Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Anatomi, fysiologi och sjukdomslära (MC1078) > Sjukdomar > Lymfom > Lymfom

Lymfom

    Cancer antar många olika skepnader och finns i alla delar av kroppen, vissa benigna och andra maligna. Det är många som drabbas av cancer och man forskar hela tiden på botemedel. En typ av cancer man kan drabbas av är lymfom. Varje år får 2142 kvinnor och män olika typer av lymfom. Av dessa dör 833 personer. Det är den åttonde vanligaste cancertypen i Sverige enligt socialstyrelsens statistik.

    Vad är Lymfom?

    Som cancerfonden skriver på sin hemsida så har Lymfon har blivit att kallas ”sjukdomen med många ansikten”. Det är ett samlingsnamn för de maligna tumörerna som utgår från immunförsvaret.

    Lymfsystemets uppgift är att skydda kroppen mot skadliga bakterier, virus och andra ämnen. Eftersom lymfan ska rena kroppen så löper våra lymfkärl längs med blodådrorna i ett stort nätverk. När man drabbas av lymfom är det de vita blodkroppar, lymfocyterna som blivit skadade. Eftersom att dessa finns i lymfan följer de med lymfsystemet ut i kroppen och kan sätta sig var som helst där det finns lymfvävnad (cancerfonden, lymfom). När kroppens organ har så många olika funktioner och får olika symtom har man delat in lymfom enligt tabell nedan 

    Det finns ett 30-tal olika lymfom, för att lättare få en bild av dem delas de in i 3 st huvudgrupper (egen sammanställning från internetmedicin, lymfom).

    1. Lågmaligna lymfom
      Det man generellt kan säga om lågmaligna tumörceller är att de är ganska små och kan ligga latent.
      De utvecklas inte så fort och ibland behöver dessa patienter bara periodisk behandling.
      Dessa är vanligast efter 50 års ålder.
    2. Högmaligna lymfom
      Är aggresiva i tillväxten och tumörerna kan bli stora.
      Kräver snabb behandling.
      Alla åldrar kan drabbas men det är vanligare ju äldre man blir.
    3. Övriga
      Hit hör de övriga som kan vara svåra att placera in i hög- respektive lågmaligna kategorierna.
      Detta på grund av att de har så olika lång tid innan symtom och vilken behandling som sätts in.
       
    Uppkomst

    Varför man får lymfom är ännu inte klarlagt, det pågår hela tiden forskning för att ta reda på orsaken. Det finns dock vissa saker som ökar risken för att få lymfom. Som de flesta andra sjukdomar kan vissa typer av lymfom få fäste om man har ett nedsatt immunförsvar av annan sjukdom. Behandlas man t.ex. med immunhämmande vid cancer eller transplantation, eller har en obehandlad HIV ökar riskerna.

     

    Symtom

    Som det nämndes i tabellen ovan kan lymfom sätta sig vart som helst där det finns lymfvävnad. Detta gör att symtomen kommer att se olika ut beroende på var lymfomet fastnar. Ofta ger lymfom diffusa symtom och kan liknas med en vanlig förkylning. Lymfknutorna kan svullna upp (speciellt de på halsen),man kan få feber, känna trötthet, tappa aptiten, förlora vikt och få nattliga svettningar. Vid de lågmaligna lymfomen så kan det hända att man inte har några symtom alls utan det kan upptäckas i samband med en rutinkontroll eller kontroll av något annat.

     

    Diagnos och behandling

    Misstänker man lymfom börjar man med att ta blodprov och patientens anamnes. Visar det sig sedan att det är lymfom tar man benmärgsprov och prov på lymfkörtlar för att avgöra vilken typ det är. Även röntgen och andra undersökningar görs som kan tänkas behövas för diagnos. För att kunna avgöra behandling kollar man på patientens övriga hälsa och kartlägger vissa markörer ur blodet som är till hjälp även efter sjukdom för att se att allt är borta. När man ställer diagnos kollar man även vilket stadie patienten är i, det finns I-IV. Symtom som nattsvettningar, viktnedgång och feber är viktiga och förs in i resultatet.

    De vanligaste behandlingarna vid lymfom är strålning och cytostatika. Är det ett högmalignt lymfom kombinerar man oftast cytostatika och strålning (lokalt om någon lymfkörtel är svullen) för att få bästa effekten. Behandlingstiden är, beroende på typ, allt från veckor upp till månader. Är det svårbehandlat kan man efter cytostatikabehandlingen göra en stamcellstransplantation.

    Lågmaligna lymfom behandlas bara utifrån de symtom patienten känner av, graden av behandling avgörs också av detta. Vid långvariga problem med lågmaligna lymfom kan man operera bort mjälten, dess funktion är att rena kroppen men det tas då över av benmärgen och levern. Problemen kan då försvinna eller minska.

     

    Prognos

    Prognosen vid lymfom är god. I dagens sjukvård finns det bra behandlingar som gör att patienter blir friska och oftast aldrig får återfall på sjukdom. Såklart beror detta på vilken typ lymfom man blivit drabbad av och andra sjukdomsfaktorer spelar också in.

    Om man har blivit drabbad av den lågmaligna kan prognosen vara sämre, den går inte att bota på samma sätt utan man får hålla den i styr när symtom kommer upp. Många lever flera år med denna utan problem, till ock med i decennier och hälsan brukar ändå vara god.

     

     



    Referenser

    Socialstyrelsens kompendie: CANCER I SIFFROR 2013, Sida 11, 42

    Skribenter: Olle Bergman, Gabor Hont, Elizabeth Johansson

    Medicinsk granskning: Jan Zedenius, Karolinska Universitetssjukhuset 

    ISBN: 978-91-89446–64-9 Socialstyrelsens artikelnummer: 2013-6-5

     

    Cancerfondens hemsida om Lymfom. https://www.cancerfonden.se/om-cancer/lymfom

     

    Hemsida på internet.  http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=588

    Författare: Docent Hans Hagberg, Onkologiska kliniken/Akademiska Sjukhuset Uppsala.

    Granskare: Decent Herman Nilsson-Ehle, Sektionen för Hematologi och Koagulation/Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

    (Uppdaterad 2017-06-09)

     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.