Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Evidensbaserat arbetssätt och forskningsmetodik inom fysioterapi, MC3026 > PM-arbeten > Iliotibialbandssyndrom hos löpare

Iliotibialbandssyndrom hos löpare

    Victor Ekdahl, Johan Lindblom

    1. BAKGRUND

    Löpning som motionsform bedrivs runt om i hela världen och är en av de mest populära formerna av träning. Motionslopp anordnas i många städer, framför allt i västvärlden. Löpning som motion är ett effektivt sätt att förbättra sin fysiska hälsa på (1) och utövandet kräver en liten mängd utrustning vilket bidrar till minskad konsumtion och därigenom minskad miljöpåverkan. Löpning kan också utföras i stort sett vart man än befinner sig och kan således bidra till minskade utsläpp från motordrivna transporter. (2)

     

    Skadeincidensen inom löpning är hög och varierar mellan 19-79%. Skador kan bli kostsamma på grund av eventuella vårdbehov och sjukskrivningar. Vidare kan de minska tillfredställelsen från träning och leda till att individer temporärt eller permanent slutar utöva motionsformen. (1)

     

    Runt om lårmuskulaturen finns en rörformad fascia kallad fascia lata. På lateralsidan av låret är dess starkast del där den innehåller en tre till fyra cm bred lodrät förstärkning kallad tractus iliotibialis eller iliotibiala bandet (ITB) (3). ITB urspringer från höftbenskammen, fascia lata samt de laterala glutealmusklerna för att sedan sträcka sig distalt och fästa in i proximala fibulahuvudet, laterala patellaretinaklet, Gerdy’s tuberkel på laterala tibiakondylen samt m. vastus lateralis (4). ITB fungerar som ett elastiskt ligament för kontrollen av bäckenlutningen när vi befinner oss på ett ben (3) samt stabiliserar knäleden anterolateralt (5).

     

    Iliotibialbandssyndrom (ITBS) är en av de vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare med en livstidsprevalens på 7–14% (6) varför det ibland benäms löparknä (7). Tillståndet karaktäriseras av tilltagande smärta över knäts lateralsida i samband med fysisk träning (4). Även om löpare är den grupp som drabbas i störst utsträckning drabbar det även andra idrottare, bland annat cyklister, fotbollsspelare, och roddare (6).

     

    De drabbade uppvisar oftast en typisk klinisk bild med aktivitetsrelaterad smärta kring laterala femurepikondylen (LFE). Många uppmärksammar att smärtan tidigt i skadeförloppet kommer en stund in eller i slutet av träningspasset (5), vid löpning efter ca två till tre kilometer eller längre (7). Smärtan avtar normalt då aktiviteten avbryts (8). I ett senare skede i skadeförloppet initieras smärtan tidigare i träningspasset. Att springa i nerförsbacke är en typiskt provocerande aktivitet (5). Även trappgång och uppresning efter längre tids sittande kan provocera (7). Omkring 44% av de drabbade kan efter åtta veckor återgå till idrott och över 90 % efter sex månader (8).

     

    ITBS är i de flesta fall en klinisk diagnos (8) som baseras på främst en noggrann anamnes och en klinisk undersökning (5) där ett tydligt fynd är palpationsömhet över LFE omkring två till tre cm ovanför knäts ledspringa (5). I de flesta fall behövs ingen ytterligare undersökningsmetod men vid diagnostisk osäkerhet eller för att utesluta annan skada kan en undersökning med magnetisk resonanstomografi genomföras. Vidare kan en injektion med kortikosteroider vara till hjälp för stödja diagnosen (8).

     

    Den traditionella synen på orsaken till ITBS är att den distala delen av ITB irriteras genom att friktion uppstår när denna upprepat glider över LFE vid rörelse i knäleden (4,9). Främst sker detta kring 30 graders knäledsflexion vilket sker frekvent vid löpning och förklaras kunna leda till inflammation av ITB i området samt underliggande strukturer (4). Denna friktionsteori har blivit utmanad av forskare som menar att ITB inte har förmåga att glida på det beskrivna sättet. De menar i stället att det orsakas av den komprimerande effekt som ITB utövar mot underliggande vävnad när den kontraheras. (6). Vidare föreligger oenighet kring vilken eller vilka strukturer som är involverade (5) och i kontrast till förklaringen om inflammation saknas ofta inflammatoriska svar vid kirurgisk undersökning (6). Det finns således ingen enighet kring vad som strukturellt orsakar tillståndet samt exakt vilken eller vilka strukturer som drabbas.

     

    En rad olika externa riskfaktorer har föreslagits kunna bidra till utvecklandet av ITBS så som ökad löpdistans, kort erfarenhet av löpning, backlöpning samt snabbt ökad volym av löpning (4). Gällande interna faktorer har det framförts att nedsatt flexibilitet och nedsatt muskelstyrka främst i höftens abduktorer kunnat bidra till ITBS. Dock är evidensen för detta inkonsekvent och begränsad. (9) Kvinnor som vid löpning uppvisade en ökad höftabduktion och inåtrotation av knät under fotisättningsfasen hade ökad risk för att utveckla ITBS (9) Män med utvecklad ITBS visade sig vid fotisättningsfasen under löpning ha en ökad inåtrotation av foten medans kvinnor med utvecklad ITBS uppvisade en ökad utåtrotation av höften. (10)

     

    Konservativ behandling är förstahandsvalet vid behandling av ITBS. Det saknas dock tillräcklig evidens för att stödja en specifik behandlingsmetod. I det initiala skadeskedet är det vanligt att antiinflammatoriska läkemedel förskrivs. Detta kan dock ifrågasättas då biopsier från skadeområdet oftast inte påvisar någon inflammation (6). Oftast används en kombination av behandlingar, bland annat stretching, vila från smärtande aktivitet, styrketräning av svag muskulatur samt modifiering av löpares träning (8). Optimering av skor, manuell terapi och neuromuskulär träning används också i behandling av ITBS (6). Kortikosteroida injektioner kan användas vid svårare fall (11). I vissa mer långdragna fall av ITBS kan även kirurgi utföras. Den vanligaste kirurgiska åtgärden är då att man lossar eller förlänger den posteriora delen av ITB där den passerar över LFE (11).

     

    ITBS är således en mycket vanlig överbelastningsskada hos löparpopulationen. Det saknas dock konsensus kring tillståndets etiologi samt kunskap kring hur man på bästa sätt behandlar skadan.

     

     

    2. SYFTE

    Syftet med studien är att beskriva evidensläget vad gäller behandlingsalternativ för löpare med iliotibialbandssyndrom.

     

    3. FRÅGESTÄLLNINGAR
    • Finns det någon behandlingsmetod för löpare med iliotibialbandssyndrom som minskar smärta och eller påskyndar återgång till idrott i högre utsträckning jämfört med andra behandlingsmetoder?
    • Vilka behandlingsmetoder för löpare med iliotibialbandssyndrom minskar smärta och eller påskyndar återgång till idrott jämfört med ingen behandling?

     

    4. METOD

    Vi planerar att genomföra en systematisk litteraturstudie. Planerade utfallsmått är kvantitativ data gällande smärtintensitet och eller tid för återgång till idrott. Populationen planeras begränsas till löpare.

     

    4.1 Datainsamlingsmetoder:

    Litteratursökning

    • Testsökning: Initialt planerar vi att genomföra en testsökning för att utveckla en god sökstrategi inför huvudsökningen.
    • Huvudsökning kommer ske först i PubMed och därefter resterande databaser inom medicin och hälsa. Utöver detta planeras sökning i tvärvetenskapliga databaser samt eventuellt screening av referenslistor.
    • Referenshantering: Samtliga referenser från huvudsökningen sparas till referenshanteringprogrammet Zotero.
    • Sökdokumentation: Sökstrategin kommer dokumenteras för respektive databas i en sökmatris för att möjliggöra reproduktion av sökningen.
    • Struktur: För att underlätta god struktur, organisation och dokumentation planerar vi att använda checklista och flödesdiagram från PRISMA Guidelines (12) (Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses).

    4.2 Analys
    • Relevansbedömning
      • Grovsållning av abstrakt: Varje artikels titel och abstrakt granskas och utifrån detta exkluderas de eller inkluderas och hämtas då i fulltext. För att underlätta screening av abstrakt samt identifiering av dubbletter  kommer vi använda oss av programmet  Rayyan (13)
      • Granskning av artiklar i fulltext: Inkluderade artiklar granskas i fulltext för bedömning av relevans samt om de uppfyller inklusions- och exklusionskriterier. Som stöd i relevansbedömningen kommer vi använda oss av SBU:s mall för bedömning av relevans. Skälet till exklusion dokumenteras.
    • Kvalitetsgranskning: Inkluderade artiklar kvalitetsgranskas i syfte att bedöma dess tillförlitlighet. Som stöd i kvalitetsgranskningen kommer vi använda oss av SBU:s mallar för kvalitetsgranskning.
    • Dataextraktion till tabeller: Utöver resultatredovisning i textform redovisas detta sammanfattat i tabeller med referens, frågeställning, metod, urval, genomförande, resultat och metodologisk kvalitet. (14)

    5. ETISKA ÖVERVÄGANDEN

    Kommer att fyllas på under arbetet med Wiki 2

     

    6. REFLEKTION

    Kommer att fyllas på̊ under arbetet med Wiki 3

     

    REFERENSLISTA

     

    1.  Worp MP van der, Haaf DSM ten, Cingel R van, Wijer A de, Sanden MWGN der, Staal JB. Injuries in Runners; A Systematic Review on Risk Factors and Sex Differences. PLOS ONE. februari 2015;10(2):e0114937.
    2.  Bjørnarå HB, Torstveit MK, Stea TH, Bere E. Is there such a thing as sustainable physical activity? Scand J Med Sci Sports. mars 2017;27(3):366–72.
    3.  Bojsen-Møller F, Dyhre-Poulsen P. Rörelseapparatens anatomi. Stockholm: Liber; 2000.
    4.  Weckström K, Söderström J. Radial extracorporeal shockwave therapy compared with manual therapy in runners with iliotibial band syndrome. Journal of Back & Musculoskeletal Rehabilitation. januari 2016;29(1):161–70.
    5.  Flato R, Passanante GJ, Skalski MR, Patel DB, White EA, Matcuk GR. The iliotibial tract: imaging, anatomy, injuries, and other pathology. Skeletal Radiol. maj 2017;46(5):605–22.
    6.  Shamus J, Shamus E. THE MANAGEMENT OF ILIOTIBIAL BAND SYNDROME WITH A MULTIFACETED APPROACH: A DOUBLE CASE REPORT. Int J Sports Phys Ther. juni 2015;10(3):378–90.
    7.  Bahr R, Internationella olympiska kommittén. Idrottsskador: en illustrerad guide. Stockholm: SISU Idrottsböcker i samverkan med Internationella olympiska kommittén; 2015. 401-402 s.
    8.  Beals C, Flanigan D. A Review of Treatments for Iliotibial Band Syndrome in the Athletic Population. J Sports Med (Hindawi Publ Corp). 2013;2013.
    9.  Aderem J, Louw QA. Biomechanical risk factors associated with iliotibial band syndrome in runners: a systematic review. BMC Musculoskeletal Disorders. 16 november 2015;16:356.
    10.  Phinyomark A, Osis S, Hettinga BA, Leigh R, Ferber R. Gender differences in gait kinematics in runners with iliotibial band syndrome. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. december 2015;25(6):744–53.
    11.  Fredericson M, Wolf C. Iliotibial Band Syndrome in Runners: Innovations in Treatment. Sports Medicine. mars 2005;35(5):451–9.
    12.  Liberati A, Altman DG, Tetzlaff J, Mulrow C, Gøtzsche PC, Ioannidis JPA, m.fl. The PRISMA statement for reporting systematic reviews and meta-analyses of studies that evaluate health care interventions: explanation and elaboration. Ann Intern Med. 18 augusti 2009;151(4):W65-94.
    13.  Ouzzani M, Hammady H, Fedorowicz Z, Elmagarmid A. Rayyan—a web and mobile app for systematic reviews. Systematic Reviews [Internet]. 2016 [citerad 03 oktober 2017];5. Tillgänglig vid: http://www.readcube.com/articles/10....643-016-0384-4
    14.  Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården : en handbok. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2013. 

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.