Symtom och behandling

De flesta människor infekteras någon gång i livet av HPV i någon form.

Hudvårtor är en vanlig smitta som de allra flera haft någon gång i livet, vilket också är en typ av HPV. Dessa vårtor uppstår oftast på händer och fötter. Hudvårtorna läker oftast bort av sig själv och de virustyper som ger vårtor ger heller ej cancer. Hudvårtorna kan behandlas med kräm, bortbränning, nedfrysning etc. Det kan ta olika tid för att få bort hudvårtor helt och de kan lätt uppkomma på ny ställen. (Folkhälsomyndigheten, 2016)

Könsvårtor, kondylom, är också en typ av HPV. Dock ej densamma som ger upphov till vårtor på händer och fötter. Kondylom kan se olika ut men oftast är det en rodnad eller små flikiga förändringar som ser ut som vårtor som sitter på könsorganen. Lokalisationen är helt oberoende av var den befinner sig, så oavsett var vårtorna sitter får man räkna med att viruset finns överallt i slemhinnorna, både i ändtarmsöppningen och även i vissa fall även i munnen. Behandling för kondylom är kräm men kan även tas bort genom bortbränning, nedfrysning eller laser. Om patienten har varit fri från kondylom 4-6 månader är det sannolikt att virusinfektionen är borta och man är då ej längre smittsam. (Folkhälsomyndigheten, 2016)

De flesta patienter som bär på HPV märker inga symtom, då livmoderhalscancer inte ger symtom i tidigt skede. Det enda sättet att upptäcka om en patient har HPV är genom regelbundna gynekologiska cellprovskontroller. Det har visat sig att det finns samband mellan cancer och vissa virustyper, nr 16 och nr 18. För att patienten ska få cancer eller allvarliga förstadier till cancer måste HPV infektionen varit kvarstående under en lång tid. HPV kan då ge upphov till cellförändringar. De flesta cellförändringar går över av sig själv men en del behöver behandlas. Dessa behöver behandlas genom mindre operationer då man använder så kallad elslynga, nedfrysning eller laser. (Folkhälsomyndigheten, 2016) 

Prevalens

Globalt sett så återfinns livmoderhalscancer som den fjärde vanligaste formen av cancer hos kvinnor. Det uppskattas till cirka 528 000 nya fall av livmoderhalscancer och mer än hälften är dödsorsak. 80 % av fallen med livmoderhalscancer ses inträffa hos kvinnor i utvecklingsländer. (Läkemedelsverket, 2015) Folkhälsomyndigheten (2016) rapporterar att ca 420 kvinnor i Sverige diagnostiseras med livmoderhalscancer årligen.

I världen har 65 stycken länder introducerat vaccinationsprogram för HPV. Vaccineringen är mest utvecklad i höginkomstländer men det kan ses en ökning även i låg- och medelinkomstländer. I Afrika och Asien ses fortfarande stort behov av uppstart av vaccinering och screening gällande HPV. (World Health Organization [WHO], 2016) År 2012 påbörjades vaccinationer i Sverige utifrån att det då började ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. (Hint, 2015)

Vaccin

Tre vacciner finns, Gardasil (Gardasil, 2016), Cervarix (Cervarix®, 2016) och Gardasil 9. Den sistnämnda godkändes år 2015 (Läkemedelsverket, 2016) och är under utökad övervakning (Gardasil 9, 2016)

De tre ovanstående vaccinerna arbetar förebyggande och kan användas från 9 års ålder för att minska risken för cellförändringar orsakade av HPV lokaliserade genitalt och analt. Det innebär att det inte är någon medicinering vid pågående infektion av HPV. Det är fortsatt av stor vikt att genomgå screening, cellprovtagning, då inget vaccin kan sägas ha hundra procentig effekt. Viktigt är också att använda adekvat skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar då vaccinet endast har effekt på de specifika typerna av HPV. (Gardasil, 2016) Flickor i årskurserna 5 och 6 erbjuds vaccinet inom skolhälsovården och vaccinet ingår i högkostnadsskyddet upp till 26 år, för kvinnor (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2016).

Vaccinationen kan ges vid lättare infektioner och ger inte sämre skydd. Vaccinet ges intramuskulärt i muskeln på överarmen under axeln eller utsidan av låret i den mittersta delen av låret. (Gardasil, 2016)

Personer 9-13 år kan ges två doser med 6 månaders mellanrum men det är även möjligt att ge enligt ett tredos-schema med ett uppehåll på minst 1 månad från första injektionen och därefter minst tre månader till den sista dosen och viktigt är att alla doser ges inom ett år. Till personer som är 14 år och äldre ges alltid tre doser. Behov av påfyllnadsdos är inte fastställt. (Gardasil, 2016)

Gardasil som beskrivs innehålla och ge skydd mot HPV-typerna 16 och 18, i detta vaccin finns även skydd mot typ 6 och 11 som kan orsaka kondylom och är därmed också godkänt för vaccination av pojkar från 9 års ålder. Det andra vaccinet Cervarix skyddar mot typ 16 och 18. (Carlsson & Silfverdal, 2016) Gardasil 9 innehåller HPV av typ 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58. (EMA, 2016) Det bästa är att ge vaccinerna innan sexdebut för att minimera risken att redan vara infekterad med någon typ av HPV. (Carlsson & Silfverdal, 2016)

Verkningsmekanism

HPV omges av ett skal som är gjort av protein, detta protein heter L1-protein. För att framställa vaccinet tas dessa proteiner och sätts ihop till strukturer som liknar HPV, vilket kallas rekombinant DNA-teknik. Det görs för att kroppen ska kunna känna igen de viruslikande partiklarna och bilda antikroppar mot dessa L1-proteiner. Om personen utsätts för det riktiga HPV viruset kan immunsystemet snabbare bilda antikroppar och på så vis skydda sig mot viruset. Vaccinet är ett så kallat avdödat vaccin så partiklarna kan inte orsak skada så som sjukdom eller infektion. Adjuvansen i vaccinet är aluminium och hjälper till att förbättra immunsvaret. (EMA, 2016) Aktiva substanser i vaccinerna är de olika typer av humant papillomvirus (Gardasil, 2016).

Biverkningar

Vanliga eller mycket vanliga biverkningar är illamående, yrsel, huvudvärk, feber, svullnad, smärta och klåda vid insticksstället (Gardasil 9, 2016)

Länkar för fördjupning 

Human Papillomavirus  HPV - https://www.youtube.com/watch?v=AZOnAuElJHk