Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Evidensbaserat arbetssätt och forskningsmetodik inom fysioterapi MC3026 ht18 > PM-arbeten > Långsiktigt stöd för och tillsammans med personer med förvärvad hjärnskada

Långsiktigt stöd för och tillsammans med personer med förvärvad hjärnskada

    Table of contents
    No headers

    Titel och författare

    Långsiktigt stöd för och tillsammans med personer med förvärvad hjärnskada. Författare Samuel Jonsson

     

    Bakgrund/inledning

    Förvärvade hjärnskador är ett mångfacetterat område som inkluderar stroke, traumatiska hjärnskador, tumörer, syrebristskador, skador beroende på lösningsmedel, missbruk eller förgiftningar, skada relaterat till infektion, men även stressrelaterade skador och whiplash.  Omfattningen av skadan beror på vilka områden som påverkas. Beroende på vart skadan sitter kan olika funktionsnedsättningar uppstå. Vanliga måttliga funktionsnedsättningar är neurologiska symtom med nedsättning av kraft, koordination och känsel. Uppmärksamhet, koncentration och minne kan också vara påverkat. Påverkan på känsloliv, beteende och personlighet förekommer. För dem med svårare skador är framförallt vakenheten och kommunikationsförmågan påverkad. De måttliga funktionsnedsättningarna är vanligtvis svårare men av samma typ som hos de måttligt skadade individerna. Minnesluckor från den tid då individen ådrog sig sin funktionsnedsättning förekommer alltid. Det är också vanligt att sinnesintrycken syn, lukt, hörsel och känsel påverkas i någon form. Förmågan till viljestyrda rörelser förändras ofta, epilepsi är vanligt hos dem med större funktionsnedsättning. Smärta är vanligt och även huvudvärk. Rehabiliteringen av den skadade inleds redan under den akuta vårdtiden om det bedöms lämpligt. Patienten ska hjälpas att nå så god fysisk och psykisk funktion som möjligt vilket minskar risken för eventuella handikapp. Olika rehabiliteringsenheter är ansvariga för det i Sverige (1).

    I t.ex. Australien utvecklades under 2013 ett sätt att ta hand om dem med förvärvad hjärnskada som kallas families 4 families, där de stöttar varandra. Målen för många av deltagarna i detta, som till en början var ett projekt, var att erhålla känslomässigt stöd, få en ökad kunskap om förvärvade hjärnskador och öka sitt kontaktnät. Uttalat mål för projektet var att hjälpa vuxna med förvärvade hjärnskador och deras familjer att skapa förmåga till återhämtning, välmående och livskvalitet genom kamratbaserad information, utbildning, sociala möjligheter och annat stöd som fokuserar på familjer (2).

    I en reviewstudie från USA såg de på hur personer med traumatiska hjärnskador fick stöd av andra med liknande svårigheter (3). De fann begränsad evidens för hur effektivt det var med erfarenhetsbaserat stöd efter traumatisk hjärnskada. De studier som granskades var dock småskaliga, av varierande kvalitet och utan detaljerad information om innehåll och fokus för interventionerna.

    En annan reviewstudie från södra Australien som också fokuserade på individer med traumatiska hjärnskador diskuteras det positiva med att ha grupper, så att patienterna kan lära av varandra hur de ska hantera de svårigheter de ställs inför. Det negativa med grupper är annars att de med större svårigheter kan få mindre tid när det är många som behöver få hjälp samtidigt (). Men ännu finns inga tydliga riktlinjer för hur man bäst går tillväga med grupperna. Det vanligaste fokus för grupperna var kognitivt fokus följt av anpassning och hantering, därefter social kommunikationsförmåga samt olika fysiska interventioner. Oavsett vilket fokus grupperna hade så var några av kommentarerna efteråt enligt följande: ”Gruppen hjälpte mig att anpassa mig till ett nytt liv”, ”hjälpt till att lösa gemensamma svårigheter och minskade isolering”, ”gav ökad förståelse för kopplingen mellan traumatiska hjärnskador och PTSD”, ”Fick kunskap och verktyg till att förändra min vardag”. Det visar på betydelsen av att träffa andra med liknande förutsättningar som en själv. En svårighet med många av studierna är att uppföljningstiden sällan är längre än sex månader vilket gör det svårt att uttala sig om vad som händer i det långa loppet (4).

    Hur det förhåller sig i Sverige vad gäller samordning och samarbete mellan olika aktörer, användande av erfarenhetsbaserad kunskap hos de skadade samt långtidsuppföljning är oklart och behöver utforskas.

    Min avsikt med denna uppsats är att ta reda på hur långsiktigt stöd har utvecklats, utformats och genomförts i samverkan mellan brukare, patientorganisationer och forskare/företräder för hälso- och sjukvården. Vidare vill jag beskriva vilka effekter på olika aspekter av hälsa och välbefinnande stödet har.

     

    Frågeställningar

    Hur tar man tillvara kunskapen hos personer med förvärvad hjärnskada för att stödja nyinsjuknade och hur har det gjorts tidigare?

    Hur nyttjas denna kunskap över lång sikt? (så att patienterna får fortsatt stöd kontinuerligt).

    Hur bedrivs samarbetet mellan olika aktörer?

     

    Studiedesign

    Litteraturstudie/systematisk litteraturöversikt samt enkäter/kontakt med/till de länsrehab/strokeföreningar som finns i landet
     

    Etiska överväganden (kommer att fyllas på under arbetet med Wiki 2)

    Reflektion (kommer att fyllas på under arbetet med Wiki 3)

     

    Referenser

     

     

    1. http://www.hjarnkraft.nu/sv/hjarnska...de_hjarnskador, Websida, hämtad 18-10-17

     

    2. Michelle Bellon PhD, Sandi Sando BBSci, Ruth Crocker MA, Jennifer Farnden PhD &

    Melissa Duras BPsych (Hons) Information, connection and giving back: peer support outcomes for families following acquired brain injury in South Australia,

    Health and Social Care in the Community (2017) 25(1), 204–214

     

    3. Freyr Patterson, Jennifer Fleming & Emmah Doig (2016) Group-based

    delivery of interventions in traumatic brain injury rehabilitation: a scoping review, Disability and Rehabilitation, 38:20, 1961-1986

     

    4. Richard PG Morris, Joanna C Fletcher-Smith & Kathryn A Radford.

    A systematic review of peer mentoring interventions for people with traumatic brain injury,

    Clinical Rehabilitation 2017, Vol. 31(8) 1030–1038

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.