Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Evidensbaserat arbetssätt och forskningsmetodik inom fysioterapi MC3026 ht18 > PM-arbeten > Sambandet mellan ökad rektusdiastas, ländryggs- och bäckensmärta och rörelserädsla.

Sambandet mellan ökad rektusdiastas, ländryggs- och bäckensmärta och rörelserädsla.

    Table of contents
    No headers

    1. Bakgrund

    1.1 Rektusdiastas

    Vid en graviditet delar sig musculus rectus abdominis vid lina alba, ett senstråk som går från processus xiphoideus till pubis symfysis. Genom hormonella påverkningar sträcks lina alba ut och får strukturerna som redan är under högt tryck från fostret att dela sig. Rektusdiastas (RD) defineras som en separation av musculus reactus abdominis. Hos de flesta går denna delning tillbaka inom 3 månader (Keshwani et. al, 2016). Ca 36% av kvinnorna har kvar en vidgad RD som troligen inte går samman efter de normala 12 veckorna (Boissonnault & Blaschak, 1988). Vad som är ökad RD varierar sig i studier, både gällande måtten men även var på linea alba man mäter. En äldre studie från (Rath, et al. 1996) menade att ett mått >2,7 cm mätt i navelnivå var en patologisk RD. Två andra studier menar att >2 cm på en eller flera undersökningsnivåer (navelhöjd, 4,5 cm ovan el under navelhöjd) (Chiarello, 2005; Lo, 1999). Keshwani et al. (2016) menade att en normal RD är 1,0 cm upp till 2,2 cm, dvs upp till 2 fingerbredd eller mindre och allt däröver då är patologiskt.

     

    1.2 Rektusdiastas och smärta

    Man har i vissa studier sett att vid ökad RD finns en högre grad av smärta i bäckenregionen (Parker, Millar & Dugan, 2009). Mekanismerna bakom fynden är oklara men teorin är att en svaghet i magmuskulaturen på grund av en ökad RD, leder till biomekaniska problem och felaktig postural kontroll, och att detta kan orsaka ländryggs och bäckensmärta (Boissonnault & Blaschak, 1988). ​Mild grad av ökad RD visade i en studie ingen korrelation till ökad ländryggs- och bäckensmärta, men den fanns i samma artikel indikation att en ökad RD skulle kunna ha det (Sperstad Bakken et al. 2016). Dock har studiedeltagarna endast frågats om de har smärta eller inte, dvs inte fått någon gradering i smärta med någon typ av smärtskala, vilket vi är intresserade av. Man har i andra studier fått motsatta resultat och menar att RD inte har något samband med ländryggssmärta (Mota et al., 2015; REF)Det skiljer sig alltså åt och det finns idag ingen större evidens för att RD skulle ge ländryggs- och bäckensmärtor.

     

    1.3 Rörelserädsla

    Det finns dokumenterat, ur ett psykologiskt perspektiv, att erfarenheter av och attityder till smärta påverkar våran smärtupplevelse, leder till undvikandebeteenden och ger en ökad sannolikhet att utveckla långvariga besvär (Linton, 2013). Katastroftankar kring smärta har man sett är negativt associerat med fysisk återhämtning efter förlossning (Flink et al., 2009). Kunskapslucka. Det verkar dock inte finnas någon studie som tittar på sambandet mellan ökad rektusdiastas och psykologiska faktorer. Genom att undersöka rörelserädsla och katastroftankar kopplat till ökad RD skulle kunna öka förståelsen till hur vi kan behandla besvär relaterat till RD??

    Man har i vissa fall kopplat ihop långvarig smärta med inställningen till aktiviteter och att röra sig jämfört med personer som inte har långvarig smärta (Linton, 2013. s 195). Här skulle man kunna tänka sig att personer som har långvarig smärta i ländrygg och bäcken är mer benägna att undvika rörelser som kan trigga och kanske ev. ökar smärtupplevelsen. Rädsla är en känsla som är starkt förknippat med katastroftänkande, dvs att förutse värsta tänkbara konsekvenser av smärta. En person som har fear-avoidance, här översatt med rörelserädsla, får positiv tillbakakoppling vid att undvika de rörelser som ger smärtupplevelsen. Mönster som med tid blir svåra att bryta. Vilket i sin tur kan orsaka andra problem så som nedsatt muskelaktivitet, nedstämdhet osv, som vidare ger ytterligare undvikande av rörelser som leder till ökad smärtintolerans och ev större smärtintensitet (Linton, 2013. s. 197).

     

    2. Syfte

    Syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan ökad rektusdiastas och ländryggs- och bäckensmärta samt rörelserädsla, hos kvinnor med ökad rektusdiastas (över 2 fingerbredd) hos kvinnor mellan x och x år efter förlossning.

     

    3. Frågeställningar

    Finns det ett samband mellan ökad rektusdiastas och ländryggs- och bäckensmärta? 

    Finns det ett samband mellan ökad rektusdiastas och rörelserädsla? 

    Finns det ett samband mellan ländryggs- och bäckensmärta och rörelserädsla?

     

    4. Metod

    4.1 Design

    Forskningsprojektet är en kvantitativ tvärsnittsstudie som är en del av ett pågående studie.

     

    4.2 Datainsamlingsmetoder

    Datainsamlingen sker på kvinnornas vårdcentral eller närliggande vårdcentral på mödravårds- och barnavårdscentraler samt fysioterapiavdelningar i Örebro, Karlstad, Falun, Borlänge och Stockholm.

    Mätningen av rektusdiastasen görs med ultraljud av en och samma fysioterapeut. Mätningen av RD med ultraljud är validitets-och reliabilitetstestat (Mendes et al, 2007). Smärta skattas på en Numeric Rating Scale (NRS) skala mellan 0 (ingen smärta) till 10 (värsta tänkbara smärta).

    Deltagarna fyller även i frågeformulären Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK) för att svara på frågeställningen om rörelserädsla. Referenser! Validerat tidigare.?

     

    4.3 Utfallsmått

    Bredden på rektusdiastasen mätt med ultraljud.

    Svar på frågeformulären NRS-10, TSK, och PCS.

     

    4.4 Population

    Inklusionskriterier är kvinnor som fött ett eller flera barn genom naturlig födsel eller kejsarsnitt. Ålder mellan 20-45 år gamla och som förstår och kan uttrycka svenska i tal och skrift. Kvinnorna ska kunna sätta minst 2 fingrar mellan rektusbukarna.

    Exklusionskriterier är strukturell deformitet av ryggraden, neurologisk-, reumatologisk-, skeletal- eller muskulär sjukdom. Man ska inte heller ha haft ländryggs- eller bäckensmärta innan graviditet som är tillräckligt stark så kvinnan behövt vara hemma från skola eller jobb.

     

    4.5 Analysmetod

    Korrelationskoefficienten mellan de olika variablerna kommer att genomföras i SPSS genom Spearmans icke parametriska test.

     

    5. Etiska överväganden (wiki 2)

     

    6. Reflektion (wiki 3)

     

    Författare: Carina Maineborn och Anna Ärlebäck

     

     

    Litteraturlista:

    Boissonnault, JS., & Blaschak, MJ. Incidence of diastasic recti abdominis during the childbearing year. Phys Ter. 1988;68(7):1082-6.

    Brandao de Moraes Vieira, E., De Góes Salvetti, M., Petri Damiani, L., & Andrucioli de Mattos Pimenta, C. Self-Efficacy and Fear Avoidance Beliefs in Chronic Low Back Pain Patients: Coexistence and Associated Factors. 2014;15(3):593-602. doi.org/10.1016/j.pmn.2013.04.004

    Chiarello, C.M., Falzone, L.A., McCaslin, K.E., Patel, M.N., and Ulery, K.R. The effects of an exercise program on diastasis recti abdominis in pregnant women. ([corrected, published erratum appears in J Womens Health Phys Ther 2005;29:76])J Womens Health Phys Ther20052911–16

    Flink IK, Mroczek MZ, Sullivan MJ, Linton SJ. Pain in childbirth and postpartum recovery: the role of catastrophizing. Eur J Pain. 2009;13(3)312-4.

    Keshwani, N., Hills, N. & McLean, L. Inter-Rectus Distance Measurement Using Ultrasound Imaging: Does the Rater Matter? Physiotherapy Canada. 2016; 68(3);223–229; doi:10.3138/ptc.2015-36

    Linton, S. Att förstå patienter med smärta. 2013. Studentlitteratur AB, Lund

    Lo, T., Candido, G., and Janssen, P. Diastasis of the recti abdominis in pregnancy: risk factors and treatment. (44)Physiother Can19995132–36

    Mendes Dde A, Nahas FX, Veiga DF, Mendes FV, Figueiras RG, Gomes HC et al. Ultrasonography for measuring rectus abdominis muscles diastasis. Acta cirurgica brasileira / Sociedade Brasileira para Desenvolvimento Pesquisa em cirurgia. 2007;22(3):182-6.

    Mota P, Pascoal AG, Carita AI, et al. Prevalence and risk factors of diastasis recti abdominis from late pregnancy to 6 months postpartum, and relationship with lumbo-pelvic painMan Ther 2015;20:200–5. doi:10.1016/j.math.2014.09.002

    Parker, MA., Millar, LA., & Dugan, SA. Diastasis rectus abdominis and lumbo-pelvic pain and dysfunction - Are they related? Journal of Women’s Health Physical Therapy: 2009; 33(2); 15-22.

    Rath, A.M., Attali, P., Dumas, J.L., Goldlust, D., Zhang, J., and Chevrel, J.P. The abdominal linea alba: an anatomo-radiologic and biomechanical study. Surg Radiol Anat199618281–288

    Sperstad Bakken, J., Tennfjord Kolberg, M., Hilde, M., Ellström-Engh, M., & Bø. K. Diastasis recti abdominis during pregnancy and12 months after childbirth: prevalence, risk factors and report of lumbopelvic pain. Sports Medicine Norway. 2016; 50:1092–1096. doi:10.1136/bjsports-2016-096065

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.