- avdelning. Som stor risk räknas om tbc finns i familjen eller annan person i barnets hem, om föräldrarna eller annan person som finns i barnets absoluta närhet kommer från ett land där det är hög förekomst av tbc samt om barnet kommer att vistas i ett område med hög förekomst av tbc. BCG-vaccinet har ett bra skydd för de små barnen som löper risk för en svår form av tuberkolosformen som kan ge barnet meningit och miliär, i kroppen spridd tuberkolos (Ekholm, 2016). Men skyddet har även effekt mot lungtuberkulos om barnet vaccineras ända upp till skolåldern. Efter vaccinering tar det minst 6 veckor innan BCG – vaccineringen ger fullt skydd (Lignell, 2016). Med vaccin räknar man med i Sverige att individen har ett skydd upp till 80 % medan det i andra länder inte når upp till det (Ormaasen, 2014).

    De barn som inte ska vaccineras är de barn som har en immunbristdefekt eller som har förvärvat en immunbrist på grund av sjukdom. De barn som genomgår en behandling som påverkar immunförsvaret ska heller inte vaccineras. De personer som har en överkänslighet mot någon del i vaccinet ska heller inte vaccineras då en allergisk reaktion kan uppstå (Andersson, 2016).

    Biverkningar till BCG – vaccin

    De biverkningar som kan uppstå är en lokal inflammation vid instiktsstället på de patienter som tidigare inte vaccinerats. Även en lokal lymfknutereaktion kan uppstå (Ormaasen, 2014).  

    Revaccinering

    Vaccinerade individer är oftast tuberkulinpositiva efter sex veckor, men det är oklart om tuberkulinreaktionen och den verkliga skyddseffekten mot sjukdomen är symetriska. Längden på immuniteten är inte känd (FASS, u.å). Det finns ingen effekt av revaccinering och det rekommenderas inte (Ekholm, 2015). Men i särskilda fall där man bedömer att eventuell vaccinering inte fungerat genom att det är svår bedömt om injektionen fungerat kan omvaccinering ske (Lignell, 2015).

    För att undersöka om patienten har tbc kan man ta hjälp av ett test där testet visar om patienten har varit i kontakt med någon med tbc-sjuk person och då smittats. I de fall där patienten inte vet om denne har vaccinerats kan även testet visa det. Turberkulintest visar i de flesta fall om patienten är smittad. Testet genomförs genom att en liten mängd tuberkulin sprutas in genom huden, oftast på underarmen och därefter inom tre dygn bedöms om det finns någon markering som är en upphöjning med förhårdnad hud är större än 6 millimeter och de fall där det är det så visar det att patienten tidigare varit utsatt för tuberkulosbakterier. Testet visar även om patienten har ett vilande tbc. Om patienten är sjuk eller vaccinerad med BCG får patienten en reaktion som ofta är ett stort utslag. Om det är så att patienten blivit utsatt för smitta ger testet tidigast fyra till sex veckor utslag om patienten smittats (Lignell, 2015).

    Radioprogram

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/159112?programid=1272 ”Varför vi inte lyckas utrota tbc?”

    Länk till formulär för föräldrar inför vaccinering

    http://www.vardgivarguiden.se/behandlingsstod/bvc/riktlinjer-stodmaterial/behover-ditt-barn-vaccineras-mot-tuberkulos---formular/

     

    Rabies

    Patofysiologi

    Rabies är en akut virussjukdom som smittar från djur till människa, det vill säga en zoonos. Rabies orsakas av ett RNA-virus som hör till familjen Rhabdoviridae (Folkhälsomyndigheten, 2013).Det vanligaste är att rabiessmitta kommer från hund eller katt, men alla varmblodiga djur kan smittas av rabies och föra vidare smittan till människa (Smittskyddsläkarföreningen, 2007). Rävar och fladdermöss är också representerade att vara smittade av rabies (Vårdguiden, 2014). Det vanligaste är dock att smittan ses hos hundar, mer än 95% av dödsfallen orsakade av viruset är orsakat av rabiessmittade hundar. 3 miljarder människor i världen lever i områden där risken är stor att drabbas av rabies. Viruset överförs genom saliven från ett smittat djur och kommer in i människan genom ett sår eller genom direkt exponering av saliv från däggdjuret till människans saliv. Viruset kan inte ta sig igenom en intakt hud. (WHO,2016). Ett bett i ansiktet ger större risk för smitta än ett bett på en perifer kroppsdel (Vårdguiden, 2016). Den vanligaste formen av mänsklig rabies är rasande rabies och står för ca 80 % av alla dödsfall orsakade av hundar. Den andra mindre vanliga formen av rabies är paralytisk rabies (WHO, 2016).

    Prevalens

    WHO uppskattar att mellan 26 000 och 61 000 människor årligen avlider i rabies (Socialstyrelsen, 2014). Rabies har rapporterats genom åren från 150 länder Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Japan och Sverige är helt fritt från rabies (Folkhälsomyndigheten, 2013). Förövrigt finns rabies utbrett i samtliga kontinenter förutom i Antarktis. 95 % av alla sjukdomsfall har rapporterats från Asien och Afrika. Indien är det land som har högst siffror av dödsfall relaterat till rabies. De flesta dödsfallen inträffar på landsbygden där kunskapen är låg och där tillgången till behandling är begränsad eller obefintlig. Dock tror man att statistiken är underskattad då det i utvecklingsländer saknas rapporteringssystem (WHO,2016). I länder som har dålig kontroll på vaccin för rabies av sina husdjur och de länder som har fritt kringströvande hundar är risken större för rabiessmitta (Vårdguiden, 2014). Under senaste 30 åren har två personer vårdats på svenskt sjukhus. Första sjukdomsfallet var 1974 och andra 2000. Båda personerna insjuknade när de återvänt till Sverige, hade smittats av en sjuk hund och båda avled (Folkhälsomyndigheten, 2013)

    Symtom

    Inkubationstiden kan variera från sju dagar till ett år, men det vanligast är två till tre månader (Smittskyddsläkarföreingen,2007; Folkhälsomyndigheten,2013). Rabiessjuka djur utsöndrar virus cirka tio dagar innan de uppvisar symtom på smitta (Folkhälsomyndigheten. 2013; WHO, 2016). Hur lång tid det tar innan symtom bryter ut beror på faktorer som lokalisering på kroppen och sårets svårighetsgrad (Folkhälsomyndigheten, 2013). Initialt ses symtom som feber, smärta, en brännande känsla, stickningar i området kring såret. Senare i sjukdomsförloppet kommer symtom som ångest och oro. (Folkhälsomyndigheten, 2013). Andra symtom som är vanliga är cerebral påverkan med förvirring, agitation, förändrat beteende, hallucinationer och sömnlöshet (CDC, 2011). När viruset har nått kroppen replikerar viruset i muskelcellerna från där såret är lokaliserat och kommer där i kontakt med axoner, perifera nerver och slutligen centrala nervsystemet och utvecklas till dödlig inflammation i ryggmärgen och sedan hjärnan i form av en meningoencefalit eller akut encefalit (WHO,2016). Efter några dagar inträffar koma och sedan död hjärt- och andningsstillestånd. Rabies är en 100% dödlig sjukdom som inte går att häva när symtom väl brutit ut. Den drabbade avlider vanligtvis inom två veckor (Folkhälsomyndigheten,2013; WHO, 2013).

    Diagnos och behandling

    Diagnos sätts efter anamnes och information om utlandsresa och eventuella djurkontakter (Folkhälsomyndigheten, 2013). Den första åtgärden som ska tas är att mycket noggrant tvätta såret med tvål och vatten (Smittskyddsläkarföreningen, 2007). Om en patient uppvisar tecken på symtom på encefalit eller myelit eller symtom som dysfagi, vattuskräck eller pares ska rabies alltid tas i beaktan (CDC, 2011). Antikroppar mot rabiesvirus kan ställas genom blodprov eller så kan virus påträffas genom prov från saliv, hud eller hornhinna (Folkhälsomyndigheten, 2013). Vid misstanke om rabies vårdas patienten på intensivvårdsklinik eller infektionsklinik (Smittskyddsläkarföreningen, 2007). Då rabies har en lång inkubationstid kan en dödlig utgång motverkas genom att omedelbart efter smittillfället ge immunglobulin och vaccinera enligt schema (Folkhälsomyndigheten, 2013). Immunglobin, HRIG, ges i området i och runt såret vid ett tillfälle som profylax, vilket genererar i att antikroppar omedelbart uppstår. Vaccin ges därefter och antal doser beror på om individen har fått vaccin tidigare eller inte (CDC, 2011).

     

    Förebyggande åtgärder

    Att avstå från att klappa okända däggdjur vid utlandsvistelse är det bästa sättet att skydda sig mot rabies. Framförallt hundar och katter ska undvikas att beröras (Folkhälsomyndigheten, 2013). Barn är särskilt utsatta då de ofta närmar sig fritt strövande hundar och katter (Vårdguiden, 2016). Rabies klassas enligt smittskyddslagen (2004:168) som en allmänfarlig sjukdom och ska redan vid misstanke anmälas via anmälningssystemet SmiNet. Insjuknande ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid känd smitta ska smittspårning göras. Även arbetsmiljöverket ska informeras och jordbruksverket ska kontaktas (Folkhälsomyndigheten, 2014). Hanteringen av rabies hos djur styrs av epizootilagen (1999:657) ( Socialstyrelsen, 2014). Program för eliminering av smittan kretsar oftast kring att massvaccinera grupper av djur så som hundar. Vaccinationskampanjer görs regelbundet men för att lyckas bryta ner sjukdomen så måste 70 % av alla hundar i ett visst område vaccineras (WHO, 2016).

     

    Vaccination för rabies

    Vaccin mot rabies ges i särskilda fall inför en resa och vid risk för att en individ kan smittas av rabies. Om en resenär avser att behöva vara nära smittade djur ska vaccin ges innan resa. Till exempel skogsarbetare, sjukvårdspersonal och veterinärer bör vaccinera sig innan resan. Rekommenderas också att ges då individer som avser att resa i riskområden och befinna sig långt ifrån möjlighet att få vaccin vid eventuell exponering av viruset. Vid vaccinering kan lokala reaktioner uppstå så som svullnad, ömhet eller rodnad vid injektionsstället. Symtom som feber, huvudvärk, illamående eller muskelvärk kan förekomma men är mindre vanliga och i så fall övergående. Få allergiska reaktioner har noterats som biverkning (Folkhälsomyndigheten, 2013).

    Vaccinationen ges intramuskulärt och ges vid tre tillfällen och ges till vuxna på överarmens utsida och till barn på lårets framsida. Den första ges minst en månad före avresa, den andra dosen ges en vecka efter första dosen och den tredje ges två till tre veckor efter den andra dosen. Dessa tre sprutor ger ett grundskydd mot rabies men om man exponerats för rabiessmitta ska ytterligare två sprutor ges med tre dagars mellanrum. Man har inte sett några risker med att ge vaccinet vid graviditet eller för ammande kvinnor. Barn över ett år vaccineras med samma intervall som vuxna (Vårdguiden, 2014). Det är inget hinder att ge vaccin vid förkylning eller lindrig sjukdom. Tillfällen då vaccin inte ska ges är om livshotande fysisk reaktion uppstått vid tidigare vaccinering mot rabies. Även personer som har svår allergi ska inte vaccineras. Om väl person fått ett djurbett av smittat djur ska vaccin ges oavsett med tanke på att obehandlad rabiessmitta leder till döden (Folkhälsomyndigheten, 2016). Vaccinet heter Rabinur och består av rabiesvirus producerat i cellkulturer från kyckingembryon, natriumklorid, kalium-L-glutamat, trometamol, dinatrimedetat, polygelin, sackaros och vatten för injektionsvätskor (Fass, u.å). Vaccinet innehåller ej adjuvans (Fass, u.å).

     

     

    Aktuell medial diskussion

    Ett hot om Rabies uppstår då hundar illegalt tas in i Sverige. Cirka 3000 hundar kommer in illegalt till Sverige årligen. Svenskar beskrivs som blåögda vilket skapar en risk för att rabies kommer in i Sverige (Fall, 2016).

    http://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/rabies-ett-vaxande-hot

    Referenslista

     

    Andersson, I. (2015). 1177 vårdguiden. Tuberkolos – tbc. Hämtad 9 december, 2016, från http:// www.1177.se/Jamtland-Harjedalen/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Tuberkulos--tbc/

    CDC, Centers for desease for control and prevention.(2011). Rabies. Hämtad 2016-12-09 från http://www.cdc.gov/rabies/medical_care/hrig.html

    Ekholm, L. (2016). BCG – vaccination.  Hämtad 9 december, 2016, från Rikshandboken för vaccinering, http://www.rikshandboken-bhv.se/Text...G-vaccination/

    Fall. A. (2016-06). Rabies ett växande hot. SVT-Nyheter. Hämtad från http://www.svt. se/nyheter/lokalt/halland/rabies-ett-vaxande-hotFolkhälsomyndigheten.

    FASS. (u.å). BCG-medac. Hämtad 9 december, 2016, från FASS, http://www.fass.se /LIF / product? userType=0&nplId=20020419000099#pharmacodynamic

    FASS. (u.å). Rabipur. Hämtad 2016-12-12 från http://www.fass.se/LIF/ product?user Type=0&nplId=20040213000019#composition2

    Folkhälsomyndigheten (2013). Sjukdomsinformation om rabies. Hämtad 2016-12-08 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/...kdomar/rabies/

    Folkhälsomyndigheten (2013). Vaccin mot rabies. Hämtad 2016-12-08 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/...er-a-o/rabies/

    Folkhälsomyndigheten (2014). Rekommendationer om förebyggande mot rabies. Hämtad 2016-12-09 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/...er-a-o/rabies/

    Folkhälsomyndigheten (2016). Hämtad 9 december, 2016,från Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/...uberkulos-tbc/

    Lignell, K. (2016). BCG vaccin mot tuberkolos. Hämtad 28 november, 2016, från Vårdgivarguiden – Stockholms läns landsting, http://www. vardgivarguiden.se /Behandlingsstod/BVC/Riktlinjer-Stodmaterial/Vaccination-BHV/Tuberkulos-vaccin/

    Ormaasen, V. (2014). Läkemedel vid infektionssjukdomar. I H. Nordeng & O. Spigset (Red.), Farmakologi och läkemedelsanvändning (s.368-375). Lund: Studentlitteratur.

    Socialstyrelsen. (2014).Rekommendationer om förebyggande av rabies. Hämtad 2016-12-10 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/...2014-12-34.pdf

    Svahn, A & Ängeby, K. (2015). Tuberkolos (tbc) diagnostik. Hämtad 7 december 2016, från Internetmedicin.se, http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1447

    Smittskyddsläkarföreningen. (2007) Rabies, läkarinformation. Hämtad 2016-12-08 http://www.slf.se/Foreningarnas-star...resseforening/ Smittskyddslakarforeningen/Smittskyddsblad-/Rabies-lakarinformation-2007-01-01/

    Vårdguiden 1177. (2014). Vaccination mot rabies. Hämtad 2016-12-09 från http://www.1177.se/Dalarna/Tema/Vacc...on-mot-rabies/

    WHO. (2016). Rabies. Hämtad 2016-12-06 från http://www.who.int/rabies/about/en/

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    spännande och välgjort arbete! Lätt att läsa. Kolla bara under BCG vilka vaccineras, där finns några konstiga meningar.Om bcg är den vanligaste infektionssjukdomen i världen vore det på sin pltts med några siffror från WHO. Varför ser det ut som det gör idagsläget med tbc? Under rabies-prevalens menar ni att man vaccinerar husdjur? Jag tolkar det som att rabies vaccin inte innehåller ngn adjuvans.
    Arbetet är väl underbygt. Bra jobbat!
    Posted 10:12, 14 Dec 2016
    Intressant och bra arbete! Roligt med inslag av olika länkar med filmer och radioprogram:) Ni har med alla delar förutom om det finns adjuvans i vaccinerna. Ni behöver se över referenshanteringen - t.ex behöver de båda referenserna från Folkhälsomyndigheten 2013 och FASS särskiljas, vad betyder u.å efter FASS referensen?, se över referenshanteringen i referenslistan. Vårdguiden 2016 finns inte med i ref.listan. Ni refererar på olika sätt till Vårdguiden 1177, 2014 i arbetet. Se över meningsuppbyggnaden under stycket Vilka vaccineras som handlar om BCG-vaccin. Ev. ta bort it-adressen efter stycket om Aktuell medial diskussion eftersom den referensen finns i ref.listan. Bra jobbat:)
    Posted 11:36, 14 Dec 2016
    Intressant arbete, upplever att den första delen om tbc är väldigt lättläst! Tumme upp för det! Bör som sagt se över referenshanteringen, den gällande 1177. För ni nämner en författare Andersson men i text skrivs det 1177. Kan se att ni ej hittat år gällande fass.se men det kan läsas att texten är baserad på produktresumé från 2015-08-01. Lycka till och bra jobbat! :) /Anna Gustafson
    Posted 19:47, 14 Dec 2016
    Väl genomarbetat. Lätt att följa och intressant att läsa. Författarna tar upp patofysiologi, verkningsmekanism på både sjukdom och vaccin, symtom på sjukdom, behandling och prevalens. Vaccinationer beskrivs väl. Intressanta länkar lyfter verkligen arbetet.
    Något som kan höja arbetet ännu mer; läs igenom vilka som vaccineras med BCG. Kan nog förenklas för att få en klarare bild.
    Referenserna i löpande text kan göras tydligare, med sufix vid flera referenser till samma Huvudreferens (Folkhälsomyndigheten, 2013a, till exempel).
    Annars var det ett intressant arbete att läsa. Tack för det!
    Posted 21:20, 14 Dec 2016
    Lätt att läsa, bra struktur på arbetet, och mycket intressant information om sjukdomen, och hur kan man behandlas och förebygga. Saknar information om adjuvans i vaccinet, samtidigt saknar en APA referenslista. Annars tycker jag att eran arbetet uppfyller nästan alla krav enligt instruktionerna.
    Posted 01:11, 15 Dec 2016
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.